Vad är rimligt att en 20-årig dotter betalar för att bo hemma ?

Men det är väl en helt annan sak? En sambo är en partner, inte ens barn. Och i vårt förhållande har vi turats om, den som har haft mest har betalat.

Även jag tycker att det är en helt annan sak, det är någon jag ska bygga min framtid med, mina barn är nån jag ska hjälpa att bygga sin egen framtid.

Sen så som vi har det här hemma just nu så har jag ingen inkomst alls, utan lever på min sambo. Det är ett beslut vi bådda har tagit, jag hade fast jobb men sa upp mig för att vara hemma med vårat barn...så för oss är det inget konstigt att den som har pengar betalar.

Det handlar ju mest om att man i den åldern ska lära sej att klara sej själv.

Skulle aldrig ta betalt av mina barn, de får gärna bo hemma långt efter 20 om de vill.

Det är väl för att den frågan inte är så enkel kanske. Det beror väl delvis på familjesituationen och barnets situation. 

Jag kommer alltid att stötta mina barn ekonomiskt så gott jag kan, hoppas jag, och jag vet inte om jag någonsin skulle kunna ta betalt av dem. Däremot så skulle jag kanske ta emot lite pengar om de spontant ville betala för något. Men visst, var de i 40-årsåldern så kanske...

Så mitt svar är väl i stort sett: Jag skulle aldrig ta betalt av barn som bor hemma. Men jag skulle uppmuntra dem att leva ett så bra liv som möjligt, förverkliga sig själva och sina drömmar...

Ja, det var ju lite girigt. Men det var kanske för att din sambo inte är deras barn? Men fick inte din sambo mer än 4000? Ska det täcka boende, mat och allt?

jag tycker det beror på hur mkt hon tjänar.

o för pengarna hon betalar skall husrum o mat ingå precis som vanligt innan hon blev 20.

men sedan TS på dig låter det som att det är konstigt med en 20  åring som bor hemma, herre gud idag bor ju banr hemma tills de är färdiga med universitetsstudier.

tycker du verkar rätt hård!

Men herre gud, en 20-åring är väl inget barn iaf... snacka om curling förälder!!! När tycker du "barn" ska börja ta ansvar övber sina egna liv då... 30-40 el...

Ja, eftersom att han var inneboende så skulle det täcka allt. Då fick han 1500 i hyra av soc och resten var normen.
Men om min dotter skulle ha sin pojkvän boendes hos oss och han fick försörjningsstöd och fick ut 4000 allt som allt, så skulle inte jag kräva 3000 utav honom, utan 1500. Medans om han hade jobb och tjänade bra, ja, då kan man ta 3000. Men då tror jag faktiskt att dom skulle bott i egen lägenhet om han hade haft jobb hehe.
Det värsta var när vi påpekade detta till morsan så var hennes försvar: det är inte alla som har 1000 :- i fickpengar.
Vadå fickpengar? Det där skulle han leva på liksom men men, är glad att vi ej bor där längre!

orkar inte läsa igenom allt bråkande fram och tillbaka... jag tycker det är helt rätt att barn som bor hemma betalar utifrån sin förmåga och utifrån behoven som finns. jag håller med om att föräldrar alltid ska hjälpa sina barn, men man måste också väga vad som är att hjälpa och vad som är att stjälpa. att inte förvänta sig att ens vuxna barn (ja, 20 är vuxet) ska bidra ekonomiskt hemma är att förminska hennes värde, att säga att hon inte har förmågan. jag vet att om jag skulle hamna i en ekonomisk kris som jag inte kan lösa så kan jag alltid komma till min mamma eller pappa, de skulle göra allt för att hjälpa mig, men att varje månad betala allt i vuxen ålder... nej, det tycker jag är en björntjänst.

ts, jag antar att du redan har fått rådet, men konsumentverket har ju siffror på vad det kostar. rådet brukar vara att utgå ifrån de siffrorna och sedan se till den hemmaboendes ekonomiska förmåga och hitta en bra siffra.