Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Som konichiwa girl råkat ut för hände oss också sist vi var hos bvc när läkaren skulle vara med. på 1½ års-kontrollen. Då var läkaren där och försökte "i smyg" undersöka sonen samtidigt som hon pratade med mig, vilket gjorde både mig och sonen förvirrade. Sedan gjordes inte saken bättre av att bvc-sköterskan också försökte prata med oss nästan samtidigt och även försökte prcka på sonen leksaker och verkade helt frågande när han inte ville leka med dem. Det hela slutade med en väldigt ledsen son och jag som kände mig helt överkörd, hann inte förklara någonting för sonen, något jag tar för givet att man gör i ALLA sammanhang. Blir så ledsen och ar, mest på mig själv för att jag inte satte ner foten och sa stopp och tog det i vår takt!
Nästa gång tänker jag bokstavligen vända dem ryggen om någon försöker tvinga sonen/oss till något.
Nu kommer sonen vara ledsen och rädd nästa gång vi kommer dit, usch...
Man känner sig så maktlös, önskar verkligen jag gjort annorlunda. Men allt gick så fort också, jag hann inte med. Allt som allt var vi där inne bara några minuter, med vägning,mätning, vaccination och hälsokoll.... usch, man kände sig verkligen inte som en människa iallafall, snarare något som blir löpandeband-producerat....
Funderar på om det var en barnläkare, de brukar väl vara lite bättre. Jag har träffat två barnkläkare varav båda var bra med barnen. Den ena kom med en massa skitsnack och amning och samsovning och gjorde mig förbannad men det drabbade ju inte sonen direkt då han var liten då. Nu har jag bett om en annan läkare till min yngsta, orkar faktiskt inte bli upprörd och känna mig överkörd för han ska få en läkarkoll. De borde ju ha vett att uttrycka sig på normalt sätt.
Här fortsätter vardagen i kolikens tecken. Lillebror är jämt ledsen när han är vaken, vilket är mest kvällarna. Han har några glada stunder på dagarna vilket ändå är skönt. Jag har testat allt utom akupunktur, vet inte om vi ska göra det heller. Inget hjälper. Vagga, bära i sjal, amma och allt som ändå lugnade storebror lite hjälper absolut ingenting. Han är otröstlig i timmar. Jag är glad vi är två föräldrar och det är andra barnet, annars hade det nog varit väldigt tungt nu. Tja, det är väl rätt tungt ändå med skriken. Storebror hamnar i skymundan fast vi försöker gå ut med honom den som inte har lilelbror. Ingen samsovning i sikte då han skriker på nätterna och jag och sambon får typ prata i telefon på dagarna om det vi behöver prata om 
Och se honom ha så ont, det gör ont. Behövde nog mest skriva av mig lite...det går ju över det här om några veckor.
Och se honom ha så ont, det gör ont. Behövde nog mest skriva av mig lite...det går ju över det här om några veckor.
Så ja, man förtränger som tur är Är ändå skönt att jag har med mig den upplevelsen, hade vi haft ett barn som somnade vid bröstet och var nöjd med att sitta i sjalen och titta eller ligga i babygymmet och jollra hade jag nog fått chocken nu istället. Jag förväntade mig inte så mycket annat än det här, eller jo, jag förväntade mig att kunna trösta honom och påverka lite mer än vad som går nu.
Madeleineh: Jag förstår att det känns jobbigt! Både att inte kunna trösta den lilla och att inte riktigt få tid till den större och sambon. Men som du skriver så är det ju skönt att man kan förtränga det vid ett senare tillfälle
Hoppas att det börjar bli bättre snart!
Visst är de thär med förträningning ypperligt i vissa stunder
Måste bara dela med mig av dotterns underbara kommentar i morse. På slutet har hon, så fort hon frågat om något som vi inte har, tex en frukt, kommit med slutsatsen att vi ska "söpa" (=köpa). Idag hittade hon min gamla och då också tomma plånbok. Titta i den och sa "pengarna... hoho... nä, borta. Mamma söpa!" 
Dom är för roliga dom små liven!
Måste bara dela med mig av dotterns underbara kommentar i morse. På slutet har hon, så fort hon frågat om något som vi inte har, tex en frukt, kommit med slutsatsen att vi ska "söpa" (=köpa). Idag hittade hon min gamla och då också tomma plånbok. Titta i den och sa "pengarna... hoho... nä, borta. Mamma söpa!" 
Dom är för roliga dom små liven!
Söpa det ena och det andra. Är något slut som han vill ha är det "ica, söpa", men inte visste jag man kunde söpa pengar