Haha, ingen fara; jag skrattar själv åt att en så naturlig(?) sak som en graviditet kan göra en såhär. Jag kan bjussa på en annan härlig bild; när jag hasat mig in till sjukgymnasten - notera f ö att man måste ha sånadär blå plastskoskydd på fötterna också, och tänk hur det ser ut när dessa ska på en morgon man knappt får på sig sina strumpor - och lyckats slå mig ner på en stol, med byxorna vid knäna, ett blå-svart blåmärke på ena vinterbleka låret efter förra omgångens akupunktur (som visst råkade ta precis i ett blodkärl), tröjan runt ekvatorn, trosorna på halva rumpan, så ska nålarna i. Två på insidan om vardera lår, fyra i korsryggen - och i dag slog vi även till på en i svanskotan! Vet ni hur långt ner svanskotan sitter?! Ja, just det - försök sätta en nål där ni :) Sen ska nålarna snurras med jämna mellanrum också. Snacka om att jag inte kommer behöva känna mig särskilt blyg sen vid förlossningen; jag övar ju blottning hos sjukgymnasten två gånger i veckan :P
Apropå semla *mums* (Tösses går heller inte av för hackor - jag fick ett stämpelkort som jag hittills bara har en stämpel på dock) så var vi hos barnmorskan igår. Den blivande modern har bara gått upp 700 g på tre veckor, men hoppsan vad bebisen verkade ha vuxit. "Den fyller ut magen fint" som barnmorskan sa... Hon tyckte nog inte att semlor var nån vidare idé; åtminstone inte varje dag som jag har ätiti semla sedan förra tisdagen... Men vad gör man?! Alla vill ju bjuda en på semlor nu när man är så rund och go' ;) I fredags t ex, kom min kära sambo hem med två semlor till mig från min chef! Man blir ju inte lite rörd... I helgen hade vi dessutom lite svärföräldrar här, och bjöd på, just det, semlor! Igår kom min bästa vän förbi på frukost/fika, och vad har hon med sig?! Jo, semlor! Kanske inte för inte som bebisen är beräknad till just fettisdagen :P
Vad lustigt att flera funderat på det där med om bebisen kan vara ledsen och skrika eller gråta i magen. Jag kom fram till att den nog inte behöver signalera så mycket eftersom den har alla behov tillgodosedda "runt hörnet" liksom. Det är ju det som oroar mig
efter förlossningen; då ska man ha koll på att den är torr, mätt, inte för varm, inte för kall, andas o s v. Nu går det ju liksom av sig själv, utan att jag behöver göra nåt :) Men angående just luft så pratade min mamma nåt om pruttar. Jag tycker att det inte heller borde gå, eftersom det ju krävs luft även för det... Men Sigrid är ju ute och andas luft i alla fall, så där borde det ju kunna bli lite luft i magen. Stackars liten... Håller tummarna för att Minifomen hjälper - och det verkar ju nästan så :)
Herreg*d, varför envisas jag med att skriva så långt. Jag orkar ju inte själv läsa så här långa inlägg....