Och tack för boktipset, Flickan och Kråkan! Ska spana på bibblan. Vi har just börjat oss på små kapitelböcker med bara lite bilder här hemma. Fantastiskt att dottern kan uppskatta en sån bok, och i nästa ögonblick uppskatta lillebrors pekböcker utan text precis lika mycket.
Jag jobbade 80 % innan, och tyckte det var bäst att lägga schemat så det blev kortare dagar i stället för fyra långa och en ledig. För oss funkade det bra. Och det där med barnomsorg, det är ett så trist kapitel. När stora började, var hon det fjortonde barnet på tre heltider, eller möjligtvis 2,75. De landade på femton. Sedan blev de nitton på fyra heltider, eller kanske 3,75. Sen blev det nerdragningar... Men storans förskolestart var ändå acceptabel, det känns värre för lillebror när han ska börja kring 18 mån eller vad det kan bli, med nuvarande bemanning. Blä. Börjar till och med fundera på fristående valdorf-barnstuga, trots att det ligger en mil bort i helt fel riktning.
Här hade vi idag besök av grannflickan på fyra år. Första gången ett "främmande" barn var här utan förälder. Ett barn som varken jag eller dottern känner för den delen, de har precis i dagarna börjat leka lite grann ute vid brf:s lekplats. Det kändes verkligen ovant för mig som förälder. Ska man försöka bekanta sig med barnet, eller ska man hålla sig undan så de får sköta sig själva? Vår tvåa kändes så himla liten plötsligt, jag visste knappt vart jag och lillebror skulle ta vägen 
. Och så bad hon om glass, frukt, russin och lite annat som hon fick ögonen på. Tog en körsbärstomat fast att jag sagt nej. (De hade fått lite russin och varsin tomat precis när vi gick in, men hon hade innan dess just fått banan hemma och alla hade fått varsin glasspinne ute på lekplatsen. Dessutom var det strax dags för kvällsmat i bägge familjerna.) Där var jag allt en riktig novis! Men jag redde det nog rätt bra i slutändan, och barnen hade det ganska bra ihop tror jag.
Och så det klassiska som utspelade sig ute vid lekplatsen. Hennes mamma är en "vanlig" förälder, som klär och behandlar sina barn könsstereotypt, och som tvunget skulle dra på ungen en massa kläder i så att säga förebyggande syfte. "På med strumpbyxorna nu lilla älsklingen, annars får du gå in!" Följt av gnäll och konflikt. Medan min unge hade kortbyxor och var barfota. Jag erbjuder kläder, men låter henne själv avgöra om hon behöver ta på sig eller inte. Kanske inte är så populärt i andra föräldrars ögon? Liksom att jag inte tycker det är så jättekul när andra barn här i grannskapet får glasspinnar i tid och otid och även bjuder min unge på det. Tack, men nej tack till den sortens snällhet vill man säga, men det är ju himla svårt att säga nej till en suktande treåring när alla andra får. Idag var det lördag, så inga bekymmer, men en vanlig vardag strax innan kvällsmatsdags, nja...
Spännade, en ny värld börjar öppna sig för oss, storbarnsvärlden. Plötsligt börjar man känna igen exemplen från t ex Växa - inte lyda, kring olika sorters föräldraskap i förhållande till större barn.
Acelise, är det nu precis du i så fall ska öka arbetstiden, eller när? Jag upplever det som att min stora fick ett helt annat utbyte av förskolan i höstas när hon var mellan 2,5-3 år. Hon har alltid trivts, gillat fröknarna och så. Men i höstas började hon plötsligt LEKA med andra barn på ett helt annat sätt, och prata uppskattande om dem hemma. Vet inte om ni andra har liknande erfarenheter? Förhoppningsvis kan det ske liknande för din son? Jag menar, det är väl i den här åldern man faktiskt börjar leka tillsammans med andra barn på ett annat sätt.
Och så funderar jag kring heltid, det är ju helt olika förutsättningar beroende på hur lång restid man har till/från jobbet. Hur har ni det?
Jag tillhör själv mer de där smala du har sett... Men jag har i stället sett en hyfsat kraftig mamma som sjalade en bebis på stan. I och för sig lite större bebis, men jag kan inte tänka mig annat än att det ska gå bra. Stora bröst borde vara perfekt för en liten nyföding att gosa in sig i! Mjukt och gott, samtidigt.
Chokladkaffe skrev senast om bekymret med storasyskonet som är på lillasyskonet med hugg/slag/bett. Nu måste jag erkänna att jag fullständigt tröttnat på situationen här hemma. Stora är på lillebror med knip och tjuvnyp av olika slag. I två dagar tappade jag helt tålamodet och var på henne rätt rejält om det, men det hjälpte förstås föga. Läste sedan på petrakrantzlindgren.wordpress.com/ om fenomenet, och försökte mer ignorera det, men det hjälper inte heller. När jag i milda ordalag försöker hindra henne säger hon bara att hon är t ex en katt, och katter förstår inte att man inte får göra så. Om jag handgripligen lyfter undan henne gråter hon genast över att det gör ont på henne för att jag kommit åt något litet minimalt sår eller likande. Jag når liksom inte fram. Jobbigt! Måtte det gå över snart, det där nypandet.
Ja, jag menade förstås inte ignorera helt och hållet, jag hejdar henne fortfarande, men försöker att inte prata så mycket mer om det efter. I bloggen skrev hon om att bråk mellan syskon ofta beror på att den som slår den andra söker föräldrarnas uppmärksamhet, negativt är bättre än inget alls... Jag känner för all del inte att stora får för lite uppmärksamhet av mig, utan hon får verkligen all uppmärksamhet som någonsin står i min makt. Likväl kan hon ju uppleva det som för lite.
Och att för hundrade gången säga till en 3,5-åring att det gör ont på lillebror när du nyper, det känns som överflödig information. Hon vet att det gör ont, men så gör hon det ändå. Nej, strategin får väl fortfarande vara att i största möjliga mån mota olle i grind och avvärja det hela innan nypet kommer.
Jag passade min systerson en gång i vintras när han var ett och ett halvt år. Han blev också ledsen just vid lämningen, sträckte sig efter sin mamma och grät när hon stängde dörren och gick. Det gick över på femton-trettio sekunder, och sen kunde jag inte se något som helst tecken på att han fortsatte att vara ledsen inombords. Han var bara nyfiken på vad vi höll på med, och sen rullade dagen på.
Tja, kanske inte jämförbart med din situation, Acelise, men i alla fall också en erfarenhet om "det gick över snabbt".
Däremot kan jag ju konstatera hur skönt det är med både lämningar och hämtningar när man är f-ledig och inte alls behöver vara stressad till jobb eller ha en vilja att komma hem snabbt. Stora får tid både att säga hej då, och att rasa av sig lite i hallen innan hon förmår sig komma i ytterkläderna.
Min tiomånaders sover alltid i sele på min rygg om dagarna. Ända sedan 8 mån (!) har han ibland bara sovit en gång, ibland två. Ryggbärandet är toppen tycker jag, då jag har röresefrihet att umgås med stora på det sätt som behövs under tiden han sover. Han är tämligen lättsövd, men jag brukar be stora att inte prata utan pula med sitt under tiden som jag vankar runt och gungar honom till sömns. Nu när han blev 8-9 mån känner jag att jag kan slappna av på ett annat sätt kring hans dagsov. Skulle det bara bli två halvtimmar, eller en heltimme, så är det inte hela världen, det klarar han av bättre nu. Att söva om ifall han råkar vakna rent för tidigt går bara om han själv vill det så att säga, jag gungar och ber stora vara tyst igen en stund. Har inga andra bättre tips.
Här är snarast bekymret hans kvällar. Han vaknar fortfarande till minst två gånger med ca 40 min mellanrum efter han somnat för natten och behöver ammas för att somna om. Härom dagen fick stora för sig att pilla på honom just i ett sånt uppvak. Han vaknade då upp till den milda grad att han inte somnade igen förrän tre timmar senare, när jag själv skulle gå och lägga mig. Jag höll på att bli tokig, det blev extremt uppenbart hur viktiga de lugna kvällarna är för mig för att samla energi igen... Sen minst två, men oftast tre nattamningar på det.
Och det där med hundar, det är ju nästan som att ha ett par barn till. Imponerande att få vardagen att gå ihop, Me like coffee!
chokladkaffe, jag tror du är helt rätt på det. Jag kör ju ec och har ingen egen erfarenhet av att potträna större barn, men har hört bra rekommendationer om den här metoden:
ohcrappottytraining.com/
Har nu inte kollat igenom det själv, men du kan ju läsa och se om det är något för er.
Hm, tittar som hastigast nu. Det verkar vara mycket reklam för att köpa en bok... Men men, gör din egen bedömning.