Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Mjaaw- Tack för välkomnandet!! Härligt att du har ÄL nu, då är ju fasen med misströstan över och hoppet börjar stiga igen  Går du på behandling iom att båda äggen verkar redo??

Håller ni inte med om att varje månad är indelat i tre faser?
1. MENSEN
En känsla av tomhet, maktlöshet och misstro till att det någonsin kommer gå- att man någonsin ska orka försöka igen. Någonstans en frustration över att man vet att man MÅSTE försöka igen, det finns ju inget annat val och mensen kommer ju komma varje månad i alla fall och påminna en om att man inte är gravid.

2. ÄGGLOSSNINGSTID
Hoppet är tillbaka! En stark övertygelse om att DEN HÄR gången tar det! Ett nästan spännande arbete påbörjas med att planera-pricka in-göra rätt!

3. VECKAN INNAN BIM
En berg-och-dalbana mellan övertygelse och misströstan. Ena sekunden säker på känslan att vara gravid; brösten känns ju si eller så, molar det inte lite? är jag inte tröttare än vanligt...? Nästa sekund förtvivlat säker på motsatsen- tomheten slår in och och bedövar...och så börjar man om igen...

Någon som känner igen sig?

`Vad fin du är- tack så mycket!
Vet några i din omgivning om att du väntar barn än? och vet de om hur du har haft det "på vägen hit"?

Nix. När hon frågade mig hade jag gästträningskortet hemma, och inte där vi befann oss just då. Jag tänkte att OM hon ville träffa mig och fika någon dag så kan hon ju få det i samband med det. Men nej, det var inte ens värt att träffa mig för att få kortet, så ointressant var det tydligen att träffa mig, så nej hon fick inte kortet.

Kanske ego av mig, och kanske biter jag mig själv i svansen. Skit samma. Känner väl lite att sådana "vänner" kan man både ha och mista...

Precis så är det! Huvudet på spiken!
Härligt med en till fin tjej i gänget som förstår precis hur det är.
Inte ens min sambo verkar inte fatta vad som pågår i mitt känsloliv under cykelns gång, men härinne fattar alla precis, det är det som är så härligt med vårt gäng!
Jättekul att du är här hos oss Skruttnorpan!

(Jag är för övrigt just nu under punkt 3. Inget plus ännu och pendlar som en sinuskurva mellan en stor hoppfullhet och en känsla att vilja dö, typ. )

Jo, jag har varit ganska ärlig med det till alla utom på jobbet. Tycker det är skönt att folk "taggar" ner lite för jag ville inte ha en massa "grattis" och prat om barn i början när man var så sjukt nojig över om det skulle gå vägen eller inte. Ville bara vara ifred på nåt sätt. Det finns både för och nackdelar med det, skönt att folk förstår samtidigt som alla är så rädda om en och tycker att man "ska akta sig" för minsta lilla och så får man massa förmaningar hela tiden som om man inte var nog rädd själv liksom.

Instämmer helt med din uppdelning av månaden, precis så är det! Härligt för alla tjejerna här i tråden att få en till smart och vettig tjej som stöd!

Sugar, fy sjutton vilka människor. Snacka om att strö salt i såren. Tror att folk ibland tar lite FÖR mycket hänsyn ibland och vill inte störa så istället stänger dom en ute. Men det är så fel! Det är ungefär som att undvika nån som förlorat en nära anhörig bara för att man inte vet vad man ska säga. De närmsta vänner jag har, där spelar det ingen roll om en är gravid och den andra inte eller om man befinner sig i olika stadier i livet, man är lika nära varandra ändå. Men jag har också "periodarvänner" som man kommer närmare bara för att båda är gravida eller båda är singlar eller vad det nu kan vara. Men de är inga djupare vänskaper egentligen.

Du borde skriva en bok om det där! Du satte verkligen ord på precis hur det är :)

Hej tjejer!
Känner mig lite nere idag då jag testade snövitt i morse. Förvisso tidigt (äl+11) men inte omöjligt tidigt. Brukar inte hålla på att testa tidigt men jag kände att jag höll på att bli allt för skengravid och bygga upp för stora förhoppningar.
Har mått illa till och från hela helgen och är jätteöm i sidan av boobsen, nästan in under armhålan. Gud så fånigt, jag VET ju att symtomen inte kan komma så tidigt. Varför kan inte kroppen lära sig det?

Sugar; har du testat idag? Vi ligger ju lite i fas även denna månaden

Alicia

Jag funderar så mycket om mf och ma... det måste väl finnas något man ska ta det lugnt med under graviditeten?
Kan man hindra det på något sätt? Alla läkare jag pratat med säger att det är ¨naturligt¨, man kan inte hindra det.
Medan de äldre säger att man ska ta det lugnt med vissa saker... jag förstår inte vad man ska tro?!
Kan det ha varit mitt fel att jag fick mf?! Mitt huvud håller på att explodera av all tänkande.

Jag hade nämligen en stor middags inbjudning hemma den dagen jag blödde första gången, jag stod på ben ända sedan jag vaknade fram till kvällen och var igång för fullt, kände verkligen hur ont jag hade i ryggen och det stramade till i magen. Blev så rädd när jag såg rosa blod på pappret. Då började min oro, jag kunde inte känna mig lugn alls. Alla sa att det är normalt och försökte lugna ned mig men det hjälpte inte, kände att det var något som inte var rätt. Blödningen kom inte mer men efter en vecka så var den där igen då ringde jag gyn och fick tid veckan därpå..... såg ingen tickande hjärta, det var en hemsk känsla :(
Då skulle jag vara i vecka 9 men var bara i vecka 7, alltså hände det något under första blödningen på middags dagen :( 

Tänker fortfarande på om det hade hänt om jag inte hade haft middagen?! :( 
 
Sugar - Jag var också tvungen att gå igenom en abort, sen att jag fick mf andra gången gjorde inte saken bättre :(

Jag har kanske inte gått igenom lika mycket som många av er här men jag vet känslan.
Ni är verkligen starka!
 

Jag tror att du kan känna så tidigt, det är inte för tidigt. OM du nu är gravid vilket jag hoppas och håller tummarna för så kanske du borde vara i vecka fyra nu eller? När hade du ÄL?
 Brösten är nästan det första tecknet på en graviditet, illamående kanske är lite att ta i men brösten brukar inte ljuga :)  

Alicia såg att du skrivit (äl +11)

Men jag tror på det med brösten.