BF maj 2011

Fick låna boken "ett barn blir till" av en vän...det är ju helt otroligt att se =)

Jag tror att det kan vara bra att berätta för någon nära. Det kan vara skönt att ha stöd om något skulle hända, samtidigt som jag förstår att man inte vill berätta för tidigt av samma andledning. Förra gången fick de flesta veta efter jag varit på inskrivning i v 10. Var på bröllop och hade liksom ingen bra ursäkt. Dock märkte varken brud eller brudgum att jag drack alkoholfritt, de fick veta dagen därpå. :P Våra mammor fick veta på morsdag, det var väldans passande faktiskt. :) Den här gången blev det som det blev. Mamma var här och jag råkade försäga mig lite så hon gissade faktiskt.

Men alla gör sjävlklart som de vill. Jag förstår båda sidor plus att det är lite mysigt att vara de enda som vet att något växer under ens hjärta.

Jag var på vanligt ultraljud idag och fick se den lilla lilla ärtan med pickande hjärta! Lycka

godmorgon, får trottsa tröttheten och tog mig lite illemåendepiller, känner att jag måste använda fredagen åt annat än att vara soffpotatis. Sen att få dottern blöjfri och må väldigt illa är ingen bra kombination när de hände olyckor  

Nu har jag bokat in VUL den 5e oktober, spännande! Har velar fram och tillbaks om hur vidare jag ska göra det eller inte, men det känns ändå bra att göra det eftersom jag känner mig så sjuukt ogravid! Vid det här laget med dottern mådde jag piss och spydde 4 ggr per dag heela tiden och nu känner jag mig knappt trött ens Men jag hoppas att allt är som det ska ändå, det kan ju såklart vara olika men man kan ju inte låta bli att vara orolig ändå...

idag har jag varit och lämnat blodprov,  för att mäta mitt hcg så nu väntar man bara på domen!! känns som att vänta på sin egen död