Inga spermier..

Man känner ju sig själv bäst  Hoppas att det kommer gå bra för er!

Hejhej! Ville bara säga lycka till! Känns ju ändå som att om det är hormoner som spökas borde ju i dagens läge gå att göra något åt det? Finns ju så mycket medicinskt man kan trixa med menar jag. Eller vad säger läkaren om det? 

Kul att tråden håller i gång! Vi väntar fortfarande otåligt på svar på hormonprover + kromosomanalys. Har stött och blött ämnet om hur vi ska gå vidare om det är si eller så, men det går ju inte att göra något annat än vänta just nu... 

Kram till alla er andra också! 

UngFru, när får ni svar? 

alltså jag syftar på att det måste ha blivit en skada vid operationen av testiklarna som gjort att tex att den ena testikeln inte är utvecklad eller kanske är det så att det blev en skada på ena ledningen. Jag vet inte riktigt. detta är vad urologen berättade för oss, och han sa att det är vanligt att även om det borde funka att få ut spermier från den fungerade testikeln är det vanligt att det inte gör det.

Som sagt vi är faktiskt gravida idag, men vi har inga embryon i någon frys och frysförsök fungerar inte för oss eftersom spermierna inte riktigt verkar klara upptiningen + att det alltid blir ganska få när man lockar ut, men tillräckligt som det verkar :)

vi är gravida i v 12 idag. tre icsi-försök varav 13 utplockade ägg har resulterat i 1 ET bara. första gången klarade inte spermierna upptiningen riktigt och 2a gången avslutade man för man trodde inte att äggen växte men det visade sig vara en cysta som förvillade. 3e gången 7 ägg varav tre mogna 1 befruktat, och det var ett guldägg som det verkar. :)

tror inte att de gissar faktiskt. tror att de är ärliga med vad de tror, det är min erfarenhet. De säger verkligen att det kan vara svårt om de tror det och om de tror att man ska ha hoppet uppe så säger de det. I alla fall är det min erfarenhet.

Känns som man kanske skulle joina den här tråden om den fortfarande är igång?

Igår förmiddag fick vi vår dom.

Min värld rasade ihop... Det fanns inga spermier i min sambos prov. Han har lämnat två prov och de hittade inga alls i något av dom.

Han har fått lämna blodprov idag... Mer får vi inte veta förrän om ca 3 månader.

Jag känner mig så vilsen...

elin2011: Du är välkommen i tråden även om det inte är av en rolig anledning du har hittat hit. Vet inte om du läst igenom senaste sidorna av tråden? Vi har ju haft lite olika utgång på hur det har gått sen vi fick reda på att våra män inte har spermier i proven.

Vi förstår alla känslan av att världen rasat samman, men på något sätt tar man sig vidare! 

Jag har inte läst så mycket i tråden faktiskt. Den är så lång!
Och så har jag inte riktigt smält beskedet heller... Jag vet varken ut eller in, och vet inte vem jag ska prata med.

Världen gick under igår. Och jag är rädd att den kommer gå under igen om 3 månader...

Någon som har något konkret tips på om det är något speciellt man ska tänka på eller göra när det känns såhär tufft? Jag kommer inte ens klara av att jobba...
Undrar om man orkar kolla på tv3's program om barnlöshet ikväll...

Elin2011: Några av oss skrev en liten sammanfattning av våra problem bara de senaste sidorna så om du orkar läsa 2-3 sidor bakåt så har du lite info om oss som fortfarande är aktiva i tråden. 

Som sagt så förstår vi precis hur du/ni känner det, men jag vet inte om det finns något konkret tips på hur det ska kännas lättare. Jag läste väl allt jag kom över, kollade upp vilka alternativ man har. Sen har vi haft hjälp utav psykologen på vår IVF-klinik. Pratat med vänner och kollegor gjorde jag oxå en hel del, min man höll nog mest smärtan inombords tyvärr.

Att se programmet blir säkert tufft men kanske behöver du gråta ut och se att det finns många andra som har det svårt med?! Alla har vi olika sätta att hantera sorg och ilska på.   

Jag jobbade samma dag vi fick resultatet, och det var dessutom dagen innan jag fyllde 30 år. Det var nog bland de jobbigaste arbetspassen jag tagit mig igenom... Jobbar dessutom själv och på natten så det var måååånga tankar som snurrade, å andra sidan hade jag inte kunnat sova ändå.

*stor kram*