plexusskada

Åh vilket positivt besked Thelise! Förstår att du känner dig både lycklig och lättad. Är väldigt glad för din skull att lilltjejen slipper operation av nerverna!

Just det...förutom fler operationer pratade Dr H om att min son troligen kommer få botox..någon mer som har fått eller ska få det??'

Laura77: Tack så jättemycke! Jag är örhört lättad in i själen. Man har varit så orolig. Tycker ni är starka föräldrar som fixar detta!! all credd till er! Botox?!Vart då å varför?? Knappast pga rynkor va? ;)

Laura77: Aldrig hört om botox?!

Thelise mamma: Okej det kanske blir en del av den op min dotter gjorde då?? Hon förlängde ju en muskelsena o flyttade axelkulan.. jag tänkte att det kanske blir axelkulan för din dotters skull då?

Min lilltjejja hade ju ganska mycket funktioner innan med.... inte för att tynga ner dej när du äntligen blivit glad..

Ja förlossninggen var tuff o inte alls som man väntade.. Men mycket omkring det hela oxå..
Jag fattar fortfarande inte att jag vågade skaffa en efteråt.. men det gick ju bra som tur va =)

Jag skulle lätt komma på en "plexusträff", vore jätte trevligt=)

Imorgon ska vi åter till barnhabileteing får se vad dom har att säga ? Ska bli spännande =)

Sjöstedt: Jag kommer inte ihåg va de va för OP han pratade om. Det handlade iaf om längre fram i livet. Hur menar du med att hon hade mycke funktioner innan?! Jag har dubbelkollat me Dr.Hultgren å han säger att hon INTE ska opereras för sin nervskada,hon är så pass bra så en OP skulle ta ned hennes funktioner igen.  Jag kan säga att jag kommer skaffa fler barn,men då blir det planerat kejsarsnitt. Jag blev avskräckt så otroligt!

Tror att botoxen var till för att få vissa spänningar i armen att släppa...fattade inte riktigt. Ska dubbelkolla!

Jag hade också en jobbig förlossning....enligt personalen på specialavdelningen på BB där vi hamnade så var min förlossning en 8:a på en skala 1-10....där 10 är en riktigt traumatisk förlossning...men jag fattade inte det förrän de sa det till mig, dagen innan vi åkte hem....jag trodde det skulle vara så och jag mådde bra efteråt trots allt... Fattade inte varför personalen hela tiden sprang och frågade hur jag mådde och undrade varför jag var uppe och gick och ifrågasatte varför jag hade klätt på mig...
Är inte helt avskräckt utan tänker nog mer att "det kan inte bli värre" så jag vill absolut ha fler barn och kommer troligtvis inte vilja planera kejsarsnitt.

Är också gärna med på en plexusträff! Vore roligt att träffa er. Vart bor ni förresten??
Vi bor i Stockholmsområdet.

Sjöstedt; Hur gick det på barnhab??

Förresten...igår tog vår son sina första steg helt utan stöd eller hjälp!! Visserligen bara 2 steg, men ändå!!

Thelisemamma: Jag tänkte mest att det kanske var en ev, axel operation hon skulle göra, Blev lite kluddigt svar.. Men va skönt för er del att det gått så pass bra iaf =)
Jag menade att dottern kunde ju röra fingrar o lyfta o så innan men inte helt hundra.. Ni har ju fördelen som åker till sös så ofta.. Vi var uppe o träffade hultgren 1 gång innan op.. med 1 år i mellan..

Vi bor i Växjö... Men har inga problem att ta oss någonstans =)

När vi ändå var inne o pratade om förlossning.. Jag hade med en mardrömsförlossning, Dottern andades inte när hon kom ut.. dom sprang ju iväg med henne, tog 6 minuter innan dom fick igång henne...
Hon bröt ju hö. arm o plexus i vän ju. Både hon o ja fick infektion pga långdragen fl. Fanns ingen smärtlindring som direkt hjälpte.. sydde ett x antal stygn som jag sedan oxå fick infetkion i.. Personalen sa att dom inte haft en sådan traumatisk o komplicerat fl på sisådär 8 år!!! Mitt "fall" har varit väldigt omtalat och gjort så att personalen har fått gå extra utbildningar.. Personalen känner igen en väldigt väl,
När vi låg inne var dom väldigt måna om mig, Jag fick inte gå upp.. Jag höll ju även på att förblöda, var precis så att jag slapp operation.. Dom var på väg ner med mig.. Men då lugnade sig blödningen..

Men trots detta så vågade jag ju skaffa barn igen efter ett tag.. Lillkillen är ju redan 10 månader!!
Men vi hade noggranan kontroller mot slutet så att inte vikten skulle skena iväg.. Fick välja snitt eller igångsättning.. Då jag är lite "feg" mot snitt o så valde jag igångsättning.. T

Tog 3 dygn.. Visst det var jobbigt.. i efterhand förstår jag inte varför jag inte snittades..
Men iaf.. han sattes igång i v.38, Då föddes det en liten kille på 3636 g istället.. det var oerhört litet för mig.. !
Problemet varör det tog det var att han inte ville gå ner.. han låg högt upp, lite snett med huvudet.. men när han väl gick ner så gick det fort.. 2 krystvärkar!!  Värsta var när Narkosläkaren som la EDA kom upp, det var samma som jag hade med dottern o då fick jag hemska tillbaka blickar.. Han torterade o bråkade med mig när jag skulle få dottern, Men nu var han oerhört bra!!!
Mitt enda råd är om NI skaffar en till, Ha kontakt med många, skrev i brev till förlossningen! se till att ha en bra bm!!

Lauara77: Det gick bra på barnhab idag, Då var oerhört nöjda med hennes framsteg, svåraste är ju att få armen högre upp än 90 grader.. Men hon hade däremot rättat ut det bättre.. Har varit lite böjd fram tills nu..
Så skönt iaf att det går framåt.. Hon ska börja dagis nästa vecka.. Så blir lite avigt, men blir nog bra träning där =)
Vaa kul med första stegen =) Vi har ju lillebror här hemma som smått börjat gå med.. Släpper o går några steg sen trillar han..

Hejsan. Jag har en dotter som fyller 10 i oktober, som även hon fick en plexusskada på vänster arm vid förlossningen. Hon har genomgått 3 operationer, vid 8 månader, 4 år och 6 års ålder.
Före första op kunde hon röra på fingrarna, det var allt. Nu idag har hon svårt att "vika" handleden uppåt, har stelnat lite i armbågsleden så hon får inte armen rakt ut, får handen upp till kindbenet, kan lyfta armen knappt 90 grader rakt ut från kroppen.
Enligt läkaren finns inget mer operativt att göra i dagsläget, bara träning så hon inte blir sämre!

Trots att hon ändå har ganska mycket handikapp i sin arm fixar hon allt hon vill, bara hon får göra det på sitt eget sätt. Hon är en riktigt duktig och glad tjej som sällan klagar över skadan. Bara att det gör ont på ett konstigt sätt i fingrarna ibland (hennes egna ord).
Hennes största intresse är hästar och ridning, vilket hon klarar utan problem Bara lite svårt att sadla dom större hästarna.

Jag gjorde en anmälan till patientförsäkringen (heter något annat nu) och hon har fått ett saftigt belopp i förskott för bestående men. Så jag rekomenderar att göra en sån anmälan. Pengar tar inte bort handikappet, men kanske är ett litet plåster på såret för henne.

Kul med en tråd där vi föräldrar kan fråga/stötta varandra, det behövs! Jag själv har klandrat mig själv för "att jag inte tog i bättre under krystvärkarna". Jag vet  nu att jag inte kunnat göra något annorlunda, och skuldbelägger inte mig själv längre. Men jag är helt övertygad om att fler än jag funderat på vad man kunnat göra annorlunda..

FKmamma: Varmt välkommen hit!! Gud va de är spännande att få höra berättelser av folk som har några års erfarenhet av plexusskada! Det är ju jätteintressant för oss som har relativt "nya" plexus-barn. Det låter som att din dotter har ett riktigt bra liv trots den lilla skadan! Det gör en varm i hjärtat att läsa sånt ska ja säga, var hon stor när hon föddes??

Det du skrev om att man klandrar sig själv,känner jag mycket väl igen mej i. Men ngn taskig sköterska på BB sa att min dotter var så bred över axlarna (det var därför hon fastnade)  pga att jag typ ätit för mycke under graviditeten! Å DÅ är de ju svårt att inte lägga all skuld på sej sj!!

Kul att tösen din iaf fått lite "plåster på såren". Hoppas hon har nytta av ersättningen!:)