AP-snack & babbeltråd

Ja....vad ska man göra?
Missionera AP

Näe, skämt åsido, jag känner att mamman tar till förklaringen "det är normalt" för att klara av det, d v s eftersom det är normalt så kör de på. Pojken gråter även när de kommer för att hämta honom, vilket jag antar är en reaktionp/åminnelse om att separationen var plågsam.
Som Madeleinh skrev så - visst kan ett barn ty sig till någon på dagis och bli tröstat av någon annan, vilket sker i det här fallet, och det var det mamman menade. Hon sa;"han kan ju bli ledsen även hemma" varpå jag menade att då kan ju mamma eller pappa ta upp och trösta, medan hon menade att det kan ju personalenpå dagis ochså, "de kan ju det" (Vilket jag kände som en betoning på att de kan, dvs de är ju utbildade *hmm, kliar mig i huvudet*) 

Den dagen det blir dags med barnomsorg för oss så vill jag att det ska vara en glad plats, där vår dotter, likt Skuttens vill gå för att leka & stoja med kompisar och sedan få komma hem till mamma och pappa och kramas

Har ett par bekanta som kör dagis till 17/17:30.
Hua, säger jag! Vad ger det för dagar? Hinna somna på vägen hem innan kvällsmaten kommit i magen, knappt hinna ha tid med mamma & pappa och sedan i säng.

Vad gäller 1-5, eller 1-3 och 3-5.......jag vet faktiskt inte. Jag tror förskolan som sådan är viktigare än vilken ålder barnen är i. På "vår" förskola finns det en 1-2-avdelning och en 3-5-avdelning, fast när vi var och besökte så var det två 1-5-avdelningar. Hade valt samma förskola oavsett......för att det helt enkelt har känts bra där. På min äldstas avdelning är det lugnt trots att det bara är äldre barn. Känns som det är rätt många "pysslare" .

Vad gäller "normalt" vid lämning så skulle det kännas mycket märkligt med mycket gråt = för mig hade det inte känts "normalt". Här har det hela gått så enormt friktionsfritt med stora A så nu skulle jag nog tycka att det blir jobbigt om lillebror blir minsta ledsen. Storebror är ju bara glad hela tiden.....när vi går till förskolan, när jag lämnar honom, när jag hämtar (även om han ett par dagar sagt att han inte velat gå hem) och när vi går hem.

Vi håller på att fundera på hur vi ska lägga upp det hela till hösten när båda går på förskola. Sambon kommer att ta en hel ledig dag. Jag hade tänkt att ta en hel ledig dag också, men nu börjar jag tveka. Stora trivs så bra så jag funderar på om det är bättre att de får gå fyra dagar och att jag och sambon sedan fördelar resten av vår lediga tid på alla dagarna. Det innebär ju att jag får fler kortare dagar också.......istället för en ledig och sedan långa dagar. Barnen hade fått korta dagar om jag haft en ledig dag också, men det kanske blir bäst för alla med 4 dagar då vi alla är hemma en hel del.......

Så intressanta diskussioner ni har! Vi har precis skolat in vår stora pojke (han fyllde 3 år i mars) och det har gått jättebra! Han är så glad och längtar efter dagis och vill gå dit och vill inte gå hem. Vi bor utomlands och här är det privata förskolor som gäller. Jag är väldigt nöjd med hans förskola, i hans grupp är det 5 barn och en förskollärare. Det är en grupp för barn mellan 2,5-4,5 år och det verkar vara en mycket bra åldersfördelning. Här finns ingen inskolning som i Sverige utan här är mamma eller pappa med sina barn första dagen, sen dumpas barnen en timme dagen därpå, själva. Min man som skötte inskolningen vägrade gå med på det och var med sonen de 4 första dagarna, personalen höll på att bli tokiga och verkligen pressade honom och var i princip beredda att gå i ordentlig konflikt med honom och argumenten var typ: "Det här kommer bara förlänga er sons blyghet och osäkerhet (??) och det här kommer pågå i flera månader, han kommer aldrig att vänja sig att vara här utan er!". Det var fruktansvärt jobbigt att inte ha personalen på sin sida och att det inte finns en klassisk "svensk" inskolning. Men ack så fel personalen hade, efter 4 dagar hade sonen funnit sig tillrätta och hela inskolningen var i princip avklarad. Nu säger de att han minsann är så kavat och öppen och glad och trygg i sig själv. Det har inte ens gått 2 veckor sen han var där första gången och han vill inte gå hem på eftermiddan. Igår sa pappa till honom vid lämningen: "Jag går nu, vi ses senare" och sonen svarar: "Pappa gå! Gå" och skickar hej då pussar. 

Jag är så glad att det har gått bra :) 

Åhh, måste bara
Blir så trött på "det finsn ingen anledning att amma en som kan äta/prata/dricka"-kommentarer när någon startar/ställer en intressant fråga under AP.

När jag läser om allas erfarenheter här gälllande förskola känns det som att vi har väldigt trygga barn oavsett vilken ålder de skolas in. Jag har bra erfarenhet av att min 1.5-åring gick på dagis vilket andra också verkar ha. Inga bekymmer heller för de som väljer vara hemma längre med barnen. Det märks ju att det lönar sig att vara lyhörd för barnen och hur de uttrycker sig, det är väl det som egentligen är den gemensamma nämnaren här?

Lillebror här har väldiga problem med gaser i  magen. Jag vet inte om det är kolik men det är timmars skrik om kvällarna eller i värsta fall nätterna (några gånger). Vi har testat droppar och massage vilket inte hjälper nämnvärt. Nu funderar jag på att testa mjölkfri diet för mig, är det någon som har erfarenhet av det? Har det hjälp? Stora killen var också magbarn, där hjälpte inget utan det bara blev bra vid 2 mån. Det skär så i hjärtat bara att han har så ont och är så otröstlig samtidigt som jag ju vet att det bara är att vara nära och finnas där för honom som jag kan göra.

I förrgår skulle vi testa att sova hela familjen ihop. Storebror var väldigt exalterad över att mamma och bror var med vilket var väntat. Han somnade inte förrän 21.30, en halvtimme senare än vanligt. Det slutade med att jag kom i säng vid midnatt och vid 3 vaknade lillebror med ont i magen som höll i sig till morgon. Vi får helt enkelt vänta lite med sova alla ihop, jag får gå och lägga mig vid 21 jag också om jag ska orka sömnlösa nätter. Känns lite trist men det kommer nog en dag då vi alla kan sova ihop