Inga spermier..

Vårdgarantin åberopar man genom vårdgarantiregistret. - jag föreslår att du googlar lite.

Var länge sedan jag var timvikarie men du får väl sjukskriva dig, du har ju rätt till ersättning så vitt jag vet om du är sjukskriven.

Jag ska kolla upp det med vårdgarantin och om det kan hjälpa oss =)
Jo men försäkringskassan ger ju 80% av inkomsten (tror jag det är?) och jag har inte samma inkomst varje månad. Ibland har jag lite mer, ibland lite mindre...

Kommer du ihåg hur länge ni fick vänta på reusltatet av biopsin?
Jag förstår absolut att det är en stor sorg, och även att det är jobbigt att vänta.
Pratar ni mycket om det?

Man får reda på det direkt, men hittar de inga så skickar de iväg en bit vävnad till ett labb där de försöker hitta förstadie till spermier, det tar ca 2 veckor tror jag. 

Elin: vi fick flesta svaret dagen efter. Och sedan skicka de även iväg på vidare koll å fick det svaret ca 1v senare. Vi pratar inte lika mycket om just set nu men det kommer upp då och d.. Behovet är inte lika starkt att prata om det längre.. Just nu är vi spända och ser framemot 2012! Hur mår ni vart befinner ni er i resan? Vilken klinik hör ni till?

Tack för era svar!

Just nu befinner vi oss i väntande. Vi fick veta att min sambo inte har spermier i slutet på oktober.
Det har inte hänt så mycket efter att vi fick det beskedet. I början pratade vi mycket om det, men det blir mindre och mindre efter hand som tiden går.
Vi väntar på ett möte med läkaren 9e januari och då ska vi prata om vårdgarantin och se vad han säger. Har vi tur så får vi så mycket hjälp som möjligt trots att vi inte bott ihop tillräckligt länge enligt dom.
Jag gissar på att han får göra en biopsi, frågan är bara när.
Jag tänker på det varje dag och har otroligt svårt att acceptera läget och har stort behov av att prata om det.
Min sambo vill inte prata om det, accepterar läget och väntar p ånästa besked helt enkelt.

Vi tillhör RMC i malmö

Maybe, hur går det?

Nu var det evigheter sen vi skrev här. Vi har inte kommit så långt på vägen än, läkaren var omöjlig att få tag i och min man sköt nog upp det lite också pga nervositet, men nu har vi i alla fall fått en remiss ivägskickad, maken har lämnat HIV och syfilisprov (var tvungen till det för att få göra biopsi) så nu är det bara att vänta på att kallelsen till biopsin kommer.

Läkaren sa att det är ungefär 50% chans att han har spermier i testiklarna, så lite hopp finns det ju. Han har haft påssjuka som liten, eventuellt kan avsaknaden av spermier bero på det. Men det är ju omöjligt att veta varför det blivit så här.

Känns rätt bra ändå, vill bara få riktigt besked och göra den där biopsin så att vi vet en gång för alla.

Hur går det för er andra? 

Oj den här tråden hade jag nästan glömt bort! *Fy på mig!*

Jo, vi va på samtalet den 9e januari som sagt. På mötet sa de att min sambo har en "defekt" som gör att han inte har några sädesledare, eller att han har sädesledare men det är ingen passage genom dom.
Det är en ärftlig defekt och de allra flesta som har den här har även cystisk fibros, vilken han också har fast en mild variant som inte gett några symptom.
Dock tyder blodproverna på att det finns en spermieproduktion och därmed bör det finnas spermier i testikeln som de kan plocka ut.
Jag har fått lämna blodprov för om jag också har den här genen (1-2% chans) så är risken stor (ca 50%) att vi får väldigt sjuka barn. Det vill ju ingen, så om så skulle vara fallet så skickas vi vidare till Lund till en specialklinik. Men troligtvis har jag inte den här genen så då får vi komma tillbaka i augusti för nästa besök.
Så hela karusellen börjar egentligen inte förrän i Augusti. Men det är ju en lång process.
Vårdgarantin gäller inte oss eftersom vi inte varit folkbokförda på samma adress i 2 år ännu.

Däremot vet jag inte om de tagit prover om HIV på min sambo, jag antar det men kan inte garantera. Om de inte gjort det så lär vi ju få vänta en massa extra tid på att de ska kolla det också :S

Hej alla!
Evigheter sedan jag skrev i den här tråden!
Det har varit en tuff höst/vinter med jobb-byten och försök att få stabilitet i vårt liv rent ekonomiskt, så inseminationsöförsöken har fått ligga på is, trots att vi fick klartecken för längesen från fert.enheten.
Nu känner vi oss redo!
Då kom nästa hinder, jag fick rekomendation att tappa några kilo och har hängt upp mig på detta.
Och med all stress och press har jag istället ökat i vikt vilket gjort mig så himla ledsen och bedrövad.
Förra månaden var vi redo att köra igång men när jag ställde mig på vågen bröt jag ihop och jag kände mig totalt värdelös och vi struntade i att försöka.
Nu har jag kämpat på men inte nått målet riktigt ännu, men skrev mina känslor i ett mail till fert.enheten för att höra om det är ok att vi kör igång trots dessa envisa kilon.
Det var inga problem, fick jag som svar!
Snacka om lättnad från mina axlar.

Så, nu vid nästa mens (beräknad om ungefär en vecka) ringer jag och får en tid för ul.
Sen testar vi en insemination.
Känns såå himla roligt att äntligen få göra ett konkret försök, även om jag inte förväntar mig att det ska ta på första försöket.

Lycka till, till er andra som kämpar!
Fler förresten, som har lite övervikt att stångas med i detta?

Ung fru: spännande med biopsi. Hoppas att ni får ett bra resultat.

Maybe: Härlig att det troligtvis finns spermier. Hopps nu ditt blodprov visar negativt så ni kan komma igång med behandlingar i augusti.

Memphis, vad kul att läsa hur det går för er. Tråkigt att vikten bråkar med dig men underbart att få komma igång nu äntligen. Du får uppdatera här hur det går, det är ju så spännande. Jag håller tummarna, det kan faktiskt lyckas på första försöket också

Jag själv är gravid efter lyckad IVF med donerade spermier i november, och är i vecka 15.