34 000kr i lön. Lite?

Självklart är 34 000:- inte lite! 25 000:- efter skatt är mer än vi har på en lön och föräldrapeng och vi lever 2 vuxna och 2 barn plus att maken kostar 1500:- i resa hem en gång i månaden + ca. 1000:- i mat i månaden.
Så hade vi haft 25 000:- tillsammans hade vi haft råd att i princip åka utomlands en gång per år också! 

Allt är relativt. Skulle alla kolleger tjäna mer kan det väl kännas lite. Själv känner jag många med 4-5 års högre utbildning som inte är uppe i 25' och då verkar förstås de 34 inte särskilt lite.
Om man klarar sig med den lönen beror förstås på vilka utgifter man har och vilken levnasstandardssänkning som framkallar "men man måste ju få unna sig"-uttalanden hos var och en. Själva har vi klarat oss på mindre än socialbidragsnivå vid studier så hos mig framkallar förstås en fråga som trådstartens ett stilla leende.

Helt ok lön, men det är ju utgifterna som avgör om de klarar sig på det eller inte. Vad har de för utgifter för sitt boende och övrigt? Tänker hon ta studiemedel eller ska de leva på hans lön enbart? Hur ser det ut med ev. oförutsedda utgifter (bor de i BR-lgh eller villa eller HR-lgh). Hur ser sparande ut? Osv, osv...

Jag tycker absolut inte att det är lite. Men då bor jag på en mindre ort där arbetsmöjligheterna är få, och vi lever inte med någon hög (som i kostsam) standard med höga krav på livet.

Det är ju inte lågavlönat men det är ju inte så mycket om två personer ska leva på det, men det beroe ju iofs på vilka utgifter man har...

Tycker inte det borde vara några problem för henne att plugga utan att ta lån. Hon kan väl ta bidragsdelen och jobba helg annars????Då slipper hon ju själva lånet.

Min man får allt mellan 36 och 55 tusen kronor/månaden. I norska kronor efter skatt.
Det gör att jag kan gå hemma utan att ta ut mina mammadagar alls.
Innan han fick detta jobb levde vi på mitt timvik i vården (6000/mån) och hans jobb som gav 12000 e skatt /mån.
Då hade vi två barn och en ganska dyr lägenhet ändå...vi fixade det utan problem.

Allt handlar om vad man är van för standard i livet.
Man får anpassa sig...

För oss är det väldigt svårt att fatta att vi har massor av pengar och KAN köpa nästan vad vi vill utan att räkna kronorna.

Förr var 3000:- för en TV dyrt för oss..och samma tänk har vi även nu...
Man får chocken när man kollar på prislappar och man mår illa om man köpt en lampa för 500:- även om man kan..

Allt handlar om vad man är van, men såklart att det¨går!

det är mer än jag och min man får ut tillsammans varje månad.. och vi klarar oss. Så nej, de är inte lite pengar.