Vad är rimligt att en 20-årig dotter betalar för att bo hemma ?

Ingen har naturligtvis sagt andra vuxna. Jag säger bara att jag själv aldrig skulle ens komma på tanken att ta betalt av eget barn för någonting överhuvudtaget. Om sen om din mamma och pappa vill mjölka dig på dina stålar så är det väl upp till dem och inget som varken jag eller någon annan bryr sig speciellt mycket om.

Om du däremot skulle gästa här och hade inkomst så är det tyvärr en annan femma och skulle då kunna ta ett par tusen om din ekonomi skulle tillåta det. För hyra eventuellt ytterligare tiotal tusen. Förstår inte problemet riktigt.

Jag skulle alltså gilla Vik hädans inlägg.

Jag kommer aldrig att kräva att mina barn betalar för att få bo kvar hemma när de är vuxna och har egen inkomst. Däremot kommer jag att räkna med att de själva inser varför de borde göra det och erbjuder sig - annars har jag nog misslyckats i min uppfostran. Det handlar om gemensamt ansvar för ett gemensamt hem och då bidrar alla efter bästa förmåga. En femåring kan gå ut med soporna och plocka undan på sitt rum, en trettonåring gå ut med hunden och passa småsyskon. En 19-åring som tjänar pengar kan bidra med lite av sin inkomst. Det handlar inte om regelrätt "hyra" utan om att alla bidrar till det gemensamma hemmet.

Nollåtta ; bry dig inte om hur många punkter & fet stil jag använder, det är upp till mig. Om du inte tar det seriöst är det upp till dig. Var det resonemanget eller mitt sätt att uttrycka det som störde ditt synintryck ?

Minst en tusenlapp till tycker jag. 

Ts:
www.vf.se/Arkiv/Nyheter/Hagfors/2010/03/Betala-hemma-och-fa-koll-pa-pengarna-100324.aspx

Jag skulle inte ta betalt av mitt 20-åriga barn för att bo det villebo hemma, dock skulle jag nog aktivt förska hjälpa honom eller henne att hitta en egen bostad.
De flesta barn vill väl flytta hemifrån i den åldern? Jag minns att jag själv längtade tills jag skulle ta studenten och slippa bo hemma.   Då är ändå mina föräldrar världens bästa, men jag längtade efter att få stå på egna ben!

Jag behövde aldrig hjälpa till hemma annat än med att städa mitt eget rum och ibland tvätta. Jag har aldrig haft något sommarjobb heller.

Trots det har jag haft en perfekt ekonomi, klarade mig som student utan att ta studielån eftersom jag jobbade vissa kvällar. Hade inga problem att sköta mitt hushåll och har till dags dato aldrig haft en enda betalningsanmärkning.   Nu har jag hus, bil, barn, man och hela faderullan, inga problem.

Mina föräldrar har fortfarande principen att deras hem ska vara öppet för barnen. Så om jag vill hälsa på dem händer det allt som oftast att de t.o.m betalar resan. Och när min syster hade haft en jobbig separation med sin sambo fick hon bo hemma en tid fast hon då var över 20, gratis. De har dessutom ställt upp och lånat pengar till henne en hel del.

MEN allt beror självklart på föräldrarnas ekonomiska situation!
Har man som förlder dåligt med pengar samtidigt som barnet tjänar bra, tycker jag t.o.m tvärtom att barnet bör känna sig manad att hjälpa till att försörja sin förälder även om barnet inte bor hemma. Givetvis är det upp till barnet själv att fatta det beslutet, men jag vet att jag skulle göra det för mina föräldrar om de hamnade i ekomoisk knipa. På samma sätt är mitt hem öppet för dem om t.ex en av dem skulle dö och den andra inte vill bo ensam.

Jag tror på ömsesidig kärlek och respekt, inte för att man måste utan för att man vill!

 Både och.

dela det procentuellt på inkomst
får du ut 20.000 och hon 10.0000
så betalar du 66% och hon 33% (den sista procenten kan jag ta)

Min mamma var ensamstående med fyra barn. När jag och min bror gick ut gymnasiet var det ganska många tusen på ett bräde som försvan i bidrag och underhåll. Hade inte vi bidragit hemma med de pengar vi kunde så fort vi fick jobb så hade inte ekonomin gått ihop för henne. Det är inte alltid föräldrarna KAN kosta på sig att låta barnen slippa att betala. OM de kan det så är det väl bara härligt.