Pojke i klänning

Man kan ju inte rå för vad man tror, eller hur? Jag skrev bara ärligt vad jag skulle tänka, om jag såg en pojkbebis i klänning. Antingen skulle jag tro att de önskat sig en flicka, eller att föräldrarna vill markera hur jämställda de är.
Eftersom en bebis inte kan välja själv, verkar det ju troligt att det beror på nån av de skälen.

Och att min son får ha klänning hemma, är för att det är vad som gäller för alla utklädningsplagg eller andra kläder som jag tycker är olämpliga att visa sig offentligt i. Jag skulle t.ex inte heller släppa iväg honom i långkalsonger istället för byxor, eller med badrock istället för tröja, eller i randiga byxor med prickig tröja till, eller två färger som skär sig ihop, eller i nåt annat som jag inte tycker är snyggt.
Jag vill att mina barn ska ha snygga, hela och rena kläder på sig. Precis som jag själv har, och min man har.

Jag brukar lägga fram kläderna som de tar på sig varje morgon. Och det har de inte klagat än så länge...
När de är stora nog att insistera på att få bestämma själva kommer jag dock låta dem göra det. Jag kommer dock aldrig gå med på att de köper kläder som jag tycker är fula, såvida de inte betalar för dem själva förstås.

Förresten, om det plötsligt blev modernt med killklänningar eller badrock som tröja osv, skulle jag kanske ändra smak. T.ex avskydde jag brunt på kläder även när det började bli modernt igen för några år sen, men så gradvis började jag gilla det mer och mer allteftersom jag blev van att se det, och nu tycker jag det är snyggt. Så det är inte alls omöjligt att min smak kan ändras även i klänningfrågan, den som lever får se.

Jag instämmer med dig trollbottom, och jag är så himla glad att det finns föräldrar som du och TS som låter sina barn vara barn och utforska världen med öppna ögon.
puss på er!

Fast hel och ren kan man väl vara fastän man har klänning på sig. Och min son har i alla fall valt själv fastän han bara är två år. Han väljer kläder själv på morgonen och de får han ta på sig. Är vi och handlar blir det självklart kläder som jag själv tycker är fina men även som han tycker är fina och då inte nödvändigtvis jag. Han tycker tex mycket om rosa och glitter och det gör inte jag.
Och varför "måste" klänning vara utklädningskläder?

Dock vill jag tacka för att du säger vad du tycker och tänker. Det var inget påhopp mot dig utan en allmän fråga för jag förstår inte

Jag skrev "Jag vill att mina barn ska ha snygga, hela och rena kläder på sig". Klänning på pojke går bort av den första anledningen... Jag tycker det är snyggt på en tjej, men inte på en kille. Sannolikt pga att modet är som det är, som jag skrev. Samma som med brunt för några år sen.   Kommer det ett killklänningsmode kan mitt synsätt helt klart ändras.

Nej, klänning är inte utklädningskläder. Där faller det in under kategorin "andra kläder som jag tycker är olämpliga att visa sig offentligt i."

när jag jobbade på dagis var det oftast killar i prinsessklänning och högklackat och tjejerna i byggare bob m.m. helt enkelt det de inte hade hemma (vi hade mest ensambarn & äldsta syskonet)

inte stör pojkar i klänning mig, sonen får nog klä sig i kusinens nedärvda prinsessklänningar bäst han vill så fort han växer i dem

Jag skulle ha köpt en klänning om jag hade budget för ytterligare ett opraktiskt plagg som mest är till för lek. Var jag ute efter kläder som barnet kan ha i vardagen hade jag inte låtit något av mina barn köpa den oavsett kön eftersom en sådan klänning inte går att ha på förskolan t.ex.

Min son har haft en klänning och vi känner en annan pojke som fullständigt älskar rosa prinsessklänningar som gärna går klädd i det. Inte ett problem tycker jag.

Jag hade absolut låtit honom få det. Eller möjligen sagt att han får nöja sig med en liknande klänning som storasyster vuxit ur (men det kan även gälla jeans, en jacka eller så, inte bara för att det var en klänning). Min son går ibland i klänning här hemma. Dock inte på dagis. Han har kompisar där som tutat i honom att "Tjejer vill ha fina saker. Killar vill ha coola saker", ett mantra han numera ofta upprepar. Vi förösker kontra med att han ju älskar sin rosa Hello Kitty-keps, just för att den är fin och att storasyster ofta vill ha saker för att de är coola, men det hjälper inte. De tongivande killarna i dagsigruppen - äldst, störst och starkast - har bestämt hur det ska vara. Numera vågar sonen knappt ens ha nagellack på dagis, trots att han tycker att det är jättefint.

Nej, jag är inte extremfeminist. Men är för jämställdhet och ser hellre till individen än till könet.

Väldigt bortskämd? För att man får en klänning för typ 149 kr? Jag antar att dina barn inte har några nyinköpta plagg som inte är helt nödvändiga. De har kanske endast begagnade leksaker också, eller leksaker för under 100-lappen?

Min brorsa hade både klänning och halsband när han var liten. Självklart ska barn få experimentera och klä ut sig om de vill, dessutom var det nog ganska naturligt eftersom han hade 3 systrar...

(Och så kan jag tillägga att han nu vid 20 års ålder är huur "grabbig" som helst, meckar med bilar och gör allt det där klassiska som killar "ska" göra...  om det nu ens skulle spela nån roll)

Jag tänker tvärtom. Att barn som får var som de vill utan onödiga begränsningar utifrån lättare får stark självkänsla. Och barn med stark självkänsla är enligt vad jag tror barn som varken mobbar eller blir mobbade. De som blir mobbade och mobbar andra är barn med dålig självkänsla som inte vågar hävda sig eller hävdar sig på andras bekostnad.