Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Jag själv har större problem med barn där bak i bilen än framåtvänd i vagn. Förutsatt de är lite äldre förstås. Nu har vi den lille där bak o han får sova om han ska sitta där. Det är mycket prat om hur skadligt det är med framåtvända barn i vagn men ensamma bak i bilen hör man sällan om. Förstår intrycksargumentet men ändå. Bokade tåg för sommaren så vi slipper bil, lillen blir så ledsen där. Nu har vi dock inget val med två.
Brio spin är extremt lättkörd på plana ytor, svårare i grus. Tänkte så när jag sa stadsvagn. På bussar, asfalt, affärer o så är den toppen.
Var med om en lite märklig förskolehändelse idag. Lämnade storebror som vanligt, insåg att vi har kanonväder och att de ska vara ute massor och att jag har blekfisar som behöver solskydd så kilade hem för att hämta det. När jag kommer tillbaka är barnen ute....båda avdelningarna = både stora och små. När jag håller på och smörjer storebror (har lillebror på ryggen) och pratar med en i personalen så kommer en liten kille från den andra avdelningen fram till oss........skulle tippa på att han var någonstans mellan 1½ och 2 år......har aldrig träffat eller sett honom tidigare. Han ser lite moloken ut men jag tar för givet att han är lite smånyfiken på oss helt enkelt. När jag smort färdigt så säger jag till min äldsta att jag ska gå in snabbt och lämna solkrämen i kapprummet bara, och när jag är på väg in hör jag ett illvrål. När jag kommer ut så kommer den lilla pojken jag aldrig sett springande mot mig med armarna uppträckta, gråtandes. Jag sätter mig på huk och han sätter sig gråtande på mitt ena knä. Höll om honom lite.........antar att jag påminde om hans mamma på något vis.....kändes bara lite hjärtskärande. Vet att det är en bra förskla och att de tar fin hand om barnen, men man får en liten klump i halsen av små barn som saknar ssin mamma och pappa..........
Det är lite nu jag känner att visst kan man ha principer men frågan är hur hårt man ska hålla på dem. När vi skulle hem från BB med lillebror var det vara att sätta honom där bak, det fanns inget val längre. Jag tog ju inte bussen hem för han inte kunde sitta bak.
Var med om en lite märklig förskolehändelse idag. Lämnade storebror som vanligt, insåg att vi har kanonväder och att de ska vara ute massor och att jag har blekfisar som behöver solskydd så kilade hem för att hämta det. När jag kommer tillbaka är barnen ute....båda avdelningarna = både stora och små. När jag håller på och smörjer storebror (har lillebror på ryggen) och pratar med en i personalen så kommer en liten kille från den andra avdelningen fram till oss........skulle tippa på att han var någonstans mellan 1½ och 2 år......har aldrig träffat eller sett honom tidigare. Han ser lite moloken ut men jag tar för givet att han är lite smånyfiken på oss helt enkelt. När jag smort färdigt så säger jag till min äldsta att jag ska gå in snabbt och lämna solkrämen i kapprummet bara, och när jag är på väg in hör jag ett illvrål. När jag kommer ut så kommer den lilla pojken jag aldrig sett springande mot mig med armarna uppträckta, gråtandes. Jag sätter mig på huk och han sätter sig gråtande på mitt ena knä. Höll om honom lite.........antar att jag påminde om hans mamma på något vis.....kändes bara lite hjärtskärande. Vet att det är en bra förskla och att de tar fin hand om barnen, men man får en liten klump i halsen av små barn som saknar ssin mamma och pappa..........
Fast nu kom jag på ett tillfälle då vi hade dottern i framsätet och då var jag VÄLDIGT glad att vi faktiskt hade det. Hon kräktes nämligen och kunde inte få upp det utan jag var tvungen att lossa på bältet och liksom tippa fram henne så att det kunde komma upp. Tänk bara om hon hade suttit bak då...
Men jag tycker inte att det är speciellt konstigt att ha lite större barn (från kanske 1,5 år = ja, så stora är de ju inte ) i baksätet. Absolut inte för ensamhetens skull. Jag tror nog att jag och min dotter spenderar alldeles tillräckligt med nära tid tillsammans och ser inte hur det skulle vara dåligt att hon sitter där själv i en halvtimme någon gång i veckan. Gällande framåtvänd vagn är det inte för ensamhetens skull som jag i första hand väljer bort dem utan det är för alla miljoner intryck som barnet i princip "måste" ta in utan att kunna värja sig. I sele på ryggen kan de ändå luta in huvudet och i vagn vänd mot föräldrarna får de inte samma mängd av intryck. Sedan beror det väl lite på vart man går också. Är man i skogen och barnet är väldigt van med skogspromenader så ser jag inget större problem att de får åka framåtvända. Men är man på stan i rusningstid och barnet dessutom inte är speciellt vant vid det, då skulle jag aldrig någonsin låta mitt lilla barn åka framåtvänd. Men det är ju jag. Sen finns det väl en gräns i ålder också... Men ur ren trevlighetsaspekt så tycker i alla fall jag att det är mycket trevligare att kunna se varandra, det gäller ju inte barn förälder/barn relation.
Var vääääldigt nervös första gången men hon verkar trivas, pratar och pekar ut och ibland somnar på vägen hem.
) i baksätet. Absolut inte för ensamhetens skull. Jag tror nog att jag och min dotter spenderar alldeles tillräckligt med nära tid tillsammans och ser inte hur det skulle vara dåligt att hon sitter där själv i en halvtimme någon gång i veckan. Gällande framåtvänd vagn är det inte för ensamhetens skull som jag i första hand väljer bort dem utan det är för alla miljoner intryck som barnet i princip "måste" ta in utan att kunna värja sig. I sele på ryggen kan de ändå luta in huvudet och i vagn vänd mot föräldrarna får de inte samma mängd av intryck. Sedan beror det väl lite på vart man går också. Är man i skogen och barnet är väldigt van med skogspromenader så ser jag inget större problem att de får åka framåtvända. Men är man på stan i rusningstid och barnet dessutom inte är speciellt vant vid det, då skulle jag aldrig någonsin låta mitt lilla barn åka framåtvänd. Men det är ju jag. Sen finns det väl en gräns i ålder också... Men ur ren trevlighetsaspekt så tycker i alla fall jag att det är mycket trevligare att kunna se varandra, det gäller ju inte barn förälder/barn relation.
Det är lite nu jag känner att visst kan man ha principer men frågan är hur hårt man ska hålla på dem. När vi skulle hem från BB med lillebror var det vara att sätta honom där bak, det fanns inget val längre. Jag tog ju inte bussen hem för han inte kunde sitta bak.