Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Jag funderar så mycket om mf och ma... det måste väl finnas något man ska ta det lugnt med under graviditeten?
Kan man hindra det på något sätt? Alla läkare jag pratat med säger att det är ¨naturligt¨, man kan inte hindra det.
Medan de äldre säger att man ska ta det lugnt med vissa saker... jag förstår inte vad man ska tro?!
Kan det ha varit mitt fel att jag fick mf?! Mitt huvud håller på att explodera av all tänkande.

Jag hade nämligen en stor middags inbjudning hemma den dagen jag blödde första gången, jag stod på ben ända sedan jag vaknade fram till kvällen och var igång för fullt, kände verkligen hur ont jag hade i ryggen och det stramade till i magen. Blev så rädd när jag såg rosa blod på pappret. Då började min oro, jag kunde inte känna mig lugn alls. Alla sa att det är normalt och försökte lugna ned mig men det hjälpte inte, kände att det var något som inte var rätt. Blödningen kom inte mer men efter en vecka så var den där igen då ringde jag gyn och fick tid veckan därpå..... såg ingen tickande hjärta, det var en hemsk känsla :(
Då skulle jag vara i vecka 9 men var bara i vecka 7, alltså hände det något under första blödningen på middags dagen :( 

Tänker fortfarande på om det hade hänt om jag inte hade haft middagen?! :( 
 

Åh vännen, det var inget DU gjorde som gjorde att det blev missfall! Det skulle knappt födas några barn om det var så superkänsligt att man inte ens kan röra sig normalt. Men jag känner igen hur du tänker, jag letade också orsaker och ville veta vad jag gjort för fel. Möjlitvis kan det vara en grej som utlöser missfallet men att hade hänt ändå förr eller senare eftersom fostret ändå var dött. I mitt fall var det sex som satte igång blödningen men det var inte det som orsakade missfallet, det var redan dömt att misslyckas och den skulle kommit ut förr eller senare i alla fall.

Det här graviditeten har jag varit livrädd men börjar äntligen lugna mig och inse att det inte är något jag kan göra ändå. Vågade knappt röra mig i början men nu är jag igång igen. Var på ett jobbigt aerobicspass igår och det är inte farligt, det värsta som kan hända är att man blir lite mer andfådd än vanligt och då får man trappa ner på takten, men man kan inte "skumpa loss" den lille liksom, det är omöjligt har min BM sagt. Bara en kraftig snyting eller smäll i magen kan orsaka missfall i såna fall.

Alicia såg att du skrivit (äl +11)

Men jag tror på det med brösten. 

Fast verkliga symtom borde även resultera i plus. Det går ju liksom hand i hand - båda orsakas ju av hcg-hormonet.
Så jag tror defintivt på skengraviditet. Angående när man kan testa/känna så beror det ju helt på när ägget fäst. Min senaste grav (som slutade i mf) fäste mitt ägg på äl+10 (hade nidisblödning+värk) så hade det varit fallet även nu så är det ju inte konstigt att det är snövitt idag. Men då ska det heller inte vara massa konstiga symtom.

Får tänka att har jag väntat så här länge så kan jag gott vänta en månad till. Kan vara ganska skönt att kunna zippa drinkar på julresan och slippa mörka på julafton...       *positiva tankar...*

I morgon ska jag i alla fall till Octavia kliniken och se om de kan och vill hjälpa mig med lite hormon-stuff...

Alicia

Sugar; har du testat idag? Vi ligger ju lite i fas även denna månaden

Alicia

Har mått illa till och från hela helgen och är jätteöm i sidan av boobsen, nästan in under armhålan. Gud så fånigt, jag VET ju att symtomen inte kan komma så tidigt. Varför kan inte kroppen lära sig det?

Just sånt där bröstmuskelont mot armhålan, sånt har varit mitt först symptom varje plus! Oj nu fick jag kanske upp ditt hopp (Kan väl säga att jag klämmer mig i armhålan typ tio ggr om dagen för att se om det kommit igen, men nix. Oömma armhålor är det här!)

Nej inget snyggt plus på många dagar. Men kanske, kanske ett sånt där megasvagt...
Åh vad jag önskar att det skulle komma ett sådant!