AP-snack & babbeltråd

Nej jag vet. Alltså det jag menade från början var att jag tror problemet egentligen inte är allergi utan snarare att han sväljer luft. Dock äter han för det mesta lugnt och fint, och det flödar inte mjölk som förut. Men visst kan det vara mycket ändå, jag upplever bara mängden som ganska bra just nu. Amningsrådgivningen på Sahlgrenska rådde mig att vänta lite med blockamning tills amningen stabiliserats. Nu var jag förvisso där när jag var som risigast med stockning och feber så det kan hända att det kan vara läge för det nu, även om hon sa 6v. Eller sa och sa, hon sa inte emot mig när jag pratade om att amma på ett i taget men när jag sammanfattade råden lade hon till att hon inte kunde rekommendera blockamning så tidigt. Därför har jag låtit bli det. Tar ändå med mig din erfarenhet av överproduktion

Madeleinh: hoppas ni kommer till klarhet med vad det är.Det är ju jobbigt när de små liven är ledsna ock skriker, såklart för deras egen del men även för sin egen. Har aldrig gillat när någon sagt att "det är ju inte farligt för dem att skrika". Men, i vissa lägen så kan man ju inte annat än där och då vara nära, bära, vagga och amma - och det kanske skriks ändå och två minuter känns ju som en hel evighet och det etsar sig fast i minnet. Hmm...

Förstår att det är skönt att liggamma. Jag gjorde dock nästan inte alls det när dottern var så liten utan försökte hålla henne med upprätt. Vi hade ju dock inte de där luft/rap/gas-problemen,men ett litet tips. Sen var jag en sådan där som säkert "slarvade" och erbjöd inte båda brösten vid samma amningstillfälle (för det vill "dom" väl att man gör?") Det innebar inte heller för mig några stockningar.

Vi är glada här hemma. Storebror kan somna själv igen. Han gjorde det innan lillebror kom men sen slutade det funka. Min man har de senaste två månaderna tappert nattat honom i allt mellan en halv till två timmar. Men förra veckan var jag och pojkarna hos mina föräldrar och min mamma läste saga för sonen och gick sedan när han kommit till ro i sängen. Jag vågade inte riktigt hoppas att det skulle funka hemma men det gör det! Lillen somnar ungefär samtidigt som storebror så de senaste kvällarna har jag och min man fått flera timmar vuxentid tillsammans. Vilken lyx! Men skönast är så klart att stora pojken är trygg och lugn i sin säng igen. :)

Det låter jätteskönt ju. Det är så jag tänker också med barn, lyssna in vad de behöver i olika stunder så kommer saker att lösa sig som man vill framöver. Många har ju inställningen att utveclingen hela tiden ska gå framåt, en gång egen säng alltid egen säng, en gång torr alltid torr osv.

Här har vi storebror som blivit mammig. Känner att jag hela tiden vill vara med lillebror ifall han behöver mat men jag får nog ge mig lite mer till storebror nu. Amma lillebror när storebror äter kvällsmat och sen natta storebror och pappa tar lillebror. Går ändå fortfarande ganska bra. Magont hos lillebror har lugnat sig något, någon timmes skrik på kvällen och allmän oro under dagen i perioder.

I måndags kväll var jag på konferensen och lillan var hemma med sin pappa. Det gick inte alls bra . Jag åkte vid 17-tiden efter att ha ammat henne. Det gick sen ganska bra fram till ca kl 20 och sen blev hon ledsen. Sen var hon ledsen till och från fram till kl 22.30 när hon somnade . Jag kom hem en kvart senare. Usch, det känns inte alls bra. Sambon ringde inte heller för han trodde inte att jag kunde komma ifrån tidigare.

Jag gick och la mig (vi samsover) och hon har sovit gott hela natten, ammat två gånger som vanligt. Sen ammade jag vid halv 7 innan vi gick upp. Då var hon pigg och glad. Jag åkte sen tillbaka till konferensen och kom hem vid kl 13, och då hade det gått bra. Hon blev glad när jag kom hem och sen har det varit som vanligt.

Vad tror ni, är hon inte redo för att vara själv med pappa på kvällar? Skulle jag ha pumpat ur så han kunde mata henne (vi har aldrig gjort så någonsin)? Ska vi börja med välling så att han kan ge henne det? Eller ska man helt enkelt vänta ett tag, låta de vara ensamma på dagtid när hon är pigg? Det känns inte jätteviktigt för mig att åka bort kvällstid även om det vore bra om det fungerade om man nu skulle behöva åka iväg på nåt. Hur har ni andra gjort? Har det bara fungerat för er?

Har jag missuppfattat eller hade han ingenting att mata henne med? Brukar hon inte äta någonting på kvällen? Eftersom hon är så pass stor skulle jag inte pumpa ur, bröstmjölk i flaska fyller ju inte samma funktion som amning i den åldern, men någonting borde hon väl få att äta. Gröt, ersättning, vällning... Barn somnar ju lättare på mätt mage.

Jag har kunnat lämna båda mina barn från några månaders ålder hos pappan enstaka kvällar (med kylen full av urpumpad mjölk) så jag tycker nog att hon borde kunna ha en kväll med honom ibland. Men det beror ju helt på vilken relation de har, hur mycket de umgås och om hon är inne i någon mammig period. För mig har det i alla fall funkat bra. Lilla pojken (5 månader) blir lite förvirrad av flaska så just nu undviker vi pappa-kvällar men så fort han blir van vid gröt så kan jag nog smita ut en kväll igen.

Vad synd att han inte ringde. :( Ni kan ju till nästa gång "träna" på att låta pappan ta henne på kvällarna fast du finns där ifall hon blir otröstlig. De måste ju få en chans att hitta varandra och hitta sina sätt att trösta och bli tröstad på.

Jag var lite otydlig...hon äter vanlig mat men brukar "slurka" lite på kvällen inte så mycket för att bli mätt utan för att det är mysigt. Så han hade gett henne både middag och lite yogurt på kvällen.

Hon har varit mammig ända sen hon var 4-5 månader (hon är 11 månader nu) men jag tycker att det blivit bättre sista månaden. Han träffar och umgås mycket med henne men det är ju jag som är hemma hela dagarna. När jag är hemma vill hon vara hos mig när hon är trött och när hon ska somna. Det har hänt några enstaka gånger att hon somnat i hans famn. Jag trodde att det skulle gå bättre när jag inte var hemma...men det var uppenbarligen fel.

Jag tycker att det är så himla svårt och jobbigt att låta henne vara hos honom när hon är trött och ledsen, det gör ont i hela kroppen när hon gråter. Jag har hoppats på att det ska lösa sig med tiden...

Jo, det är väldigt skönt. Jag känner också att man får acceptera två steg fram - ett steg bak vad gäller barn. Det är ju bara att gå till sig själv. Vissa perioder mår man superbra och är världens starkaste, andra perioder är man mer känslig och behöver stöttning. Det är så livet ser ut. Ikväll är min man borta men båda barnen somnade utan strul. Jag brukar oroa mig lite inför ensamma kvällar men idag gick det jättesmidigt.

Om storebror är mammig - låter du honom var med vid amning? Jag var lite nojjig över det först men min stora pojke var oväntat hänsynsfull och försiktig. Han ville vara med ibland och fick då ligga utanför lillen så kunde vi prata och gosa medans lillebror åt. Nu slurpar lillen i sig det han behöver på 5 minuter så nu har vi som slutat med amningsgoset men medan han fortfarande åt i 20-30 minuter ibland var det ett bra sätt att ge storebror lite extra gos och inte stänga honom ute.

Min lillskrutt är också lite skrikig just nu. Undrar om det är smakisarna som vi börjat med eller om det är förkylning som spökar. Han snorar massor och sväljer säkert ännu mer än vad som rinner ut. Jag antar att snor och ny mat i kombination kan vara lite jobbigt för en liten mage. Han är jättenyfiken på mat och gapar efter allt som kommer i närheten av munnen. Stirrar intensivt på allt vi stoppar i oss vid middagen... Det vore kul om han kunde äta lite mer eftersom han verkar vilja äta men jag tror nog vi ska ta en liten paus, tills snoret försvunnit i alla fall...

Här hemma är det lite halvtungt just nu... Jag har varit borta mer än vanligt och dottern är som ett plåster på mig när jag är hemma. Inte helt nöjd större delen av tiden men när hon väl är nöjd är hon sprudlande glad. Kanske lite mammasjuk

Dessutom fick jag en blödning härom dagen och det vill inte riktigt ge med sig... Ska in på gynakuten idag för att kolla hur det står till. Känner mig rätt nere... Hade i och för sig en blödning under första grav men den var inte lika mycket. Vet ju att det är normalt och jag har ju tack och lov inte haft ont så det är ju iaf positivt. Men nu vill jag bara veta att allt är som det ska!

Yamma: När jag tänker tillbaka på hur det var kring ett års ålder var det likadant här. Sambon hade då varit föräldraledig i två månader. Minns när jag kom hem från träning vid 22-tiden och bara ville sova för att orka till jobbet dagen efter så stod sambon i hallen med en gråtande liten. Jag tog honom, gick in och ammade och han somnade på ingenting. Tyvärr minns jag inte riktigt när det blev bättre men det var rätt snabbt med tanke på hur mycket jag tränade förra våren. När han var precis ett år var jag borta en dag, natt och sen hem på morgonen därpå. Då hade det gått bra. Jag tror man får känna själv hur man vill ha det. Jag kände det var ohållbart att vara hemma längre varenda kväll så jag sa till mig själv att det här ivll jag göra och de får lösa det. Ibland var han ledsen, ibland gick det bättre. Förstår dock om man inte känner sig bekväm med det och då kanske det är bättre att vänta lite? Ska pappa vara föräldraledig snart? Jag upplevde väldigt stor skillnad när det kom igång, om än inte så stor som jag förväntade mig, han var alltid mammig men pappa dög betydligt bättre.

Miang: Ja han får vara med vid amningar. Det är mer att han vill ha mig själv vissa stunder. Han säger "pappa och bror bort" , " a och mamma". Fast igår när jag skulle natta honom sa han "pappa och pingu" när vi lade oss eftersom pappa brukar natta och de kollar på pingu i telefonen. Han verkar ju trivas med deras vana så att säga. Jag ska nog helt enkelt bara ge lillebror till pappa när han inte äter och då vara med stora sonen så han får sitt. Sovandet och nattandet hoppas jag reder upp sig lite när vi flyttar in i sovrummet igen. Lillens sömn har stabiliserat sig väsentligt, är inte uppe längre sen ett par nätter tillbaka. Har du nåt tips på hur man nattar båda samtidigt? Det kanske är rätt bra om stora kan vara med vid amningar så man kan amma samtidigt som man läser saga eller annat.