Inga spermier..

Det hjälper mycket att läsa om andra och diskutera med andra som är i samma situation, eller åtminståne nästan.
Det känns som att jag har ganska så bra koll på vad som komma skall.
När läkaren hört av sig så har jag en miljon frågor till honom.
Finns det spermier att använda på något sätt så gör vi naturligtvis det oavsett vilket sätt det blir så föredrar vi givetvis min sambos egna spermier om det finna några.
Annars blir det donator och då får vi ta reda på mer information då såfall.
Jag ska försöka att inte hänga upp mig så mycket på detta nu innan vi fått veta något om provsvaren.
Det är inte lönt att grubbla på det innan man vet något.
Vi har ändå ett litet tag kvar innan vi varit folkbokförda på samma adress i två år, och innan dess gör de ingen assisterad befruktning. Men de kan ändå göra alla prover och förberedelser.
Så det kommer bli lite väntan för oss i vilket fall som helst.
Men väntan är givetvis det absolut jobbigaste.

Jag tänkte att jag skulle ringa redan strax innan jul eller början på januari och bara fråga hur det går, för att kontrollera så att vi inte hamnat mellan stolarna någonstans eller blivit bortglömda.

Jag tror och hoppas att vi tar oss ur det här som starkare individer och med ett starkare förhållande.
Det verkar vara så för många, att en sån här tragedi stärker förhållandet. Jag tror det är så för oss också.

Har vi tur så kanske vi kan ge en oslagbar julklapp till svärisarna nästa jul

elin2011, jag tycker att det låter smart att ringa...var på dom lite. Våran mottagning missade att skicka ut remiss till oss en gång, även fast jag ringde och frågade om de hade skickat remissen fick jag till svar "jaaa då!" de hade de inte, som tur var ringde vi och var ihärdiga igen. Så var aldrig 100% säker på att de hör av sig när det säger att de ska göra det. 

Ett tips är att skriva ner frågor när man är hemma i lugn och ro, jag har iaf upplevt att jag blir lite nollställd när jag väl är på läkarbesöket. Å sen har massa fler frågor när jag kommer hem.

Hoppas att det kommer att gå bra för er! Jag håller tummarna!  

Vi väntar på att få göra en biopsi den 8/11, har läst på lite mer sen sist. Har läst att om det finns en blockering(p.g.a. operation) är chansen att hitta spermier 100%, men är det så att spermieproduktionen är dålig finns den ändå en 40% chans att hitta spermier.  

Den som väntar på nått gott.... 

Mirakel sker det är vår dotter bevis på.

Vi startade utredningen aug 2003. Efter ett års kämpande. Sommaren 2004 kom domen. Min man var steril. Jag har bara en fungerade äggledare och äggstock.
Vi har gjort både inseminationer och IVF:er med donator spermier utan resultat.
När vi hade gett upp efter sista inseminations försöket dec 2008. Så hade det som absolut aldrig skulle kunna hända hände. Nov 2009 plussade vi spontant. Det tog lite mer än 7 år att bli med vårt gemensamma barn.

Läkarna var lika chockade som oss.

Nu är dottern 16 månader. Vi hoppas på ett syskon. Men det ser mörkt ut. Det finns ju inga garantier att vi lyckas igen.

Glöm ej att ta hand om varandra nu.

Mirakel sker.

Vilken härlig historia  Jag bara ryser! 
Men det är ju så, även om läkarna säger att det är helt kört, så är det aldrig 100%. Det kan dom aldrig varar!
Tack för att du delar med dig av er historia!

Dion: Delar gärna med mig om vår resa. Vill liksom ge andra hoppet. Så de inte ger upp.

Mirakel familjen: er historia är ju fantastisk!! Grattis!!
Trots att du vill ge oss hopp har jag känt att man orkar inte hoppas på att det helt plötsligt skulle bli ett biobarn, det blir för jobbigt att hoppas på nånting som med största sannolikhet inte sker.

Hallå alla fina :)... Hur mår ni? Vi har en bra helg å njuter av varandra! Å längtar tills vårt första försök.. Vill verkligen hinna ned ett innan jul men tror det inte kommer att ske :( kram kram

Ok, det stämmer säkert som du säger, att analysen tar 2 veckor. Det läkaren sa när hon ringde var att det visat sig att det handlade om hormoner och inte kromosomer iallafall. Då förutsatte jag att hon också visste att det inte var kromosomerna som var orsaken. Känns dumt av henne att säga så om hon inte fått svar på kromosomanalysen än, det borde ju kunna vara både och egentligen? Men så får vi verkligen hoppas att det inte är, ett problem duger bra.

GreenGal: Vi slutade hoppas och tro på allt som har med att få barn tillsammans. Men långt in i hjärtat gick det inte att sluta tro eller
hoppas.

Det hade nämligen hänt mirakel tidigare i min mans familj.
* Makens farbror skulle aldrig bli pappa. Han har en dotter som fyller 35 denna månad.
* Makens kusin den blivande 35 åringen har
PCO. Läkarna sa att ej skulle lyckas. Men efter 12 år kom första barnet hon har 3 nu. De kom tätt. De är födda april 2005, januari 2007 och maj 2008.
* Makens morbror kunde ej heller få barn sas det. Men efter att ha träffat en ny kvinna. Blev det ett barn gjort efter ca 4 år. Han var 41 år när sonen föddes.

På min sida är det jag och min halvsyster som har det svårt att få barn. Hon är nu 42 år och barnlös än. Men hon och hennes man fick en son 1994 dom dog vid förlossningen. Det var ett IVF barn.

Passar på att fråga igen om någon här går på rmc eller någon annan klinik i malmö?