Idag har våran värld gått under.. Dom hittade inga spermier i provet 
usch vi är så ledsna! Läkaren skulle skicka en remiss till ureolog eller hur det nu stavas.. FAN!!!
Vad händer nu?.. nån mer som sitter/suttit i samma situation och hur går det/har gått för er? Snälla ge oss hopp
Aurora79: Ååå Oki e det så.. Vad bra det känns att få reda på mer.. Ska helt klart prata med min läkare om mitt värde på 2,4. Och förra gången var det på 2,9. Ååååå nu vill jag att de ska öppna så vi kan få reda på mer och få tider. TACK ALLA FÖR NI FINNS PÅ TRÅDEN!
Höst44: Bara fråga på vettu.... :)
Toppen :)
Välkommen hit höst44! Jag förstår att värden är uppochned. Jag kommer ihåg att jag var väldigt förtvivlad under utredningen och när vi fick reda på att mannen inte hade några spermier. Det har varit myckrt lättare det sista halvåret då det närmat sig donatorinseminationsbehandling och första försöket skedde.
Tyvärr har jag opererats för utomkvedshavandeskap i helgen. Så det får bli nya tag i höst för vår del.
SmillanK: åå blir ledsen för Er skull.. Hur mår du hur känner ni Er nu? Tack för ditt välkomnande :) hur har Er resa sett ut? Skickar en kram!
Hallå alla... Fy känner mig så ledsen och ensam på något vis.. Är arg och ledsen på samma gång.. Vi bor i ett mindre samhälle och här har alla våra vänner (6 par) lyckan att barn nr 2 eller 3 kommit i år... Så de träffas flera gånger i veckan och har luncher, leker och bara njuter av varandras sällskap.. Är otroligt glad för deras skull så missförstå mig inte.. Men önska verkligen jag oxå kunde vara med och dela något underbart med dem...! När vi alla träffas tex helger å grillar.. Går samtalen till 90% ut på att prata om barn saker och så klart det blir så de delar ju så mycket tillsammans just nu.. Så jag märker att jag drar mig undan :( blir tyst och vill gå därifrån. Tycker inte om den känslan hos mig, fy.! Jag är verkligen social av mig men vill inte umgås nu. Å ändå vill jag inte vara själv heller.. Dubbla känslor verkligen. Blir arg på mig själv som känner så här. Åå nu blev det massa babbel..! Hur mår ni?
Höst 44 Förstår precis hur du känner, och det går inte att ta bort. Och ju mer man försöker, så känns det bara som att det blir värre på något sätt... och det värsta är när människor knappt vågar berätta att de är gravida för att de tror att man blir ledsen, men de måste ju förstå att jag blir ändå mer ledsen när de "undanhåller" det...
Smilla: NEJ vad jobbigt för dig!! :( Hoppas att du repar dig fort! *kram*
Höst44 och Körsbärsträd: Ja precis så är det verkligen. Och det är nästan intressant att folk som vet om vårat problem nästan får ångest för hur lätt det har gått för dem. Och skäms nästan för att säga att "hoppsan nu ska vi visst ha barn 2". Men jösses så efterlängtade våra barn kommer att vara! ;)