30+ väntar barn i mars i stockholms innerstad?

Roszi - stort GRATTIS till dig!!! Vad roligt; när vi sågs förra veckan så pratade vi om att det vart så tyst från dig, att det kanske var dags för dig Låter som en jobbig förlossning men du verkar ju ha hämtat dig bra! Hade betalat stora pengar för en Eda när jag födde men fick hålla till godo med lustgasen, för mig var den underbar och jag vågade knappt släppa den för en sekund under 7 timmar, inte så hälsosamt kanske hoppas att amningen funkar för dig? Jag hade nästan ställt in mig på att det skulle vara en pärs men det har funkat jättebra och min tös är hade på 4-veckors kontrollen ökat 900g i vikt sedan födseln! Lycka till med allt!!

Tack-Haligh! Jo jag blev också förvånad över att det gick så bra med amningen.Jag har mycket mjök.  Fast nu har vi börjat kladda med amningen eftersom killen fick gulsot och  då var det tydligen bra att köra med ersättning, så just nu är vissa måltider utbytta mot ersättning och de måltiderna pumpar jag för att upprätthålla mjölkmängden. (Fick hyra en jättebra pump på BB). Fast nu tycker jag ändå att killen börjat suga sämre när jag ammar,  men det skall väl ordna sig så snart jag börjar heltidsamma igen.( Vi har ändå en calma flaska, där lillkillen måste använda samma teknik som vid amning)

Om ngt är jobbigt så är det nog sömnen. Sedan killen kom till världen har jag nog som mest sovit 3 tim i sträck. Det blir så med matningen, fast även om sambon nu tar ett ersättningsmål på natten (han är pappaledig ännu) så vaknar jag ändå. Dessutom är det jag som ligger vaken och kollar lillkillen så att han har det bra och inte kräks. Sambon somnar på några minuter.Jag är väl lite nojig, men det kommer väl att lugna sig. Fast högt på önskelistan står att sova 8 tim i sträck
Hur fungerar det för dig Haligh med sömnen?

GRATTIS ROSZI!!!! Å vad härligt att allt gick bra till slut. Blir tårögd när du skriver om kärleken till lilla bäbisen! Jag är sååå känslig för sånt nu på slutet, haha!

Hoppas ni kan komma med på nästa fika! Någon som har tid och lust den här veckan? :)

Stort grattis Roszi! En tuff start, men va bra att allt ändå slutade lyckligt. Skönt att amningen verkar funka även för dig. Det verkar ju vara något riktigt härligt när det väl fungerar.

Shit, det här m sömnen! Känner mig rätt orolig för det om jag ska vara ärlig. Med en liten hemma så är det ju inte direkt lätt att få vila nu innan heller, full rulle. Även om mannen gör vad han kan så blir ju nätterna ofta som de blir. L kommer över till oss vid 24-snåret och sen är vi 3 i en 160 säng. 
Sist så kunde vi ju anpassa dygnet efter lillkillen. Vi låg ofta kvar till 10-tiden i sängen efter mannen gått till jobbet. Nu ska ju L till dagis kl 9, vaknar vid 7, så det är ju bara att gilla läget. Han somnar vid 20.30 och då har vi som det ser ut nu lite tid för varandra. Antar att det är slut m det nu?! L var alltid vaken mellan 23-01 när han var riktigt liten. Puh, antar att man bara får ta det som det kommer....kommer nog vara som en levande zombie första året.

Så nu har jag klagat lite..... Hur mår ni andra? Kul att träffa er sist och få ett ansikte på de flesta.

Har inte hört något om det där m socker och amning och då har jag träffat typ alla amningsexperter i hela stan . Men, visst kan det väl ligga något litet i det? O andra sidan, jag har hört så mkt knäppt från massa BM så jag tar det mesta m en nypa salt. Känns som det (tyvärr) inom den yrkesgruppen cirkulerar så mycket myter och "tycken" som man som gravid/nybliven förälder får serverat som fakta. Man litar ju på det man hör från de som jobbar med det. Fast min BM är toppen tycker jag, så det är ju verkligen olika såklart. 

 

Måste förresten berätta ang amning. Jag var ju på "amingssamtal". Det var väldigt jobbigt, men bra. Vi pratade och har gjort en plan för hur vi ska göra om det fungerar och en för om det skiter sig igen. Mest orolig är jag för att jag ska få panik bara bebis kommer i närheten av mina bröst. Jag vill ju gärna försöka för det kan ju hända att jag bara hade otur sist. Sen skrev hon ner saker som att de på BB ska respektera om jag inte vill amma, att de inte ska ifrågasätta om jag inte vill prata om det, att vi själva säger till om vi vill ha hjälp osv. Om det inte går så kommer jag omedelbart, utan att behöva åka till akuten (eller motivera mig), kunna få tabletter utskrivna. Vi pratade i 1,5 timme och jag bröt ihop fler ggr under tiden . Känns jätteskönt! Jag var så skeptisk när min BM bad mig prata med ytterligare en "amningsexpert", men denna var inte alls som de andra. Hon frågade om jag vill amma eller om vi ska släppa det direkt osv. De andra berättade mer om hur viktigt det var att amma för anknytning, barnet osv, skuldbelägde liksom.
Så nu har vi en plan för hur vi ska göra och jag tror att det kommer att bli bra vilket som .

Förresten, något namn än Roszi? :)

LadyMy, fantastiskt vad bra hjälp det finns att få i vårt land! Nu blir jag tårögd igen.  
Tänk att det finns så många proffsiga människor inom sjukvården som tar sig tid och orkar bry sig, dag ut och dag in. Det är klart att det finns puckon inom alla branscher, men vi har haft tur och bara fått träffa pärlorna. :)
Härligt att höra att ni är mer positiva till hur det än går nu.

Jättegrattis Roszi!

Härligt att läsa om kärleken till lilla knyttet och att amningen kom igång så bra och smidigt (vad det låter), men havandeskapsförgiftningen och förlossningen lät ju inget vidare...

Just nu när det är en bit bort (?) så är ett av mina stora "orosmoment" när det ska ske. Man skulle vilja kunna boka in det i kalendern så man vet när det s a s är dags att vila, haha. Jag kan verkligen inte fatta att det är tänkt att det ska komma en bebis och bo här med oss! Försöker mentalt ställa in mig på typ 22 mars (eftersom det är typ det längsta man "får" gå innan man blir igångsatt) eftersom man hör att varenda dag efter BF-datumet känns som en eeeeeevighet. Men hallå liksom?! Det kan ju lika gärna hända tidigare; då kommer jag ju inte vara mentalt förberedd istället känns det som. Nån som känner igen sig? Jag har sett och hört lite olika om hur det är i relation till sin egen mamma. Jag (första barnet) är i alla fall född 10 dagar före BF, och min bror en vecka före BF. Ni som har fått barn; hur har det varit i relation till hur det var för era mammor? *nyfiken*

LadyMy: Vilket bra samtal du verkar haft. Och skönt att äntligen träffa en bra amningsexpert! Jag har ju - naivt, jag vet - gått och trott tidigare att amning var en självklarhet; att det liksom gick av sig själv, men har ju först senare fattat att det inte är så himla enkelt... Har ju som sagt vänner som hunnit med mjölkstockningar, bröstbölder respektive nästan en månad av smärtsam amning, så inte verkar det enkelt precis. Själv passade jag på att köpa en enorm amningsbehå på Lindex igår när det var halva reapriset. Man vill ju gärna ha en "hemma", men inte betala en förmögenhet om det inte skulle funka... (Dessutom tycker jag sällan att de är särskilt snygga heller.)

Några 8 timmar blir det då verkligen inte Min flicka sover otroligt mycket tycker jag, nu har hon exempelvis sovit sedan 10 i morse med en mat- och blöjpaus och några kortare (hon vaknar till och skriker jättelite, som att hon gör det i sömnen?), hon äter ganska punktligt med 3 timmars mellanrum. Hon brukar somna hyfsat snabbt på nätterna, men inte inatt! Släckte lampan strax före midnatt och vaknar utan att kollla på klockan av hon grät i sin korg; så jag stapplade upp och skulle byta och amma. Men jag tar upp henne så tystnade hon och somnade om så nåt fuffens var det; kollade då på klockan och den var 00.15...inte undra på att man var trött

Sen vaknade hon halv 4 och åt blev sen pigg som en lärka, jag satt i mörkret och kollade på Animal PLanet utan ljud och till slut var klockab halv 6...tänkte att nu orkar jag inte så jag tänkte att hpn får ligga bredvid mig i sängen så kan jag sova iaf, hann inte mer än krypa ner så kräktes hon en massa på lakanet så det var bara till att kliva upp igen.. Jag ligger också och lyssnar med ena örat och sover så ytligt (ändå sover jag jämt med öronproppar för jag är alltid en sån som vaknar av minsta ljud..) Jag borde ju gå och lägga mig på dagarna men det blir sällan av. Det funkar tycker jag, men det är ju en helt annan sak om man skulle ha ett barn till att ta hand om! Nu har jag inte särskilt många förpliktelser...

Vad bra! Varför verkar det som att många bm ska hålla på och moralpredika så mkt?? Idag finns det ju så bra ersättning att det borde vara upp till var och en oavsett skäl att amma elller inte! Det var som den där tjejen jag pratade om (hon vars bröstvårtor blödde och varade....) hon bad om såna skydd för bröstvårtorna men det skulle hon absolut inte ha sa det får då skulle minsann barnet bli sämre på att suga bla bla håll ut du så blir det bra! Resultatet blev att hon istället fick sluta amma helt eftersom hon mådde så dåligt istället för att man kunde ha försökt underlätta! Jag hoppas att det går bättre för dig den här gången om du verkligen vill amma; men känn dig inte misslyckad ifall det inte gör det! Ditt barn kommer garanterat må alldeles utmärkt ändå!