AP-snack & babbeltråd

Jag har inte hunnit trötta på FL ännu, så jag har inget emot att stanna här.

Chokladkaffe, jag minns att jag för ett par månader sedan faktiskt tänkte, att värst vad det blivit bråkigt på sistone, måste vara någon ny period. Och min är ju två, tre månader mån äldre än din... Fast hon är nog allt en mild västanfläkt jämfört med din.

Åh, nej. Vaken bebis, igen. Jag som skulle göra mig i ordning för läggning. Well, jag stänger ner datorn..!

Från uppvak till lunch var dagen ett litet helvete här hemma. Alla var sura på alla på något underligt sätt. Då ifrågasatte jag nästan på allvar varför jag alls skaffat barn.

Men sen under em var allt frid och fröjd. Besök av grannflickan på nio år gav mig andrum att komma ikapp med hushållet, barnen var glada och lekte med varandra. Otroligt i mina ögon att en nioåring gillar att leka med en treåring och en nästan ettåring, men roligt hade de!

Så jo, drömmen om en trea är levande här också. Någon gång i en vag framtid. Eller möjligtvis familjehem. Möjligtvis...

Jag var tvungen att gå tillbaka till era beskrivningar av fyraåringar. Mhm, fick lite bekräftelse där ja... Min stora är snart tre år och åtta månader. Det börjar vara en annan slags strider här hemma, mer egoistiskt beteende, mer motargumentation på en högre nivå än tidigare. Eller att hon inte bryr sig alls om tillsägelser. Inte helt lätt alla gånger, men kul att era fyraåringsbeskrivningar stämde så väl in. Hon börjar dessutom bli självständig, går själv till gårdens lekplats, och när vi var på Backafestivalen nyligen (Sveriges barnvänligaste festival skulle jag tro), vågade jag släppa henne utan uppsyn under flera timmar sammantaget.

Hur har ni det förresten med kladd? Jag är väl ganska liberal, eller har tvingats bli, då stora alltid varit en riktig kladdare. Men en källa till konflikt är det onekligen att hon kladdar ner sig extremt varje gång vi äter, och inte kan sitta kvar på sin plats utan ska komma till mig med kladdet, eller runt om i huset och helt obetänkligt ta med sina kladdiga händer både här och var. Jag undrar när hon ska internalisera känslan av renlighet.

Lillebror blev ett år idag. Går vilken dag som helst. Ammar friskt. Har rejält humör när han inte får som han vill, men är glad för det mesta i övrigt. De börjar kunna leka ihop mer nu, och han är dessutom av den typen som gärna pillar med sitt för sig själv långa stunder. Detta till skillnad mot stora som aldrig lämnat mig längre än några meter. En amatörmässig teori är att han tar igen den högre graden av självständighet genom flera amningsuppvak varje natt, till skillnad från stora då som sov hela nätter från tio mån.

På det hela taget har vi det så fint ihop, och det är med blandade känslor jag tänker på att förskoleterminen snart börjar igen. Härligt med långt sommarlov!

Velvet. En spontan tanke för att underlätta vardagen för er just för tillfället när klängigheten är som värst. Tar du aldrig barnet i sele på ryggen? Tänkte bara att då skulle det nog gå både att tvätta ansikte, göra välling och diverse annat?

Min stora är tre år och åtta månader, och det finns inga som helst tendenser till att vilja sova i eget rum. Tror det kommer att dröja länge till, men vem vet. Plötsligt händer det, antar jag!

Jag är ju ensam med mina två. Stora var 2 år och 8 mån när lillebror föddes. Stora sover i spjälsängen med borttagen sida dikt an till min säng, där jag och lillebror sover. Läggningen blev från start sådan, att jag amningssövde lillskrutt medan stora såg på några små filmer på laptopen i sängen. Jag liggammade, och kunde greja med datorn samtidigt. När lillebror somnat kunde jag sedan lägga stora i vanlig ordning. Om han vaknade för extra amning mitt under hennes läggning, kunde hon antningen hålla handen med mig, eller hålla en hand om min tå beroende på hur vi låg. Tandborstning och sånt var avklarat redan före filmerna. Numer störs lillebror av filmtittandet, så nu får hon sitta ute i andra rummet och titta medan han oftast somnar ganska snabbt av amningen (tretton mån nu). Ibland får jag söva dem samtidigt, och då brukar stora krypa upp bakom min rygg och ligga nära när jag ammar. Sällan bekymmer, tack och lov!

Ja, vet inte om du är hjälpt av hur vi gör Yamma, men i alla fall. Jag tänker mig, att om bägge barnen är mammanödiga, så kanske stora kan acceptera att det får bli på lite annorlunda vis med tanke på lillas behov, om man ändå försöker låta bägge vara nära samtidigt så att säga. Så får pappan rycka in andra tider på dagen kanske?

Chokladkaffe, det är allt ett yrväder till stor unge du har . Fast egentligen gör vi ju samma, stora ser på film under tiden lilla nattas, sen är det storas tur. Skillnaden är väl här, att min stora nästan aldrig kan tänka sig att vara själv en stund, utan ska gärna sitta vid sidan av även när lilla ska sövas dagsov. Håller hon tyst går det ju an, men börjar hon tissla och tassla en massa, då blir det irritation här i huset. Du får fånga in, jag får schasa undan... Men puh, jag är nog tacksam för att jag har det som jag har det, och varken du eller jag är väl särskilt sugna på att byta bort våra stora små barn! Det är fint tycker jag, att varje familj hittar sin samklang med just sitt/sina barn.

Min är drygt tretton månader nu, och precis som för dig Alexe, så är han helt annorlunda är storasyster. Hon slutade självmant nattamma vid 9 mån, och sov hela nätter från ca 10-11 mån. Lillebror har vaknat för att amma (inte snutta) med två-tre timmars mellanrum från det han var nyfödd. Senaste månaden har jag vid ett eller två uppvak per natt försökt söva honom på annat sätt än med amning. Ibland har det varit stora protester en lång stund, ibland bara under några sekunder. Men sista veckan har något hänt. Plötsligt sover han mycket bättre på kvällarna, och även på natten. Igår somnade han 18.30, vaknade till kl 19 och fick amma igen, sen vaknade han nästa gång 05.20!!! Ammade och sov till kl 07. Helt underbart. Håll tummarna för att det håller i sig. Plötsligt händer det, Alexe och Arvidsmamma1!

Min stora är 3 år och 9 mån nu. Me like coffee, jag kan bara säga att jag känner igen beteendet. Vill ofta vara jättenära, men kan i nästa veva fullt medvetet fortsätta att t ex putta lillebror trots att jag står och ser allt och säger stopp stopp stopp!!! Du är bra mycket mer analytisk än jag i de situationerna märker jag.  Men hur var det nu, hade du inte slutat med att skuldbelägga dig själv pga dotterns utvecklingssprång? Jag tänker inte så mycket på det sättet, försöker bara följa hennes behov. Vill hon vara jättenära så försöker jag tillgodose det. Gör hon något så där utstuderat dumt markerar jag att det inte är ok. Ibland blir det lite för mycket bråk, som nyligen då hon såg film under tiden jag sövde lillebror. Just när han näääästan lyckats somna tog hennes film slut (han stökade mer än vanligt), varpå hon börjde gnälla och kräva att jag skulle komma och sätta på ny. Jag sa att jag kommer snart, men hon accepterade det inte utan gnällde vidare så att lillebror vaknade upp igen. Då morrade jag definitivt lite extra... Men hon fick en ny film, och sen när lillebror lyckats somna kom vi gemensamt fram till att hon kan ta en bok och titta i om samma situation uppstår igen, vilket hon så fint gjorde nu i kväll.

Här är jag på väg att byta förskola till de små. Jag ska börja jobba i januari, då lillebror närmar sig 18 mån. Det lär inte bli plats på samma förskola som stora, som dessutom är dåligt bemannad och ständigt ökande antal barn, samt tråkig utemiljö och rätt trånga lokaler. Nu har vi i stället varit på besök på en waldorfförskola, och snacka om skillnad. Fantastisk utemiljö!!! Ekologisk hemlagad mat. Barnen delaktiga i matlagning, bak varje vecka, tydliga och återkommande rutiner. Lugn och avskalad inomhusmiljö, naturmaterial. Högre personaltäthet och betydligt mindre grupper, samt fick jag positiv känsla för alla i personalen. Hönor, kanin och hund på gården (djurälskande dottern föll direkt!). 95 % säkert att de får plats. Visst finns det kritik gentemot waldorf, men också mycket positivt. Det är svårt att sålla och ta ställning känner jag, men i det här läget känns det bara rätt.