Roszi, jag förstår dig till 100%! Jag har ångest för att åka till min mammas 60-årsfest när bäbben kommer vara ca 3 veckor. Herregud, vi kommer ju inte ha lärt känna varandra än då! Bara tanken på att långväga släkt och mammas vänner (som är jättegulliga, men ändå) ska släpa iväg med honom och vi inte ha koll på vem han är hos, Brrrrr... Han kommer ju vara så liten och skör! Hittade en tråd som berörde det här, och jag kände verkligen igen mig, och han är inte ens född än!!! Tydligen många som känner ångest när andra vill (eller kräver som nån svärmor gjorde) få hålla och sen drar iväg och låter bäbisen gå från famn till famn. Otvättade händer, folk som rökt, det ska pussas och kladdas i ansiktet som om det var nån himla trofé. Usch, jag mår dåligt när jag tänker på det. Är jag knäpp?

Mamma kan jag ju bara prata med så hon vet, men det känns som tabu att inte vilja visa upp sin bäbis för hela världen första veckorna. Jaja, vi får se om känslan sitter kvar när han kommit.
Jag förstår också precis! Jag funderade ju till och med på att byta till bb-stockholm bara för att där FÅR man inte ta emot besök för att jag inte vill ha halva släkten där hon skall gå från famn till famn.., trots att jag har en av landets bästa läkare som skall operera mig... har också lite ångest för det där men som väldig "tur i oturen" att vi får barn mitt i förskylnings- och RS-tider mm så det kan man verkligen skylla på eftersom små barn är så känsliga, det kommer i alla fall jag upprepa som ett mantra för ALLA!!
Apropå konstiga drömmar; i natt drömde jag att jag låg på operationsbordet och att det var JÄTTEVIKTIGT att bebisen skulle komma och ligga på min mage först för att hon skulle få min lukt, för om de skulle ge henne till någon annan så hon fick fel lukt så skulle jag inte vilja ha henne hahahahaha man får väldigt djuriska instinkter och drömmar nu i slutet!
20 dagar kvar!!