Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
. Vi har varit iväg och köpt knappar, gjort en fin burk att ha dem i, letat udda knappar här hemma....och det bärs, sorteras och jag vet inte allt med dessa knappar. Upptäckte i helgen en liten butik som hette....Knapp-Carlsson. Jösses, vilket eldorado! En hel butik med bara knappar och spännen (finns tydligen även i Stockholm såg jag). Ska ta stora A dit någon dag och så ska han få välja några riktigt stora och färglada knappar. Jag fick ett par sortimentslådor som min pappa haft spikar i och där la jag knapparna. Åh jag tyckte det var så kul att sortera och pilla med dem - stora, små, blanka, tygklädda, en del i form av ankare... Ja, det var ju som ett smyckesskrin det där.
I BVC:s regi träffas vi inte längre, men eftersom jag bor på en sådan liten ort träffas ganska många av oss som har barn som inte har börjat på förskolan ännu och fikar och pratar. Flera är väldigt vettiga, tycker jag, men jag blir bara beklämd när jag hör sådant där. Jag brukar inte säga så himla mycket i vanliga fall, och det finns de jag är mer bekväm med än andra, men idag tappade jag verkligen målföret. Jag tänkte bland annat på Jesper Juul-artikeln som jag vet har länkats härifrån bland annat, jag har läst den flera gånger och den kändes så klockren nu. Glömmer folk bort hur gamla deras barn är? Hallå, han är två och ett halvt, ville jag säga - han förstår ju inte! Han känner saker han inte kan reda ut på egen hand som inte går att verbalisera, och föräldrarna blir arga på honom för det, klart han blir frustrerad och arg!
Å andra sidan är det ju väldigt lätt för mig att sitta och säga som har ett barn som bara är ett och har kommit riktigt i den frigörelsefasen, det är jag medveten om... Men, att använda skamvrå och ignorera? Aldrig, det går emot allt jag tror på.
Nä, lite förvånad blir man över slutledningsförmågan. En bekant beklagade sig över att dottern inte verkar trivas i sin säng. De har kört femminutersmetoden några gånger och hon brukar skrika tills hon kräks första natten...
hfhfhfhjfh
Jag tycker det är lite svårt att veta hur man ska bete sig i mammagruppen. Vår grupp består bara av förstagångsföderskor förutom jag (jag är mest med för att få lite prommenadsällskap egentligen) och det är klart att jag har funderat mera och har mer erfarenhet än de andra. Samtidigt vill jag absolut inte bete mig som en know-it-all så jag försöker att inte lägga mig i. Men man reagerar ju - främst på vår BVC-sköterskas brist på åsikter. Ibland undrar jag om bvc har någon uttalad regel att inte tycka utan bara stödja i vad än föräldrarna hittar på, kan det vara så?
Ett exempel från förra (första) mötet. En mamma säger att deras barn varit gnälligt på kvällarna (2 månader gammal). Hon tror att hon börjar sina och har därför gett barnet ersättning. BVC-sköterskan frågar bara om han blivit nöjdare av det. Svar: "Nja, men nu vet jag att han får i sig mat i alla fall." Ingenting om hur mamman skulle kunna göra för att få mer mjölk (om det nu är det som är problemet, kvällsgnällighet är ju vanligt) och inte ens en fråga hur hon känner kring att ge ersättning, om det är ok eller om hon egentligen hellre vill amma. Jag vet ju inte om de diskuterar det här när de är själva men i gruppen pratades det inte vidare om det. Jag sa ingenting. Egentligen borde jag väl ha gjort det men är lite nojjig över hur det skulle uppfattas. Trots att mammorna i gruppen är väldigt trevliga och verkar kloka och förståndiga så fegar jag ur.
Idag ska vi prata sömnrutiner... Jag tycker det är alldeles för tidigt, barnen är ju bara 3 månader, men jag vet att det känns angeläget för några av de andra mammorna.
Fasen att det ska vara så känsligt det här med barn. Jag skulle aldrig tveka att ge någon goda råd kring hur man bäst tar hand om rabatterna eller hur man lagar en god gryta men så fort det är barn inblandat blir det så känsligt och det går på något vis inte att ha en nyanserad diskussion. Oavsett hur goda intentioner man har så kan man misstolkas och såra någon eller framstå som bufflig.
Jag tror att det lätt blir så att det går lite prestige i det, och känslan av att när andra väljer att göra på andra sätt så kan det kännas som kritik mot det egna sättet. Och det är väl egentligen ganska naturligt - det är ungefär som när någon slutar att röka eller är nykterist, till exempel (när jag slutade röka var det flera som försökte få mig att börja om igen).
Och visst - jag tycker ju själv att det är sjukt irriterande när jag har nyammat min son och de sitter och pratar om hur blaskig bröstmjölken är till exempel Sådant gör mig snarstucken. Jag har protesterat vid ett par tillfällen, men det har varit som vind genom en vindtunnel - det susar till och är borta.
Jag tror att det lätt blir så att det går lite prestige i det, och känslan av att när andra väljer att göra på andra sätt så kan det kännas som kritik mot det egna sättet. Och det är väl egentligen ganska naturligt - det är ungefär som när någon slutar att röka eller är nykterist, till exempel (när jag slutade röka var det flera som försökte få mig att börja om igen).
Och visst - jag tycker ju själv att det är sjukt irriterande när jag har nyammat min son och de sitter och pratar om hur blaskig bröstmjölken är till exempel Sådant gör mig snarstucken. Jag har protesterat vid ett par tillfällen, men det har varit som vind genom en vindtunnel - det susar till och är borta.