AP-snack & babbeltråd

MsKitten. Angående lillebror, låter ju som att allt gått jättefint, till och med över förväntan. Härligt.

Och om arga storebror. Min stora är snart fyra år, och det är väl ömsom vin ömsom vatten mellan henne och lillebror. Hon är snabb med tjuvnypen, tyvärr. Och har sen mage att bli skitarg om han av ren olycka råkar orsaka henne någon liten skråma. Så det är inte guld och gröna skogar för oss heller, och det händer här med ibland att jag ryter till när det blir för mycket. Man får väl försöka komma ihåg att det är jobbigast för barnet att vara inne i en sån där bråkperiod, är det inte så det brukar stå i böckerna?

Alexe, jag har också en sån, gitarrmönstrad. Toppen! Fast jag kan hålla med Flickan och Kråkan om att den egentligen är i största laget för mig, får ha den rejält åtdragen för att det ska kännas bra. Typiskt tråkigt att bo i nån liten håla utan möjlighet att prova i förväg. Men för barnen är den ofelbar. Guld värd härom dagen, när stora, snart fyra år, plötsligt segnade ihop i feber när vi var på barnteater. Hon fick åka i selen, och lillebror gå. Eller idag, när lillebror vräkte ett glas i golvet, som gick i tusen bitar. Stora är rädd för sånt, och för dammsugaren, och "ville bara vara i selen". Barnen på gården 3-9 år, blir nästan avundsjuka, för de tycker det ser så mysigt ut de gånger stora blivit buren in från lekplatsen. 9-åringen vill dessutom bära lillebror här varje gång hon kommer på besök hos oss. Så ja, det finns många fina aspekter med en toddlersele!

Folkbirds var mitt favoritval, men slut på lagret...

MsKitten: jag hade garanterat blivit tokig av sånt där. Kan inte råda så mycket, men jag kom att tänka på hur det var för min systers familj för en tid sedan. Tvååringens läggning blev allt segare. Fler och fler sagor skulle läsas, ditten och datten skulle göras innan han kunde lägga sig. och det tog allt längre tid.

De bröt det hela genom att ändra läggningen radikalt. Bara mamma var med, inte som tidigare att pappa kom in en stund och läste bok medan mamma amningssövde lillebror. I stället för en detaljrik bok med många sidor, blev det en enda kort och enkel bok, sedan ett enkelt godnatt. Ungen kröp plötsligt fint ner i sängen och lade sig stilla, somnade på nolltid.

Det är förstås annorlunda med ett större barn, men principen att bryta mönstret kanske kan funka. Inte en enda bok och historia alls, bara t ex en sång? Etc.

För övrigt är min stora snart fyra, och jag tror inte att hon kommer att gå och lägga sig ensam på åratal framöver...

Vi är så nöjda med nya förskolan. Idag var det lyktfest. Alla barn, stora som små, har gjort egna lyktor. Vi sjöng sånger och vandrade i mörkret med lyktorna. Jättemysigt. Verksamheten känns som "på riktigt", eller hur jag ska uttrycka det. Det är inte en massa som görs bara för barnens skull, utan mer som att både barn och vuxna deltar på egna villkor så som i vanliga livet. Man sjunger inte "blinka lilla stjärna" för att det är en barnsång, utan en sång om lyktor (i det här fallet) för att både vuxna och barn tycker det är mysigt och passande. Hm, vet inte om jag lyckades förklara mig rätt.

I familjen är det väl både upp och ner. Lillebror är i gasen, klättrar överallt, vill göra allt, pilla på allt, etc. Blir vansinnig i de fall han måste hejdas. EC:andet går upp och ner hela tiden. Sover dock betydligt bättre, med bara ett eller två uppvak per natt. Stora har sina ego-utbrott emellanåt (fyra år om en månad), men inte så farligt egentligen. Själv känner jag mig dock lite labil, ett drygt år med sömnbrist har satt sina spår visst. I några nätter nu har jag fått vakna x flera då än den ena, än den andra av dem vaknar för amning resp mardrömmar. Så i morse var jag ingen höjdarmamma direkt, sur som ättika. Fast för ovanlighetens skull lyckades jag få till en knapp timmes sömn när lillebror dagsov. Har nog bara hänt fyra ggr sedan han föddes. Det var välgörande, och sen hade vi det fint ihop resten av dagen.

Innan jag fått till det där dagsovet så tänkte jag att jag är en sån värdelös mamma som definitivt inte bör skaffa en trea, jag orkar ju knappt med de två jag har. Efter dagsovet var drömmen om trean levande igen... Om några år kanske. Måste få ordning på vårt boende först bara. Vete tusan var vi ska kunna hitta ett lagom stort litet hem.

Hur har ni det på morgnarna? Stiger barnen upp själva om ni ligger kvar en stund?

Det är onekligen ett litet bekymmer här. Om jag har haft en orolig natt hade jag så gärna velat sova vidare på morgonen fram tills att lillebror vaknar. I natt t ex ville han först amma, sen hade stora någon mardröm och flyttade ner från våningsängen till mig, sen var lillebror vaken igen, och så pep stora till igen, så min nattsömn blev ju avbryten minst fyra gånger. Stora (fyra år om några veckor) verkligen vägrar att stiga upp på egen hand. När hon vaknar på morgonen ska hon promt ligga kvar i sovrummet tills jag stiger upp. Visst försöker hon vara tyst, men hon snor runt som en illbatting, andras tungt, håller andan, rapar medvetet, tisslar och tasslar. Ja, det är helt omöjligt att somna om för mig. Jag har bönat och bett, lockat och jämfört med kusinen som glatt stiger upp och börjar leka för sig själv i timmavis, men förstås också blivit vrålsur och i vredesmod tagit mitt täcke och kudde och flyttat till soffan i vardagsrummet. Antar att det är dumt av mig att ens önska mig en halvtimmes extra sömn, men i trötthetsdimman är det lätt till tunnelseende där på morgonen. Något råd?

Men lite skönt att höra att det finns fler vars ungar inte kan stiga upp själv. Hennes kusin har stigit upp själv sedan innan han kunde gå ens, föräldrarna sover som stockar medan han tillbringar ett par timmar vaken på egen hand. Inget jag vill eftersträva för all del, men lite intressant hur olika det kan vara.

Äsch, ännu en anledning till att skaffa smartphone. Systrarna är på mig om det jämt. Till våren när jag börjat jobba kanske... Om jag nu inte ska lägga pengarna på att köpa nya glasögon eftersom lillebror just förstört dem så jag får använda de avlagda. Eller en elcykel. Eller en ny bostad. Eller en kolonilott. Eller en biogasbil. Eller... en telefon. Hm....

Hur är läget är i gruppen? Länge sedan någon skrev. Jag ville väl bara länka till dagens dn-artikel om EC, med tanke på vår diskussion längre tillbaka i tråden. www.dn.se/nyheter/sverige/tidig-pottraning-minskar-risken-for-infektioner

Jag börjar jobba den 14/1. En ny vardag på ingång. Känns mest som ett nödvändigt ont, men det blir säkert bra vad det lider. Trivs förträffligt med förskolan i alla fall, så jag har ingen större ångest över att behöva lämna barnen vilket känns mycket skönt.

För övrigt, Flickan och Kråkan, så har jag fått en känsla av att du har en flicka på väg den här gången. Har jag rätt?

Vilket tips om gympasalen, det ska jag komma ihåg!

Håller tummarna för ett bra resultat på provet, och att graviditeten blir komplikationsfri. Det brukar ju gå bra för det mesta...