Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Klart man får skryta när det känns så
Här kan det inte skrytas med vare sig barn eller förälder. Jag är så trött och med smärtor har jag inte det tålamod jag borde. Sonen märker väl det och slåss och bits och härjar. Sen kommer jättemysiga stunder då vi leker med lego och läser böcker men så fort det inte blir som han vill blir han riktigt arg. Jag försöker att inte analysera ihjäl det utan skyllder på graviditeten.
Jag måste bara fråga er kring en fundering som mal i mitt huvud. Nu efter jul har det varit väldigt okontinuerligt med förskolan för sonens del. Mamma har passat, sambon har haft lite friare i skolan och haft honom hemma nån förmiddag osv. Detta har resulterat i att vissa lämningar blir väldigt ledsna. Vi lämnar även om han blir ledsen, klart vi tar lite extratid för att prata, lugna och förbereda men sen går vi efter att ha lämnat över till den personal han känner sig trygg med. Igår var han väldigt ledsen när jag lämnade och idag var det inga större problem. Lite motstånd först men sen satt jag och hans favoritlärare i lugn och ro och såsmåningom sa han "hejdå mamma" och sprang till fönstret för att vinka. Jag blev så himla glad över att det gick så bra men sen börjar jag fundera. Varför ser föräldrar det som "bra" att barnet inte är ledset? För mig kan det likagärna betyda att han anser att det inte är lönt att säga nåt. Innebär det då att det är bra? När han är ledsen kommunicerar han ju åtminstone vad han känner, man kan bemöta det och sen blir ju inte resultatet det han önskar. Samtidigt har jag inställningen till allt annat att man kan prata om allt, det innebär inte att man får det ändå. Vi pratar ofta om glass och mormor och farfar men det innebär ju inte att han får träffa dem eller äta glass där och då ändå. Visst kan det vara skillnad på lämna sitt barn och äta glass men ni kanske fattar varthän mina tankar går.
Anledningen till att jag tar upp funderingen här är att jag vet att många AP-föräldrar har som utgångspunkt att aldrig lämna ett ledset barn på förskolan. Ni som resonerar så, hur har ni grundat det beslutet i er själva?
Hm det här med att aldrig lämna ett ledset barn... jag tror/tycker ju att det märks om det handlar om att de inte längre bemödar sig med att kommunicera känslorna, eller om det handlar om att de helt enkelt känner sig tillräckligt trygga för att inte behöva "sörja". Är man tex trygg med miljön, trygg med barnen, trygg med personalen och trygg med vad som händer och att att mamma eller pappa kommer och hämtar senare, så tror jag inte att barnet gråter helt enkelt. Sedan kan det vara känsliga perioder och känsliga dagar, så var det för oss, och då stannade jag bara lite längre och visade på så sätt att jag märkte att det var lite jobbigare än vanligt för henne och sedan gick det bra att lämna.
Jag tycker det låter som att din son mer reagerar mot förvirringen och bristen på struktur just nu. Vissa är väldigt känsliga för sånt och blir förvirrade när de inte vet vad som väntar, det är också anledningen till att det gick bättre idag trots att han var ledsen igår tror jag. Han har nog redan börjat få ordning på förväntningarna och när han vet vad som gäller behöver han heller inte vara ledsen och orolig. Men det är nog inte så bra med så olika tider, olika som passar osv. Åtminstone inte just nu, det kan ju bli lättare med åldern såklart.
Nej man kanske inte ska underskatta att det är samma varje morgon. Ska börja lämna honom samma tid, efter frukost, hämta innan eller efter mellanmål och så får det vara så just nu. Känns viktigt att det fungerar och han återfinner sin trygghet där innan bebisen kommer och allt annat kommer att bli upp och ner ändå. Han får vara där alla dagar, alternativt vara hemma nån fredag eller måndag för jag tänker att han nog inte kan räkna dagar 
Oj, här har det hänt en hel del sen sist.
Gällande att lämna eller inte lämna ledset barn på förskolan. Jag har absolut som utgångspunkt att inte lämna mitt barn ledset på dagis. Däremot har jag gjort det vid ett tillfälle. Att jag har det som utgångspunkt behöver ju inte nödvändigtvis innebära att det inte sker... Så ser jag det iaf. Dock betyder det för mig att om jag lämnar min dotter ledsen så är det jätteviktigt för mig att göra mitt yttersta för att tolka detta och sedan hitta en åtgärd för att jag inte ska behöva lämna ett ledset barn igen. Den gång som jag lämnade min dotter ledsen var första gången som jag lämnade henne på dagis (tidigare hade min man alltid lämnat henne utan problem) och jag blev lite överrumplad att hon blev ledsen och då hade jag liksom redan lämnat över henne till personalen, så då tyckte jag att det var försent att plocka tillbaka henne. Men hon signalerade tydligt att det var något som inte stämde vid lämning och då är det min uppgift att fundera ut vad det är som inte stämmer. I detta fall var det helt enkelt så att hon behövde lite extra mystid med mig innan vi gick in och lämnade.
Sedan är det ju så att man inte alltid får det man vill, inte äta glass, inte träffa mormor, inte gå ut, inte etc men här handlar det ju om tillgången till föräldrarna och det ser jag som lite annorlunda. Kanske inte att jag inte lämnar när jag väl är där (vi försöker ta det beslutet hemma - om vi känner oss osäkra inför lämning och dottern inte verkar vara i rätt stämning för dagis - ja, då får hon helt enkelt vara hemma) men jag tänker nog att en gång är "ingen gång" men två gånger i rad är riktigt illa. Jag vill ju visa för min dotter att hennes signaler om att något inte står rätt till går fram till mig och att jag faktiskt anstränger mig det yttersta för att förändra situationen. Så tänker nog jag och jag misstänker att vi ligger ganska nära varandra i den uppfattningen...
