Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Yamma: När jag tänker tillbaka på hur det var kring ett års ålder var det likadant här. Sambon hade då varit föräldraledig i två månader. Minns när jag kom hem från träning vid 22-tiden och bara ville sova för att orka till jobbet dagen efter så stod sambon i hallen med en gråtande liten. Jag tog honom, gick in och ammade och han somnade på ingenting. Tyvärr minns jag inte riktigt när det blev bättre men det var rätt snabbt med tanke på hur mycket jag tränade förra våren. När han var precis ett år var jag borta en dag, natt och sen hem på morgonen därpå. Då hade det gått bra. Jag tror man får känna själv hur man vill ha det. Jag kände det var ohållbart att vara hemma längre varenda kväll så jag sa till mig själv att det här ivll jag göra och de får lösa det. Ibland var han ledsen, ibland gick det bättre. Förstår dock om man inte känner sig bekväm med det och då kanske det är bättre att vänta lite? Ska pappa vara föräldraledig snart? Jag upplevde väldigt stor skillnad när det kom igång, om än inte så stor som jag förväntade mig, han var alltid mammig men pappa dög betydligt bättre.
Miang: Ja han får vara med vid amningar. Det är mer att han vill ha mig själv vissa stunder. Han säger "pappa och bror bort" , " a och mamma". Fast igår när jag skulle natta honom sa han "pappa och pingu" när vi lade oss eftersom pappa brukar natta och de kollar på pingu i telefonen. Han verkar ju trivas med deras vana så att säga. Jag ska nog helt enkelt bara ge lillebror till pappa när han inte äter och då vara med stora sonen så han får sitt. Sovandet och nattandet hoppas jag reder upp sig lite när vi flyttar in i sovrummet igen. Lillens sömn har stabiliserat sig väsentligt, är inte uppe längre sen ett par nätter tillbaka. Har du nåt tips på hur man nattar båda samtidigt? Det kanske är rätt bra om stora kan vara med vid amningar så man kan amma samtidigt som man läser saga eller annat.
Får väl se på nästa ultraljud vad de säger. Men det känns såååå skönt nu!!!
Jag är ju lite ny här på forumet och hoppas att jag kan slinka in i den här tråden?!
Jag ville mest säga grattis till de som väntar smått och säga att jag läste "växa-inte lyda" härom vecka. Jag tyckte om den jättemycket! Den borde alla läsa!
Sen ville jag också berätta att jag nu är stolt medlem i amningshjälpen och ammar min snart 10månaders son. En sak till jag är stolt över är att jag ÄNTLIGEN sa till min mamma och svärmor om amningen. Speciellt min mamma tjatar och tjatar att jag skall ge mer "riktig" mat, fasar över att han fortfarande ammar 1-2 ggr/natt, att han börjar bli stor, skall få välling etc. (Hon ammade mig tills jag var 5 månader och min storebror lika lång/kort tid).
Svärmor antyder också att jag ammar lite länge och ger mig tips på hur jag skall sluta...Men jag vill ju inte det ännu...suck! Hon menar också att hennes yngste son var SÅ mammig för att hon ammade så länge som hela 9 månader. Det var amningens felt att han var mammig. Skönt då att min son är pappig :)
Hur som helst så sa jag förra veckan när vi alla var samlade och de började prata om amningen att "ja, nuförtiden så rekommenderar de ju HELamning i 6 månader och delamning 1 år (socialstyrelsen). Då blev de äntligen tysta båda två!!
Nu blev det lite skryt här men jag ville mest gå in och säga hej...
Mammalund:
Bra!
Hej!
Välkommen!