AP-snack & babbeltråd

Vi har en hög levnadsstandard och, nej, du vet ju ingenting om mig, mitt liv etc så jag vet att du inte kan uttala dig om det. Vi har okej inkomster som just nu är min FP samt makens lön, inget extremt i mina ögon. Vad är hög inkomst?

Bränner man av 7dagar/v på sin FP så blir det ju ~ 68 veckor och då är det klart att det inte räcker mer än knappt 1½ år. I de flesta familjer klarar man sig väl ändå på att inte ta ut föräldrapenning 7 dagar i veckan? Jag tror att fler skulle kunna snåla om man vill att barnet ska kunna vara hemma lite längre än 1½ år. Och det är här jag menar att det vore skönt om folk då istället stod för att de vill börja jobba än att säga att barnet vill börja på förskola.

Jag går inte åt dig, vet du - du har ju sagt att du vill börja jobba.

För många är det dock ett måste att ta ut full föräldrapenning, dvs fem dagar i veckan, för att det ska gå runt. Vi har inte behövt göra det trots hus och bilar, men jag inser också att det är ett privilegium. Här börjar många på dagis vid ett års ålder - mammorna tar ut sin föräldraledighet medan papporna sparar den till semestrar. Jag håller dock med dig om att det är onödigt att skylla på någonting annat, en ettåring saknar ju begrepp om vad förskolan är.

Från det ena till det andra - vad tycker ni om Juul och då tänker jag i synnerhet på "Ditt kompetenta barn"? Jag tycker att han har väldigt vettiga idéer för det mesta, men måste erkänna att jag ibland tänker "hur tänkte du nu?" när jag läser honom.

Spännande, kan du berätta i vilka sammanhang du tänker så? Jag gillar Juul, var ett tag sedan jag läste den boken dock

Fast 5 dagar/vecka ger 96 veckors ledighet och då är vi snart uppe i 2 år.
Men, som du säger - mammorna är ofta lediga 1 år och papporna sparar tills dess att solen skiner.

Får återkomma när jag läst mer, inte kommit så långt in i boken än :)

Jag tänker faktiskt framför allt på avsnittet om sömn. Det finns ju ungar som är uppe tills ögonen snurrar runt i skallen på dem; jag var själv en av dem. Även om barn är kompetenta nog att känna av att de är trötta och när de behöver sova, så ignorerar de ju det behovet ibland - och jag tycker att det är en förälders ansvar att uppmärksamma när barnet behöver sova och se till att det har förutsättningarna att kunna varva ner och somna.

Med sonen försöker vi alltid vara flexibla och inte stirra oss blinda på klockan - hur han vill och kan sova är så avhängigt hur mycket han har sovit och hur mycket intryck han har fått under dagen. Men han får alltid på sig pyjamasen och borstar tänderna vid en viss tid och sen sitter vi och läser med honom, eller pillar med en klosslåda, eller något annat sådant som är lugnt och inte får honom att gå igång. Ibland är han upp i varv och då går ju inte det. Då får han vara upp i varv tills vi märker att det inte funkar längre och då brukar hans pappa ta honom i famnen och gå omkring. Det brukar funka jättebra och i 99% av fallen vill han själv sova efter bara någon minut.

Det ju måste finnas något mellanting mellan "gå och lägg dig, du måste sova" och att lämna det helt upp till barnet. Typ: "Jag förstår att du vill leka, men jag skulle vilja att vi går och lägger oss i sängen och läser en bok tillsammans och vilar en stund?"'. Man behöver ju faktiskt inte sova bara för att man ska lägga sig vid en viss tid - man kan ligga och läsa en stund, pilla med sina samlarkort, prata med nallarna, lyssna på en saga eller musik och varva ner.

Hans passusar om amning reagerade jag också på. Det finns ju andra anledningar till att ett barn vill amma än att de är hungriga, och jag tror ju inte att ett barn som tar bröstet egentligen inte vill amma.

Jag tror inte man ska läsa Juul så bokstavstroget....eller hur man ska säga. Jag reagerade också på det där med sömnen.....tidigare, inte alls lika mycket nu. Generellt skulle jag säga att jag upplever att Juuls synsätt blir alltmer självklar ju äldre mina barn blir. När det gäller sovandet så får man ju ta med i beräkningen att vissa barn, rätt många särskilt när de är riktigt små, har svårt att komma till ro själva. Det är ju inte så att min 1½-åring (drygt) kommer traskandes på kvällen och säger att han vill sova . Det hade liksom inte hänt om vi så väntat till framåt småtimmarna. Troligtvis hade han kraschat på någon soffa eller lekmadrass långt tidigare .

Min 3-åring gör det däremot. Han säger att han är trött och att han vill sova. Liten hjälp på traven behöver han också = vi går och borstar tänder, tar på pyjamas, väljer bok att läsa etc. Det är ju vi som föräldrar som säger till om det och så lufsar han med och säger att han är trött .

Vad jag menar är att jag är övetygad om att min 1½-åring vet när han är trött eller inte = somnar snabbt (med hjälp) när han är trött, och ligger och babblar, skuttar runt och blir så småningom arg över att måsta sova när han inte är trött. Jag läser Juul som så att man mer ska vara uppmärksam på det....inte att man bara ska låta barnen klara allt på egen hand. Vägleda och stötta snarare än att tala om hur de ska göra. Hjälpa dem att lära sig känna själva.

madeleineh:

Jag håller med dig om att de ofta handlar om ojämlikhet när man är hemma länge, för utan tvekan är det ju statistiskt sett att de är fler mammor än pappor som är hemma längre etc. Vi har faktiskt delad ekonomi här så jag har varit hemma på egna pengar. Har norpat några FP-dagar av sambon, men det är inte så många. Jag är verkligen inte högavlönad, lever på marginalen, har täta barn så vi tjänar ju in lite FP där eftersom de kan vara hemma på varandras dagar, har ett jobb där det droppat in ferielön, kommer att leva på vårdnadsbidrag+sparpengar ett par månader etc. 

Ojämlikheten har handlat huvudsakligen om tiden med och ansvaret för barnen.....och det är ju verkligen inte heller "inget". Ojämlikheten kommer också att visa sig när jag börjar jobba. Jag vill inte jobba full tid utan kommer att gå ner i tjänst. Sambon kommer att ta ut mycket föräldraledighet nu men han kommer ju att ta ut 2 FP-dagar/vecka i ett par år nu när han ska vara hemma = klart bättre för pensionen.

Samtidigt är det ju ett val vi båda har valt att göra....med öppna ögon så att säga. Eftersom jag har trivts med att vara hemma och vi alla har mått bra av det så är jag glad att vi lyckats lösa det ekonomiskt som vi har.

Håller med dig fullständigt! Hmm, får nog ta och läsa om den där boken, minns inte att han tog upp amning faktiskt.. Som sagt det var ett tag sedan och jag har inte läst den från pärm till pärm utan valt ut vissa avsnitt., kanske missade jag de värsta "stolligheterna"?