Inga spermier..

Då är det kanske lite individuellt då om man känner att man behöver vara hemma efter biopsin.
Vi får väl vänta och se helt enkelt.

Jag hade först planerat att inte berätta för någon. Det är vår hemlighet tänkte jag, men eftersom ett par vänner redan visste att vi försökt få barn länge så kände jag att det va skönt att berätta för de som stod mig närmast.
Mina syskon vet fortfarande inget och det förblir nog så ett tag till.

Det är skönt att få lätta sitt hjärta vissa dagar när allt känns lite tyngre.
Det är otroligt svårt att hålla sånt här inom sig, det är ju dessutom en väldigt utdragen process med allting.

Ja så är det och den dagen man eventuellt börjar med icsi ( eller donatorinsmination eller ivf eller vad man nu gör) så kanske man har många funderingar och man kan må rätt dåligt av hormoner och behandlingar osv... Det är rätt skönt att ha ett par vänner som vet som man kan orka må som man gör med.

Kan inte låta bli att fundera på hur det där med era två år på samma adress stämmer överens med vårdgarantin, har ni kollat upp det? Ingen har ens frågat oss hur länge vi levt tillsammans ( även om det var mer än 2 år ) så jaget ler ändå att det är märkligt. Hade kanske kunnat förstå det om ni slutligen stod inför donation men dit har ni ju inte kommit ännu.

Det är konstigt det där med regler om hur länge man har försökt/bott ihop m.m.
Vi skulle få vänta med barnlöshetsutredning till vi försökt i 2 år bara för att vi var under 25. Att vi hade varit gifta i 3,5 år och tillsammans i 7 år, det brydde de sig inte om.... 

elin: hoppas ni får alla provsvar snart, så ni vet om ni kan gå vidare med biopsi eller inte!  

Frågan är bara hur jag ska klara av att jobba samma dag som eventuellt äggplock, ocsi eller ivf eller vad det nu blir. Jag har läst att många blir ganska groggy efteråt.

Det är väl ganska lätt för en läkare att kolla upp före ett besök hur länge man varit folkbokförd på ett ställe?
Jag uppfattade så att de kollat upp innan vi kom på besök och det va därför de frågade, för vi hade bara 1 år...
Vi förklarade att vi bott ihop i 2 år  (+ någon månad) men adressen inte varit densamma eftersom min sambo hyrde ut sin lgh i andra hand osv.
Men det spelade ingen roll.
De kanske såg redan innan ert besök att ni varti folkbokförda i minst 2 år och därför va det inte lönt att nämna något om det.
Läkaren sa också att om vi vill ha behandlig så fort som möjligt (det vill väl alla egentligen?) Så får vi vända oss till privat klinik.

Åå vi fortsätter vänta på vårt första försök med di.. Vi har valt att endast berätta allt för mina föräldrar eftersom vi inte orkar med andras frågor just nu.. Men det är några av våra vänner som vet om att vi har det svårt att bli gravida.. Tycker det är skönt att denna tråd finns och nu är lite mer aktiv.. Ställer gärna upp och svara på frågor! Kram till er

Jag tror faktiskt inte du kan jobba efter ett äggplock, dels kan det ta lång tid så man är borta ganska många timmar för den sakens skull. Dessutom så får man morfon och citodon och man får ju inte precis köra bil efteråt så jag tror inte man ska jobba. Jag hade inte kunnat det. 1a ggn gjorde inte riktigt lika ont som andra efteråt, då var jag sjukskriven 3 dagar

2a ggn var jag sjuksriven 3 dagar men så var det helg efteråt också och det var jag tacksam över eftersom jag inte kände mig redo att jobba efter bra tre dagar. Under en av dagarna gjorde vi dessutom återinförsel av embryot så gick en dag bort.

Vad gäller vårdgarantin så började den gälla sommaren 2010 för ivf och icsi, men det är ju något man själv måste åberopa fr ingen annan gör det åt dig tyvärr :/

Elin: exakt di är donatorsinseminering.. Vet inte om du läst om vår resa. Drar lite kort.. Varit tillsammans 10 år. Juni 2010 börja vi aktivt försöka bli gravida men önskan har funnits länge.. Mars 2011 första besöket prover å min man lämna spermier prov = noll spermier. Vår sorg blev total och jag bröt ihop.. Fick vänta 3 mån lämna ett prov till = noll där oxå.. Då bröt mon man ihop.. Fick remiss för biopsi.. Då var vi redan rätt inställda att det inte skulle hinnas några.. Kan inte förklara men det var en känsla vi hade. Det var vidrigt hela situationen många tårar och kramar en stor sorg! Och en känsla av tomhet.. När de sedan ringde efter biopsin å lämna svaret att det var tomt.. Blev vi så klart ledsna men på något sätt blev det inte kaos utan vi var så inställda på att svaret var så. Vi hade redan bestämt oss gällande vårt nästa steg så vi låg på och ringde direkt och fick en tid för samtal med läkare och kurator. För att bli godkända.. Det som saknades var spolning av mina äggledare.. När de var dax hittades en cysta på mig och ville operera.. Så nu är det gjort å vi väntar på mens och att äl ska komma igång.. Det är bara väntan å väntan..! Hela åter har varit kaos och fullt med känslor massa sorg och tårar. Men vi känner stor kärlek till varandra och kramas mycket!!