Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Jag känner mig inte ifrågasatt så som många brukar göra. Visst känner man pressen med egen säng och det där men jag är så lycklig i vår situation att jag inte bryr mig...längre. Jag känner mig också respekterad för hur vi gör. Idag lunchade jag med en kompis som har sin tvååring i sin säng och vi har vår i vår säng men ingen ifrågasatte den andra, så var det med allt, respekt är väl inte så himla svårt att visa. Nu har ju deras barn det väldigt bra trots vagn och egen säng men ändå
Stör mig vansinnigt på farmor och farfar som springer in och rycker till sig sonen. Min mamma sätter sig på golvet och väntar tills han kryper upp i hennes famn. Känns väl lite mer lyhört kan jag tycka.
Peap: Du verkar ha en taskig föräldragrupp och många i din omgivning som ifrågasätter. Känns så himla tråkigt att höra, du gör ju rätt
Min mamma berättade för inte så länge sedan att jag hade varit likadan som bebis. Inte velat sova utan någon bredvid mig, vaknade så fort mamma försökte kliva upp och så vidare. Så hon har faktiskt en hel del förståelse för hur vi gör, som hon säger: det blir ju enklast så. Detta emedan min svärmor berättar om hur hennes systerson och hans fru femminutersmetodar sin flicka vid fem månaders ålder. Hon är generellt väldigt mycket för att "de ska lufta lungorna", ni vet. Men hon älskar Hugo och engagerar sig för honom, det är ju faktiskt huvudsaken.
Min son har också somnat och ligger och sover i soffan bredvid mig. Själv låter jag sakerna ligga tills maken kommer hem så vi får snabbplocka undan tillsammans, däremot håller jag på med mitt redigerings- och fotoprojekt (en "Mitt första år"-bok till sonen). LYCKA, det är så otroligt kul!
Svärföräldrar är svårare att säga ifrån till än ens egna föräldrar... Deras kommentarer är på något sätt vetenskap, det är som att de har föräldrafacit. Vi kör med EC och då var det "pott-tortyr", vi gav inte smakisar vid 4 mån utan fortsatte helamma och då ville ju "stackars barnen få smaka". Man kan bli galen av hur de ska pilla när man försöker byta blöja eller mitt i amningen!
Åh jag blir så trött. Jag har sovit som en gris sista veckan eftersom sonen sover jätteoroligt själv och vaknar i ett. Nu somnade jag på en grej på jobbet och alla undrade efteråt hur det är. Sa som det var och genast var det dags för honom att flytta till egen säng. Suck....hade de sagt samma till en vuxen. "om du är så orolig och ledsen på nätterna är det kanske bäst att du inte sover med din man utan själv i ett eget rum". Hur tänker folk?
Madeleineh: Ja, visst är det tråkigt när man känner att man öppnar sig men då kommer sådana kommentarer... Jag menar om han sover oroligt så är väl att sova själv det sista han behöver (så länge han inte sover dåligt pga platsutrymme då vill säga ) Hur går det förresten för er på förskolan?
Gällande svärföräldrar. Här är inte problemet att de är påstridiga. Inte heller obrydda. Problemet är nog mest att min svärmor besitter egenskaper som jag inte vill att min dotter ska ta till sig. Hon är på enormt egostisk och icke ödmjuk. Jag ska inte gå in på detaljer men jag har så svårt att balansera detta. Jag vill ju att hon ska ha en bra relation med sin farmor men jag vill verkligen inte att min dotter ska ta efter hennes beteende. Ännu mer så vill jag skydda min dotter från att bli sårad av sin farmor. För det kommer att ske då hon i alla lägen sätter sig själv först. Till och med före sitt barnbarn...
Hej!
JAg läser den här tråden och har bara gjort något inlägg då och då, men det är så skönt att läsa era tankar och få se att det är fler som känner som jag. Jag har som fler av er jättesvårt för människor som bara "skall hålla lite". Min dotter är bara tre månader och hon är tryggast med att bara vara hos mig och sin pappa och jag känner mig mest trygg med det. Jag har verkligen haft jättestarka känslor för det här men också fått väldigt starkt stöd av både min barnmorska och bvc-sköterskan och det är jag väldigt tacksam för (inte minst inför kejsarsnittet som jag fasade för).
Kanske är mina känslor lite irrationella ibland, men nej föresten jag kan inte tycka det, hon är ju så liten och hon är min dotter och jag är hennes mor. Hmm, lejoninna eller modersinstinkter, jag kan inte riktigt sätta ord på mina känslor, inte kortfattat i alla fall.
Jag får säga god natt.