Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Soffy - hur mår du vännen?? Tänker på dig och hoppas det har gått bra idag!!

Sugar o MCT - härligt att höra att ni är på G!! Nu jäklans ska här bli plus i tråden!!

Snuttskorpan - beklagar ditt mf o jättetråkigt att du behöver leta dig fram till en mf-tråd!!  Men den här tråden är helt toppen, precis som du säger!! Den o tjejerna här betyder sååå mkt för mig, vet inte alls hur jag hade mått utan alla fina goa tjejer som stöttar o tröstar när det är jobbigt, o peppar och hoppas när det går bättre!

Stor kram till er alla!!

Skruttnorpan, för min del är det första barnet vi försöker få till... har försökt lite över ett år nu...tiden går fort...och sakta... :)

Jobbar också på första barnet, känner att jag är glad om det alls blir något.. Vi fick vårt första mf i augusti förra året, sen mf nr 2 i april och mf nr 3 i maj i år. Har nu genomgått en mf-utredning som inte har visat på några konstigheter, och ingår i en speciell mf-studie. Vid nästa plus får jag hjälp så det känns skönt!!

Har också mängder av vänner med små barn, bebisar eller gravida, urjobbigt!! Men försöker jobba på den där känslan, att de blir gravida förminskar ju inte mina chanser till en egen bebis, men visst är det jobbigt! Hur ärliga har ni varit mot era familjer och vänner om era försök att få barn och ert mf? Jag har berättat för de närmsta, vilket har varit väldigt skönt! innan jag gjorde det kom det ganska mycket kommentarer, som var sååå himla jobbiga!

Hej underbara tjejer! Det har gått bra idag. Fick efter mitt läkarbesök med mig cytotec hem. La tre stycken under tungan vid halv elva. Typ 30-40 minuter senare började jag blöda. Eftermiddagen var riktigt tung, hade jätteont trots att jag tagit både två citodon och två bufen. Nu verkar det som om det mesta har kommit ut och jag har mindre ont. På måndag ska nytt ul göras för att se att alla rester kommit ut. Då ska jag även försöka boka tid för missfallsutredningen. Har för mig att de har ganska korta väntetider där.

Ser allt bara bra ut på måndag så kan man verkligen försöka lägga det här bakom sig och gå vidare. Jag är ju trots allt otroligt lyckligt lottad med tanke på att jag redan har en liten pojke. Min man har dessutom en till sen tidigare. Det är först nu, efter tre missfall, man verkligen förstår hur lyckligt lottad man är.

En stor kram till er andra som kämpar. Det är så uppmuntrande att efter en så jobbig dag som den här komma in och läsa er varma ord

Skruttnorpan, vi håller också på med nr 1.
Jag har velat ha barn i många år. 2005 tvingades jag till abort av min dåvarande pojkvän som absolut inte ville ha barnet jag bar (oplanerat, men vi hade varit ihop i två år). 2008-2009 försökte jag bli gravid med mitt ex i ett år utan ett enda plus (tur var väl det, men då och efteråt tvivlade jag förstås på om jag kunde få barn alls). Nu med min nuvarande älskling blir vi gravida, men verkar ha lite problem att behålla bebisarna... Har haft 3 missfall det senaste halvåret. Pust.
Att det skulle vara ett sånt MECK att skaffa kids, det hade man ju ingen aning om...!

Och ja, det är skitjobbigt när man blir omsprungen av folk som börjar samtidigt, eller senare, och som det funkar för omedelbart. De flesta som inte genomgått det själv fattar faktiskt inte. För det handlar inte bara om att man inte fick en bebis, utan man är verkligen tillbaks på ruta noll. Allt man har planerat och den nya identiteten man gått in i (som mamma), hela det nya liv man drömt om, allt går plötsligt bara upp i rök och kvar finns en stor tomhet.

Ibland kan man förlora vänner på kuppen också. Jag har förlorat ett par vänner på kuppen, som var gravida och som jag skulle dela glädje, drömmar, gravidgympor och barnvagnsinköp, ullaredsturer för bebisshoppande med. Plötsligt hittar de istället andra vänner som de ska göra allt det där med. Man kan ju inte gå på gravidgympa som icke-gravid, såklart,det fattar jag väl. Men det känns ändå så sjukt tomt!

Ett exempel: jag har börjat på ett nytt gym. Jag och en kompis som var gravid i våras pratade om att börja träna ihop när hon fött, alltså nu under hösten. Frågade henne för några veckor sedan om hon ville hänga med och provträna. Nej, svarade hon, det passar inte så bra. Okej, tänkte jag, hon har ju småbarn och allt. Men så nu i helgen ringde hon och frågade om jag kunde ge mina gratis provträningar till hennes kompis som också hade en bebis. För de skulle minsann börja träna ihop på mitt gym!
Jaha, så dög man inte längre... Ratad!

Åh- en STOR kram till er alla fyra! Det här var mitt första missfall och att - som ni- ha gått igenom fler finner jag inte ens ord för.
Jag har gått på utredningar i ett år då jag inte fick mens på flera år. Efter många vändor vet jag nu i alla fall att jag har fötts med för få anlag till ägg och med andra ord har äggstockar som en 50åring. Har fortfarande hopp till att det finns några kvar med ok kvalitté, men det återstår ju att se. Har en provrörsbef. inplanerad i oktober -11, men funderar på att betala privat för att slippa kön. Ska ge insemination 3 försök med början i januari. fungerar inte det går jag nog privat.

Förstår precis det om att förlora vänner. Någonstans önskar jag att jag kunde vara mer lycklig för alla andras magar, men det är ju SÅ svårt att sitta och prata profylaxkurser och gravidyoga när man inget hellre önskar än att det var man själv som fick vara där.
På något sätt har jag lättare när barnet väl ha kommit för när man får ett leende av en liten känns liksom världen lite ljusare...även om tomheten skriker innifrån.

Soffy- många varma tankar till dig! Håller tummen stenhårt för ett bra besked på måndag!