AP-snack & babbeltråd

Vilken lättnad, Flickan och Kråkan!

Alltså, ni med fyraåringar, eller åtminstone barn med ordsvada. Lyssnar ni nonstop, eller hur gör ni? Här börjar berättelsen med att hon är en vildkatt. Snart har jag tappat tråden när jag samtidigt kanske lagar mat, har lillebror i famnen, grejar med annat. Ett tu tre hör jag att berättelsen nu är inne på spåret att allt som hon ser hemma som är svart är chokladkladd, bla bla bla, sen var det en raket som... bla bla bla, etc. Hela dagarna. Omöjligt att lyssna på allt när man måste sköta hem och hushåll samtidigt. Och då känns det som att jag nästan ignorerar henne när jag svarar med något hm här, och något jaha där, men liksom inte riktigt tar in vad allt handlar om. Lyssnar till kanske 10-20 %, resten tänker jag på annat.

Haha, makalös ålder! Hur gör ni?

Oh, stackars faster. Jag kan riktigt se situationen framför mig, Flickan och Kråkan. Haha!

Vi får hålla tummar och tår åt dig att det inte sker något tokigt med magen. Vilken vecka?

Min första jobbdag idag. Vilken mardrömsstart det blev! Lillebror vaknade kvart över tre och kunde inte somna om, utan gnölade sisådär var tionde minut. Kissnödighet och kindtänder gissar jag ställde till det för oss. Efter en timme började jag bli smått desperat, klockan skulle ringa vid 05.30. Stora vaknade med, och till slut låg vi bokstavligen och grät i desperation alla tre. Sen somnade de om gissningsvis kanske 04.30, och jag en stund senare. En trött mamma var det som steg upp när klockan ringde... Sen fick jag väcka barnen, och lillebror fick bara amning till frukost. Ett riktigt skrovmål visst. När vi började ta på ytterkläderna så hade han dessutom fått en äppelklyfta att äta. Han satte en bit i halsen, klöktes, och kräktes sedan upp minst halva mjölkmängden över sig, på stickade tröjan och sina byxor. Hej och hå, mitt när vi hade en smula brått iväg... Kladdigt och dant.

Lämningen gick väldigt bra i alla fall, stora var klängig, men lille nybörjaren bara travade rakt in och började leka utan att ens se åt mig!

Lite humör visar han hemma nu de här dagarna. Kanske pga separationen, kanske pga att han nu närmar sig 18-månadersdagen, och visst är det en ålder där nya saker händer?

I parken, Alexe? Det ser alltid så härligt ut när man går förbi där. Eller ja, det händer inte så ofta numera för min del sedan vi flyttat...

Här är det VAB som gäller. En dag hann jag jobba. Sen föll jag genast in i klyschan om småbarnsföräldern som jämt vabbar. Kräk lite här och var. Många sängkläder bytta... Ack du ljuva småbarnstid!

Oh, ett ämne som jag med går och grunnar på. Min är 18 mån. Redan när han var 13 mån så drog jag ner lite, så att två av uppvaken fick han somna om utan amning. I perioder har det funkat, och några gånger har han sovit hela nätter. Uppvaken blev sen bara 1-3 st, och då tyckte jag att jag kunde amma de få gångerna. Men nu har jag ju börjat jobba sedan en vecka, (fast vabbade fyra av de fem arbetsdagarna). Några veckor innan jobbstart så drog jag ner helt på nattamningen, ammar bara vid sövning och på morgonen. Men det går ju inte alls bra, faktiskt. Man läser ju bara om hur alla barn börjar sova som stockar hela nätterna när man väl bryter nattamningen, men här kan det bli både två och tre arga uppvak om det vill sig illa. Hur jag än försöker få honom att somna om, erbjuder vatten, håller om, låter honom ligga nära, ligga långt bort, inte hålla om, inget funkar. Han kan tystna en stund, men börja gnälla tio min senare igen, etc. Några gånger har vi vaknat alla tre i familjen och gråtit ikapp... Nä fy, det är knepigt just nu. Svårt att få honom att somna på kvällen med, om han inte somnar av amningen. Ibland tar jag honom i selen, men då blir jag så himla begränsad halva kvällen innan jag kan lägga ner honom i sängen, så jag gillar det inte. Jag är inte religiös, men det är nästan så jag vill be en bön ändå.

Hej Antilopen! Du har garanterat mycket att tillföra i tråden.

hostlycka.blogspot.se/2013/01/joda-han-nattammar-fortfarande.html

Så läser man sånt här, och tänker att man kanske är helt fel ute som försöker avbryta nattamningen... Men allas livsförutsättningar är ju olika med. Har man två barn och ingen man har man ju ingen möjlighet att sova ikapp på dagen, som du skriver Chokladkaffe. Eller om man börjat jobba. Det är trots allt få förunnat att ha ett så självständigt jobb så man kan sova på dagen lite när man behagar...

Lillebror har svårt att somna på kvällarna. Ibland somnar han i min famn när han ammar, men 8 ggr av 10 vaknar han och blir helilsk när jag lägger ner honom. Liggamma vid sövning går inte längre, han bara bökar, och jag ligger obekvämt och blir täppt i näsan. Att bara vara i min famn går inte alls, och att ligga ner vill han inte, utan gnölar och vältrar sig upp till en timme vilket försvårar insomningen för stora som vill ligga nära mig och hålla handen. Men idag så lugnade han sig faktiskt efter bara kansek tio min, och låg stilla och höll handen för första gången. Jag hoppas på att det var en vändning här i afton! Man vet aldrig.

Här ammas det vid sövning. Nu har jag för nattfridens skull även ammat vid ett uppvak per natt igen. Hellre det än långa vakenperioder. Fast inatt blev det ändå en dryg timme vaken... Sen på morgonen och så när jag hämtar på fsk och kanske en gång till på em innan det är kvällssövning igen. Jag är lite kluven nu. Hade tänkt köra i minst två år. Men dels minskar ju mängden mjölk rätt mycket nu när han är på fsk, och dels så tycker jag inte det är särskilt mysigt längre, utan mest kravfyllt. Tror jag fortsätter amma på hans initiativ ett tag till, men inte på mitt eget så att säga.

Har aldrig ens provat napp till någon av mina. Som bebisar har det aldrig uppstått behov, och i senare skede känns det ju onödigt att börja med det.

Flickan och Kråkan, så fint de verkar ha det, bröderna! Undrar hur lillasyster (som jag ju tror det är) kommer att tas upp i den gemenskapen.

Här är vardagslivet i full gång. Jag hämtar barnen vid kl 15 på em, och vi är sällan ifrån förskolan förrän tidigast en 15.30. Hem, umgås någon kvart eller så, innan det är dags för matlagning. Lillebror härjar och stökar, kastar saker och har sig, storasyster är minst sagt ombytlig i humöret. Och så läggningarna, han den där lillskrutten somnar inte av amning längre, och vill verkligen inte ligga ner i sängen för att sova. De sover numera på tvären i underslafen på våningsängen bägge två. Jag sitter emellan, håller hand med stora och försöker få lillebror att ligga still och vara tyst. Hopplöst svårt, han vältrar sig, vrålar och gnäller, klättrar iväg, försöker bita mig, klättra upp på mig, etc. Jag försöker sjunga, är tyst, håller hand, håller inte hand. Det enda som hjälper är att jag lägger benen över honom så han blir fast i ett läge. Då lugnar han sig efter en stund och kan komma till ro. Det är nog ingen av oss som gillar läggningen särskilt mycket för tillfället. Men svårt att hitta annan lösning eftersom bägge behöver somna samtidigt. Lägger jag lillebror först medan stora ser på sin kvällsfilmstund så kommer han ändå aldrig till ro innan hon kommer in till oss. Jag längtar tills han blir lite större just nu...

Jag återgår till ämnet potträning. Min ec-unge verkar inte avsluta det där av sig själv nu vid 18 mån så som storasyster gjorde. Så nu gjorde jag slag i saken och köpte e-boken Oh Crap Potty Training för 100,77 kr. (Vad kostar ett blöjpaket, något i den stilen eller?). Har bara hunnit läsa en kort bit, men måste säga att den är otroligt bra. Hela boken andas AP-tänk. Så för er som har småttingar att potträna, köp den! Lättsam engelska, för den som är i samma sits som jag. Min engelska har nämligen rostat lite...

Vad gäller trean. Jag har haft långgående tankar på att ta emot en familjehemsplacering inom några år. Vill göra något bra för ett barn med trygghetsbehov. Orkar inte med att skaffa en tredje bebis på egen hand, men står knappt ut med tanken på att systrarna mina förmodligen kommer att skaffa både treor och kanske fyror med. Men för tillfället har jag landat lite i tanken på att det kanske bara blir mina två barn, och varken en egen bebis till eller en familjehemsplacering inom i alla fall överskådlig framtid. De större blir lite eftersatta när man har en trea att fokusera på oavsett om det är en bebis eller ett barn med speciella behov av något slag, och i mitt fall finns ju ingen pappa som kan täcka upp när jag inte räcker till. Så för tillfället tänker jag att jag ska lägga min kraft på att göra tillvaron fin för de två jag har, hinna med någon idrotts/kulturaktivitet när de når upp i skolåldern inom ett par år, etc. Och nu går vi i flyttplaner, kommer om allt går vägen att få ett tillsvidarekontrakt på att hyra ett hus i en liten vacker by utanför stan. Nära till waldorfskolan och till ekoodlande grannar med barn i samma ålder, och till skogen. Dock inte ett extra rum till den där eventuella familjehemsplaneringen. De tankarna får nog hamna på is ett tag. Men man vet aldrig vilka vändningar ens liv tar. Om några år kanske vi har helt andra förutsättningar.

Flickan och Kråkan, så kul att höra att det blivit en bebis, och att allt gått bra! Jag som var säker på att du skulle få en flicka!!! Mitt i livet, aldrig inne på fl för tillfället. Men har också en nybliven tvååring som nu börjar visa tendenser på den där arga-tvåårsåldern. Bävar sedan länge, minns hur tufft det var många gånger med stora, som nu är mer än 4,5 och ganska stabil till humöret. Men intensivt kontaktsökande är de bägge två. Krälar på mig samtidigt, etc.

Well, timmen är sen, jobb och förskola i morgon, så mer än så här blir det inte från min sida.

Än en gång; Grattis Flickan och Kråkan!