BF maj 2011

 jag  var  orolig igår kväll, hade onda Sd,har bricanyl vid behov, så det hjälpte lite. Det första sak jag gjorde imorse var att teckna en gravid försäkring hos Trygg Hansa som gäller till och med när bebisen fyller 6 månader.

hoppas det lugnat ner sig nu. Jag har haft grav-försäkring sen i höstas och från i jan snart född försäkring som täcker upp tills barnet är 6 månader. Känns tryggt. Båda hos IF. 

Det har blivit lite lugnare idag men jag sov dåligt . Bricany gör mig illamående men det är bättre så än de onda Sd.

Hejhej alla.

Läser aktivt här fortfarande, men skriver sällan. Hatar egentligen att skriva på tagentbord, inget som helt tålamod med de nu under grav, *asg*. Naglarna smäller i andra tagenter, man måste radera, men skriver för snabbt, så de blir fel, måste radera, vissa tagenter funkar inte, måste trycka hårdare, osv osv, Haha. Sikket ilandsproblem.

Tänkte bara höra med ngn här, som kanske har samma prob?
Varje kväll, utan att  överdriva, så sätter lillen igång i magen på ett nästan obehagligt sätt..känns lite VÄL för bra med sina rörelser. Saken är den att han på nåt sätt, slå/sparkar neråt, så jag flyger upp ur soffan/sängen av en OTROLIG smärta, och vrålar gör jag nåt så kopiöst. Händer en eller flera ggr per "smärtgång" så att säga.
Jag börjar störttjuta, mannen och sonen blir såklart rädda, även jag. Sen sitter man med rädsla och inväntar nästa omgång. Det är svårt att föklara smärtan, men jag känner ju att han gör ngt och helt plötsligt efter en smäll känns de som att ngn tar en kniv och bokstavligt talat kör upp den i hålet på mig och snittar. Låter hemskt, sorry, men hittade inget annat alternativ. Jag undrar lite om man verkligen ska behöva stå ut med dessa kvällar med dessa smärtor ända fram till slutet...

Jisses, galet ont gör de..MKT värre än förlossningsvärkar.

Erm...Hjälp!

Jag tror som många andra skrivit att det beror på vilket sjukhus man ligger på och var. I Lund är ju patienthotellet som just ett hotell men med sköterskor som kan komma in dygnet runt om man kallar på dem. Jag tycker att det rent ut sagt var superskönt att vara där och få sova och ställa alla knepiga frågor jag hade. Min mamma hade dessutom tjatat att jag skulle ta chansen att få vila lite där innan allt rullade igång som vanligt. Så jag tyckte att det var jätteskönt att lulla runt där och ligga och mysa i sängen med barnet och mannen när han kom dit över dagen och att få slippa laga mat utan att få allting serverat.

Men jag har hört andra som verkligen hatat det och jag tror helt enkelt det beror på vad man trivs med. Kanske ska man dock om det är första barnet vara beredd på att man känslomässigt blir rätt soft. Själv hade jag absolut tredagarsgråt förra gången och räknar med att få det igen av flera skäl nu. Så oavsett var man befinner sig ska man kanske vara förberedd på att det tar några dagar att komma i kapp.

Oh jag längtar! Men jag har också börjat inse att jag kommer att sakna att vara gravid.

Jag håller med dig, det beror nog helt på vilket sjukhus man tillhör och NÄr man får barn.
Jag fick min dotter i mars 2008 då det var RS-virussäsong samt förlossningen&BB var helt underbemannade. Allt var stressigt opersonligt och kändes som en anstalt då jag inte fick gå ut och ingen fick komma in på BB. Sambon hade besökstid!? mellan 10:00-20:00, sen fick han snällt gå hem. Jag var i upplösningstillsånd då dottern (som många nyfödda gör) sov HELA dagen, men var vaken ist HELA natten.

Men, hade det funnits ett Patienthotell med trevlig miljö där hela familjen kan lära känna sin nyaste medlem och få stöd och hjälp - Då hade jag kunnat stannan en månad