Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Här går inskolningen vidare. Positiv glad kille i morse. När jag hämtade så var han lite "ledsen" och det var mycket "mamma". Han får kämpa lite med det faktum att han plötsligt inte kan göra som han vill och känner på samma sätt, så lite maktkamp med "fröken" ett par gånger. Men det är ju lite som det är/ska vara. Så fort vi kom ut så sa han att det varit roligt på förskolan och berättade vad han gjort. Hungern gjorde väl sitt till också. Han satte sig på hallmattan när vi kom hem och sa att han var "helt utmattad" 
. Åt en jätteportion med potatismos och makrill. Jobbigt när han inte äter där.......
Så skönt att inte ha en kille som är ledsen när man går.....undrar hur jag ska ta det, för det lär väl komma.....
- du har ju sagt att du vill börja jobba.Jag höll ju med dig om att man faktiskt kan vara ärlig med varför man vill ha barnomsorg. Jag var med på sonens förskola idag och kan lätt säga att jag verkligen vill att han ska få vara där. Vid frukost var det hur mysigt som helst, en lärare och fyra barn i olika åldrar. Jag såg hur sonen lärt sig att vänta på ett annat sätt än hemma, man såg hur han gjorde som de äldre. Jag var med i den pedagogiska verksamheten och hur han lärde sig massa grejer där. När små barn blev ledsna fanns det verkligen vuxna där. 13 barn och 4 lärare, då är barnen i olika åldrar. Känns helt rätt att han är där, får medge att det var bättre än jag förväntat.
När det gäller jämställdhet så säger jag inte att det är något man måste eftersträva. Jag tycker man kan få välja det själv, livet är lite för kort för att leva politiskt korrekt. Jag själv skulle dock inte trivas och vi har inte den möjligheten heller att leva på en inkomst.
Visst kan man spara föräldradagar. Vi tog ut 3 dagar i veckan när jag var hemma och har väldigt många kvar. De vill jag ha så jag kan vara ledig alla klämdagar, sportlov, påsklov och extra på sommaren. Var mer värdefullt för mig att ta två veckor med sonen hos min mamma i somras än att vara hemma varenda dag i höst. Det är ju bra med föräldraförsäkringen, att man kan välja. Nu har vi väl lämnat ämnet här 
Jag tycker verkligen man ska hitta sitt eget sätt. Jag vet du sa de väldigt bra i en annan tråd, man kan vara lite realistisk men samtidigt är livet helt för kort för att inte vara hemma om det är det man vill. Vet ju inte ens om man blir pensionär typ.
Apropå det här med föräldradagar, pengar och dagisstart: Här i Norge får man antingen full ersättning i tillsammans 46 veckor (3 före bf och 10 som är pappans) eller 80% i 56 veckor (fortfarande 10 som är pappans.
Dvs vissa börjar dagis innan de fyllt 1, de allra flesta vid 13 mån. Har tagit emot en 8 månaders en gång, de hade 46 veckor, men pappan ville/kunde (?) inte ta sina med en gång, så 33 veckor in i livet blev det barnehage för den lilla.
Vi ska stanna hemma med vår till 19 månader, detta genom att snåla, vända på slantarna och att jobba hårt och mycket. Min sambo kan jobba en del hemifrån och kombinerar det med pappaperm. Jag har börjat jobba igen.
,
Sett till permisjonsdager har vi nästan delat 50/50 exakt, sett ttill tid är det jag: 7 mån, han; dryga året.
Peap:
Ni som också planerat att skola in vid 3 år och undrar hur det går. Jag är helt jätteglad. Det går så bra ! Han tycker förskolan är rolig. Han pratar om att han vill gå dit nästa dag på kvällarna, han vill gå dit på morgonen, han är inte ledsen alls (hittills) när jag går (vill hååla handen och att jag förljer med in och liksom starta upp men sedan vinkar han hej då glad och god) och han leker och pysslar när han är där....både inne och ute. Idag har han till och med ätit . Vi märker ingen skillnad alls hemma. han är precis samma lille (store) kille . Det kommer säkert gånger då han inte vill gå dit och blir ledsen för att lämnas, men hittills går det verkligen över förväntan .
Vad roligt Frösöblomster :) Jag läser dina inlägg med stort intresse. Vi ska ju skola in vår äldsta son snart, som fyller 3 i mars. Ska bli väldigt spännande. Jag tror att han kommer tycka om förskola, han är väldigt förtjust i andra barn och de kompisar han har är alla äldre så jag tror han kommer stormtrivas. Vi har valt ett montessoridagis för barn mellan 3-7 år. Han kommer alltså gå i en åldersintegrerad grupp vilket jag tror är bra för honom. Det enda som jag är lite orolig över är att de inte tar emot blöjbarn och min son har fortfarande inte fått av sig blöjan helt och hållet. Han var i princip blöjfri i höstas men så föddes lillebror och han ville ha blöja igen. Nu kissar han ibland på pottan, ibland på toaletten, men oftast så vill han ha blöja och ha hanr inte blöja så kissar han ofta på golvet, mattan osv.
Han vet var man "ska" kissa, men det är som att han inte vill. Jag vet inte varför. Vi har tur som kan skola in sonen när vi vill så vi får väl vänta ut honom helt enkelt. Kan man hjälpa honom på nåt sätt? Eller ska vi bara vänta på att han väljer bort blöjan själv?
Frösöblomster: Så roligt att det går så bra och att han verkar trivas så bra! Måste kännas jätteskönt.
Här hemma börjar mina tankar kring att kanske begränsa amningen lite att florera. Jag ammar ju fortfarande fritt, dag som natt, trots att hon snart är 21 månader gammal. Känns som om jag är rätt ensam om det, men det kanske är vanligare än vad jag tror!? Hur som helst så känns det som om hon på sista tiden har blivit mycket mer fokuserad på amningen på ett annat vis än tidigare. Visst har hon haft intensiva perioder med mycket amning men nu känns det som om hon mest vill kolla att hon faktiskt får tutte när hon ber om det. När hon väl får det så är det ofta över på typ 2 sekunder om hon ens kommer ihåg att hon skulle få tutte när vi väl har kommit till soffan. Ofta har hon glömt bort det och sysslar med annat istället Om jag däremot säger att jag inte vill (typ när vi äter så ber hon nästan ALLTID om tutte) då blir det ordentligt ramaskri. Kanske inte vid matdags längre då hon vet att jag inte kommer att gå ifrån matbordet men i andra situationer.
Till saken hör att jag är otroligt lat och därför blir amningen en ganska lätt utväg många gånger. Dessutom tycker egentligen inte att det är jobbigt att amma henne fritt men nu börjar det kännas som att det nästan blir en begränsning för henne själv...
Hur har ni gjort? Hur länge ammade ni fritt och hur länge ammade ni på natten? Vart borde jag börja begränsa? Jag sover ju egentligen som en stock trots nattamning så jag vet ju knappt om jag skulle vara medveten att neka henne när hon vaknar...
Så alla kloka mammor här i tråden, kom gärna med råd och erfarenheter
Kanske skulle ha skrivit att jag ammar henne relativt fritt, eftersom det faktiskt händer att jag nekar då och då på en väldigt ostrukturerad basis
dottern är snart 15 månader och senaste veckorna tycker jag det har blivit mer tutte-begär än månaderna innan. Tänker att det går i perioder och att hon just nu behöver "tanka på" med närheten hos mig.
Ja du, jag har funderat lite över detta idag... Det blev nog ganska tydligt när jag satte det på print. Om sanningen ska fram så inser jag nog nu att det handlar om det faktum att det blir jobbigare och jobbigare att amma offentligt då många nu verkar tycka att hon är stor. (Tack och lov stödjer mina närmaste mig och har aldrig någonsin lyft på ögonbrynen åt vår amning.) Tidigare har jag verkligen inte brytt mig men nu börjar det bli lite jobbigt när dottern drar i tröjan och ropar tutte i tid och otid. Samtidigt har jag alltid varit noga med att inte dölja vår amning eftersom jag anser att det är allas rättighet att göra det som känns rätt just för dom. Kanske ska jag ändå tänka om och tänka som tidigare. Då (och även nu) är jag övertygad om att barn kan sköta amningsfrekvensen alldeles själva och så länge det känns bra för mig så är det ju faktiskt inga problem.