Erase skrev 2010-05-05 11:50:34 följande:
Har en dotter som fyller 20 år i vinter, bor fortfarande hemma. Extrajobbar på helger men "hittar" inget fast jobb. Tyvärr letar hon nog inte alltför febrilt heller, har nog snarare vant sig vid att bo gott hemma & har nog slöat till alldeles för mkt.. Visst, hon hjälper till emellanåt men inte så mkt. som man skulle kunna förvänta sig i den situationen. I dagsläget betalar hon 1500 kr i månaden & då ska ALLT ingå i det. Ja utom kläder & fickpengar då. Det känns på tok för lite, men jag kan ha fel... Nån som är i samma situation ?
Någon uträkning ang boendet fördelat på antingen antalet personer eller rum. Låt säga en familj med 2 vuxna och 2 barn varav ett barn är 20 år. Då ska 20åringen betala en fjärdedel av boendet. Hårt? Kanske, men är man 20 är det hög tid att bli vuxen och föräldrarnas boende är dels helt utan bostadskö och de flesta föräldrar kommer ändå betala mer än barnen. Få gnäller nog om varenda krona när det gäller alla räkningar.
Är man trångbodd så att flera syskon delar rum men det vuxna barnet förväntar sig bo kvar i ett eget kan man väl snarare betala för del andelen rum man har.
Jag tycker inte man är hård när man lär barn att bli vuxna. Det är västerländskt och curlande att aldrig våga ställa krav, aldrig våga lita på att barnet växer upp, aldrig våga lita på att det bästa man kan ge barnet är att lära sig konsten att stå på egna ben. Föräldrarnas boende är alltid anpassat efter barnen och bor man kvar hemma länge hindrar man också föräldrara från att byta till mindre boende. Att förstå sig på pengar och dess värde tjänar individen (i detta fallet ett vuxet barn) jättemycket på.
Att sätta sig mer, samtala om pengar, ekonomi, förväntningar tror jag är lösningen. Vill man vara extra snäll säger man "om 4 månader kommer jag börja förvänta mig hyra av dig. Den kommer vara X kronor". Protester bemöts med att då kan man ju självfallet välja att flytta istället. Det handlar inte om att kräva hyra av ett barn, det är en vuxen person om man är 20 år.