30+ väntar barn i mars i stockholms innerstad?

Ååå vad härligt, första leendena!!!
Jag rättar in mig i ledet för de trötta! Trött, trött, trööööött nu. Idag gick jag upp kl 10 (vi gick och lade oss vid 23), åt frukost och slocknade sedan i soffan i 2h. Stackars H har skittråkigt, men han är så pysslig och bäddar om mig och lagar mat och sköter precis allt.  
Förhoppningsvis bara ett par veckor kvar nu. Hoppas jag är lite piggare nästa vecka om vi skulle ses något igen?

Kram från soffan! :)

haligh, Jag hade inte överlevt utan miniform dropparna till o, hon hade jätte ont i magen på kvällarna, jag hoppas de kommer hjälpa henne!! annars har du provat babymassage? kanske inte när hon har som ondast men lite innan som förebyggande... det hjälpte faktiskt o. Nu kommer jag inte exakt ihåg hur man skulle göra men på ett ungefär så skulle man med väldigt försiktig hand massera magen i cirklande rörelser och det var VÄLDIGT viktigt att det gjordes i klockans riktning (för det är så magen/tarmarna jobbar) och sen skulle man ta bebisens ben och böja dem upp mot magen i cirkulerande rörelser på samma sätt.. dettta brukar hjälpa om man har "en fis på tvären" du kan säkert googla detta, annars fråga på bvc de kan visa hur man gör.

annars ett hett tips är att hålla lite koll på vad du själv stoppar i dig, det kan vara vissa saker som lilltjejen får mer ont av än annat, typ starkt kryddad mat, mat som ger mycket gaser så som böner mm eller till och med är överkänslig mot..

Några tips bara, hoppas det hjälper! 

Hej!
höll på att bli galen i natt för att det kliade så i benen!!! Tillslut gick jag och la mig på soffan, vår soffa är ett typiskt måndagsexemplar, ena sidan är jätte mjuk och den andra nästintill sten hård. Jag har dock inte velat reklamera den än eftersom jag insett att den HÅRDA delen är jätteskön att sova på!!! och i natt upptäckte jag att det faktiskt blev bättre med kliandet i benen också! eller så var jag bara helt slut för klockan var närmare tre på natten men nu när jag tänker på det tror jag att jag faktiskt läst någonstans att det skall vara skönare och bättre att sova hårt... det funkar iallafall för mig, så det kan vara värt att prova när inget annat funkar!! fast golden, jag undrar om det funkar för dig?? eller så är det precis tvärtom? fråga sjukgymnasten.. hur känns det nu, fortfarande lika jobbigt? tänker på dig!

var det någon som ville ses denna vecka? 

Jag sov i vår gamla, hårda säng inne i gästrummet sista månaden (mer kanske..) för jag kunde inte ligga i den nya, kändes som att jag höll på att kvävas och svårt att ta sig upp! Inte så romantiskt kanske, men var väldigt glad att vi hade sparat den gamla! Jag tyckte kliandet värst när man satt upp!

Tackar! Ska på babymassage nästa vecka på bvc, har kollat lite själv också. Nu på dagen är det inga problem men vi får se mot kvällen, dropparna skulle ta några dagar tills full effekt. Har märkt att hon inte bajsat alls lika mkt som hon brukar (vilket är typ hela tiden...), kanske istället blir ordentligt när det väl kommer istället som nu när det liksom är ett ständigt pysande..?

Har faktiskt inte tänkt på att det jag äter påverkar, äter sällan starkt och baljväxter men däremot funderar jag på om kaffe kanske är dumt, känns inte så roligt att sluta med det men alla sätt är värt att prova...

kaffe kan kanske påverka, annars så är det grönsaker som kål, blomkål, broccoli och lök, samt komjölk och choklar ibland kan orsaka koliksymtom.
Om du vill/orkar prova så ska du utesluta en sak i minst tre dagar för att se om det blir någon skillnad, om inte, utesluta en till i tre dagar osv... lite krångligt, men värt att prova om du testat allt annat och hon fortfarande är otröstlig...

jag har förresten en konstig tanke idag, ponera att jag skulle ramla/göra illa mig/trafikolycka ect så att även bebisen gör illa sig, skulle då bebisen "skrika" och eller gråta i magen då? för det är väl inget de "lär" sig utan för magen utan kommer instinktivt vid obehag och liknande... och det gör väl även barn som är förtidigt födda så med andra ord så rent teoretiskt skulle barnet då kunna skrika i magen om den gör sig illa???

Sjukt konstig fråga/undran jag vet.. konstiga tankar nu i slutet.

Jag tänkte faktiskt också på det; att tänk om bebisar kunde skrika i magen! Men - skrik kräver ju luft eftersom stämbanden sitter i luftstrupen så det går som tur är inte Hade såna hemska tankar att det skulle hända en något, därför jag inte tyckte om att trängas på t-banan att någon skulle skada den lilla i magen. Men OM du nu skulle råka ut för en olycka så antar jag att man försöker rädda barnet i magen även om mamman inte klarar sig? Men sånt ska man inte tänka. Det slås man av när man får barn att man helt plötsligt är så viktig för någon, på ett sådant hjälplöst sätt som ju partners etc inte är, att de kräver att man tar hand om dem för att de ska överleva och må bra och det är nästan svindlande.

jag vet, visst är det otroligt!
fast jag är inte direkt orolig att något ska hända, eller inte va i alla fall utan jag tänkte mer teoretiskt om det ens är möjligt. Så det är klart, skrika kan den ju inte göra då eftersom den behöver luft för att kunna göra det, men den måste ju känna smärta (även om den inte är livhotande) och om den då, rent teoretiskt, skulle känna någon form av direkt obehag eller smärta kan den gråta i magen då? för vatten stoppar ju inte tårar...

fast måste det verkligen vara just luft som tränger mellan stämbanden för att det skall komma ljud?? om man pressar vatten istället blir det inget ljud alls, eller kan man framkalla någon form av ljud?

allt detta är alltså en ren teoretisk tanke och resonomang som har fastnat i mina tankebanor... kanske skulle skriva ett brev till vetenskapens värld?

Haha, jag har också funderat på det där. Hur beter de sig när de är missnöjda i magen. Så fort de kommer ut gråter och skriker de ju massor. Är de nöjda jämt i magen så länge inget händer? Tårar tar för många barn en liten tid innan de kommer första gången.

Fy vad jag är trött! Det där m att sova i egen säng i gästrum på slutet låter som rena drömmen. Att ha klåda låter däremot som en mardröm. I natt sov mannen m Ludvig i hans nya 90-säng. Väldigt skönt! Tyvärr så var det fullt ös från kl 6.40, så sovmorgon är det inte tal om här. Jag vet att jag borde sova på dagen, men jag är så dålig på det. Hur mkt sover ni? Jag får säkert ihop 7 timmar totalt, men väldigt upphackat. Kanske inte är ngn fara? Vet inte om jag stressar upp mig också bara för att alla hela tiden säger att man måste vara utvilad och sova massor....

De sista dagarna känns det att barnet sjunkit och/eller växt massa. Helt plötsligt kan jag inte springa ett steg längre, får gå långsamt och det ilar mellan benen till och från. Har BF på lö och funderar mkt på om jag ska behöva gå över lika mkt denna gång. Tror jag skulle bli chockad om ngt händer nu. Samtidigt känns det som att ngt är på g när jag känner den här tröttheten i hela kroppen.

Haligh, hoppas att det ger sig för lillan m magont! Inte helt ovanligt att det är ngt som bara försvinner heller. Typ växtvärk eller bara att tarmarna utvecklas. Vore ju skönt om dropparna hjälpte. Vi har gett sådana till L när han varit konstig i magen efter magsjuka och då har jag upplevt att det blivit bättre. 

Usch, vad jobbigt med kliet! Tur att ni inte reklamerat soffan :) Här hemma ser det faktiskt helt motsatt ut; jag har samlat ihop typ alla kuddar jag hittat och byggt upp nästan som ett litet (stort?) fågelbo i sängen. Känner av både halsbränna och nästäppa så försöker sova någorlunda högt med huvudet, sen vill jag även ha kuddar mellan knäna, och för att slippa släpa dem med sig över när man vill vända sig har jag minst en på vardera sidan. Till det har jag en såndär resenack-kudde som jag trär runt ena låret, samt en liten typ dekorationskudde som också passar mellan knäna. I vanliga fall är vår säng bäddad med totalt fyra kuddar, men nu har jag hämtat dit, få se.. två till vanliga, en enorm, nack-kudden, minikudden, och så snor jag sambons ena vanliga sovkudde också... Det är ganska uppenbart när man kommer in i vårt sovrum, på vilken sida preggot sover i alla fall, hahaha! 

Men inatt har jag knappt sovit nånting alls och är också trött, trött, trött som ni andra. Har fått molande förvärkar, och så fort jag fick höra att det var förvärkar så börjar ju hjärnan spöka för en! Har såklart drömt att jag gick ensam hemma och att det kom ut ett litet flickebarn - i byxorna! Nån ambulans kom inte heller på flera, flera timmar trots upprepade telefonsamtal till 112. Vaknade såklart alldeles svettig (kan det ha varit drömmen eller kanske alla kuddar som jag ligger riktigt nedbäddad i?). Ja, ni kan ju gissa hur det gick att somna om efter det - och dessutom fortsatte molvärken i magen att komma till och från. Huvudet är fortfarande ruckbart, men jag känner också av att det ilar till långt ner när den bökar. Dock mer än en månad kvar här ju...

Den här veckan har jag inplanerat ett projekt per dag, vilket verkar vara max vad min kropp orkar med just nu. Igår gick jag fram och tillbaka till Mama Mia (hade inget busskort) vilket normalt är en tolvminuterspromenad, och idag var jag på vippen att ta mig till sjukgymnasten utan strumpor för jag fick knappt på mig dem, och sjukgymnasten tittade väldigt medlidsamt på mig när jag skulle försöka ta mig från väntrummet till hennes rum - i anslutning till väntrummet. Ja, herre! Känns ju som om min kropp är sådär hundra år ibland! Om ni planerar in nån fikaträff, så hoppas jag kunna ansluta - om kroppen vill...

Kram på er!