Aprilmammor 2010
Jag vet och det är de som knäcker mig. Hade vi bara varit två vuxna hade de inte varit nåt snack. Då skulle sambon bara helt enkelt få lära sig. Men nu känns de som ja knappt vågar. Hunden har ju aldrig varit på barnen osv. han leker med dom o älskar dom. MEN tanken finns ju där, att han bet ju faktiskt sambon nu. I handen var de , inget hugg, men han bet!
Känns helt förkrossande för mig, hunden är ju min ögonsten, men barnen är ju givetvis mest värt i hela världen,men hunden är liksom en del av mig o barnen, alltid med oss,va vi än gör typ och inte tala om hur mkt han betyder för äldsta grabben,han skulle bli förkrossad.
Oj,oj ingen rolig kväll detta.
Sambon verkar helt oberörd o verkar inte fatta va som hänt, han kollar på fotboll.
Ja vill samtidigt heller inte ta upp diskutionen nu, när äldsta sonen är vaken.
