Pojke i klänning

Det står ingenting i ts om att det ska vara ens första tanke, frågan är vad man tänker. Annars hade det väl stått "vad är din FÖRSTA tanke?, eller?

TS: Jag tror du köpt en likadan klänning till din son som jag gjort till min som är 4 1/2 år. Hans favoritfärger är rosa och lila och han ville verkligen ha en klänning så han fick faktiskt välja fritt i affären vilken han ville ha. Han var/är så lycklig över denna klänning och han skall få ha den hos sin dagmamma där han kan ha den inomhus när de klär ut sig. Klart som sjutton att han vill ha klänning när alla på gården är tjejer och har fina klänningar och får höra hur fina de är. Sedan hade jag inte låtit honom ha den ute eller till vardags då tyvärr barn inte alltid är så snälla och jag vill inte att ha ska behöva bli retad för då kommer han inte våga ha den klänningen igen. O han är så lycklig för den nu, vill inte ta det ifrån honom.

För min del hade jag nog inte reagerat alls, då min egen son också har klänningar. Bla "skattkistan" från toys´rUs med 4 st Disneyprinsessklänningar i.
Ofta klär han ut sig till Askungen, och lika ofta är han Pippi Långstrump, Spiderman eller riddare.

Barn är barn

Första tanke när jag läser Elavelas inlägg: I vilket hörn av Sverige använder man ordet fikus?

Och sen förstår jag inte alls hur man kopplar homosexualitet till klänningar. Om du ska dra in hbt-tankar i det hela så tyder det väl snarare på att barnet är transvesitet eller transsexuell. Och i så fall - fantastiskt att föräldern låter barnet vara klädd så som den vill.

Sen tror jag inte alls att man måste se detta ur hbt-perspektiv. Utan det handlar förmodligen om att barnet vill testa olika uttryck, prova kläder, känna sig fin. Och jag tycker det är superfint att som förälder bekräfta det.

Jag vet inte heller vad ditt "tyvärr" syftar på. Hoppas att du inte syftade till pojkens eventuella sexuella läggning, för det har föräldrar inget med att göra. Kan man inte älska sitt barn oavsett läggning tycker jag faktiskt att man kan strunta i att skaffa barn.

Jag skulle tänka att det är något kraftig fel på föräldrarna till detta stackars barn som utsätter sin pojke att b li utstött och mobbad under hela sin barndom. Oavsett vad folk nu än tycker så blir outsiders mobbade och utstötta av sina jämnåriga. Det är rent biologiskt,vi har en aversi mot annorlunda ting.

ja tycker att man ska klä barn i kläder som dom kan leka i oavsett färg, Men ja tycker även att klänning är ett tjejplagg för även om min son skulle önska sig en klänning så skulle ja aldrig sätta på honom en sån om de inte va typ maskerad eller dylikt...
tycker de e' samma sak som om han ville ha glass till middag varje dag - de vill han säkert oxå av hela sitt hjärta - men de är där man som förälder får ta å säga ifrån om vad som är rätt å fel.
 

Om jag hade sett en liten kille i den klänningen hade jag börjat gapskratta. Bara för att det hade varit så ovanligt för mig. Min pojke hade gärna fått ha klänning hemma, det är bara en lekroll som spelas. Då spelar det ingen roll om det är prinsessa, drake, superhjälte eller nåt annat.

Om pojkens föräldrar hade jag inte tänkt så mycket mer än att de gjort sitt barn lyckligt.

Varför skulle han bli mobbad och utstött?! Jag har träffat många småkillar i klänning och inte en enda har varit varken mobbad eller utstött på något vis.

Att dra in biologi blir ju bara larvigt.

Allvarligt, nästan alla män jag känner har nån gång klätt sig i klänning som barn. De mår inte direkt dåligt av det idag. Jag har även manliga bekanta som klär sig i långkjol till vardags nu som vuxna, inte heller de tycks direkt lida.Att äta glass till middag är inte nyttigt, det finns ett motiv till varför barnet inte ska få det. Vad är motivet till att barnet inte ska få bära klänning?

Min lillebror gick också i klänning när han var liten, han lånade lillasysters klänningar jämt. Tycker inte att det var några konstigheter. Idag är det bara något vi skrattar åt. Han är 20 år gammal & .. ja vad ska man säga.. "manlig" :)