AP-snack & babbeltråd

Change har jättebra amningsbh! Den är med bygel och det gillar jag med mina sladderpattar som far överallt annars.
Finns i många bra storlekar, jag har 75H och det finns från 65 i omkrets till H i kupa. Tumme upp

Jag övergav bygel när min byst svällde upp av mjölken. Den måste täppa till ett par mjölkgångar för jag får skitont på nolltid. Jag tog på mig en bygel-BH (och urringad klänning) nu i helgen när vi för första gången hade barnvakt och gick ut och åt, trygg i förvissningen om att jag inte skulle amma, men OJ så skönt det var att ta av den...!

Till en helt annan sak som jag har funderat lite över men som jag tack och lov inte har ställts inför ännu.

Det gäller läkarundersökningar, blodprov och annat som många barn tycker är väldigt jobbigt (och även föräldrarna). Jag satt nämligen i väntrummet hos läkaren för att ta blodprover och före mig var det ett barn som skulle ta blodprover. Barnet var så rädd och så ledsen medan mamman höll fast (jag såg inte men utifrån vad barnet ropade mellan sin gråt så fick jag iaf den bilden) och sköterskan upprepade mantrat "det går bra, det är snart över".

Jag mådde så dåligt! Jag har ju absolut ingen aning om situationen men jag mådde verkligen dåligt då det kändes som om ingen i rummet faktiskt bekräftade barnets känslor utan istället försökte få det snabbt överstökat. Jag dömmer dom verkligen inte för det heller då hela situationen känns väldigt svår och jag vet verkligen inte hur jag skulle tänka i en sådan situation.

Min första tanke är att det ska vara helt nödvändigt att proverna tas, annars tror jag vi skippar det. Men å andra sidan tar man nog inte så många blodprov på barn om det inte är absolut nödvändigt... Min andra tanke är att jag vill bekräfta mitt barns känsla inför situationen och verkligen visa att jag förstår känslorna bakom men ändå förklara att det är nödvändigt för att...

Hur tänker ni? Hur långt skulle ni gå för att "få det överstökat"? Vad skulle få er att inte ta provet? Hur bäddar man för att det inte blir en katastrofupplevelse? Hur gör man för att inte "köra över" barnet?

Jag är glad att det inte har varit aktuellt hos oss ännu men det känns ändå väldigt viktigt att veta hur jag vill hantera situationen innan vi är där. För det kommer ju att ske någon gång.

Jag ler åt era beskrivningar av behåar som mäter f- och G-kupor
Jag är själv en knapp 70A "i vanliga fall" och tyckte själv jag såg ut som Dolly Parton när mjölken rann till efter att jag fött; det som hade stått ut från kroppen i form av magen hade flyttat en våning upp
...men, jag var kanske inte mer än B-, som "värst", en C-kupa. Vilka meloner måste inte ni haft!! Åh, våra fina bröst som ger mat och värme till våra små

Själv har jag enbart kört med Lindex amningslinnen, och inte haft någon BH. Förstår att större byst kräva stadigare stöd. Linne blir dock varmt i värme(minns jag nu igen helt plötsligt) så, i sommar, efter mer än 1½ år kanske jag ska skaffa mig en BH.
Bygel anråds väl dock för ammande bröst..? Eller, är det bara i början...?

Det är svårt. Vår yngsta har ju infektionsastma som han turligt nog inte haft så mycket besvär av. Första gången vi åkte in, så var han rätt illa däran.....de funderade rätt länge på att lägga in honom. Trots att han var så dålig så kämpade han bokstavligen för livet för att komma undan alla provtagningar och medicineringar. Det var bara att hålla fast honom och finnas där och trösta och bekräfta honom........men något alternativ fanns inte. Man känner sig ju som världens hemskaste, även om man vet att det är för deras eget bästa. Han var då dryga året. Vi har fått åka in ytterligare en gång för att inhalera och har medicin som inhaleras hemma som vi gjort i två omgångar. Det har varit att helt enkelt hålla fast vilt sprattlande, skrikande barn........INTE roligt.

Det märkliga är att han fick lite småjobbigt med andningen nu under en förkylning. Det var över ett halvår sedan sist.....och nu var det inga problem alls. Han satt helt lugnt med masken för mun och näsa och andades in. Jag och sambon blev helt överrumplade. Han kommer springandes på kvällarna och säger att han vill ha "ankmedicin" . Den lilla masken som hålls för munnen är formad som ett ankhuvud och ser ut lite som Kalle Anka.

Självklart handlar det alltid om avvägningar. Äldsta vägrade ju öppna munnen mer eller mindre hos tandläkaren.....det var inget som tvingades av varken mig eller tandläkaren.....fanns liksom ingen anledning att skapa en traumatisk upplevelse kring det. och så beror det självklart på åldern på barnet. Det är skillnad på min snart 3½-åring och min 2-åring.........det förstår och går att resonera på på olika nivå .

Vi pratar en hel del om sådant i alla fall........vi har ju åkt till läkaren ett par gånger allihopa....med lillebror som inte kunde andas, med storebror som störtade på huvudet tidigare i våras, näsblod lite titt som tätt, skrubbade knän, jag var och tog lite prover då de var med etc. Och mediciner av olika slag. det roliga nu när lillebror hade lite jobbigt med andningen och vi sa att han skulle få medicin så tog storebror tag i lillebror, tittade honom i ögonen och frågade om han ville ha apelsin eller jordgubb. Storebror hade jätteont i ett öra vid en förkylning för ett par veckor sedan och vi har ipren med apelsinsmak och panodil med jordgubbssmak . Det tog lång tid och långa samtal innan vi storebror att ta något. Det var ju ett sådant tillfälle då vi aldrig hade "tvingat" i medicinering. Storebror mådde inte dåligt förutom sitt onda öra. Vi argumenterade så gott vi kunde för fördelarna, men hade han absolut inte velat så hade vi inte pressat honom. När han har haft feber uppemot 41, då ger vi oavsett om han vill eller inte och föröker göra det på så bra sätt som vi i det läget kan.

Måste bara dela med mig lite av sådant som gjort mig tårögd sista tiden . De har ju varit tajta länge, men nu det sista så har de lekt mycket mer tillsammans och pratar så mycket med varandra. De sista dagarna så har de plötsligt börjat spontankramas ofta. Jag kan tycka att det är tyst från lekrummet och så går jag in och kikar till dem.....och så sitter de bara där och kramas....inte sådär "barnhårt" utan riktigt ömt . I morse satt de och såg en stund på TV och då satt storebror och höll om lillebror som satt och lutade sig mot storebror.......och så går de hand i hand en massa........mitt hjärta bara smälter. När vi lämnar på förskola så kramar de omvarandra och gnuggar näsa .Igår började "tjatet" om förskola. Storebror vill att lillebror också ska vara på förskolan med honom och att han längtar till efter sommaren då lillebror också ska vara där. Lillebror säger samma sak när vi går därifrån efter att ha lämnat storebror.....att han vill vara med storebror. Innan han somnade nu så frågade han om vi inte skulle hämta storebror....."Jag vill gosa med A".

Förstår att ditt hjärta smälter

Så underbart!!! Blir glad ända in i själen

Tänker på hur det var förra våren.......då vi hade det tufft. Storebror som var så frustrerad och inte visste vart han skulle göra av sig själv och alla sina känslor, som knuffade och slog och var arg..........och jag kände mig som världens mest otillräckliga förälder. Hard times come and go . Kommer att möta nya jobbiga situationer/perioder med mer trygghet och tillförsikt, tror jag. Man lär av sina erfarenheter .

precis så tänkte jag också...körde bara linnen med stora, använde aldrig bh:n. Men nu har jag fått för mig jag vill använda vanliga linnen och därför köpte jag bh:isarna. Lindex hade fina utan byglar tyckte jag, både i spets och i mer trikå. Jag fick köpa d som sagt vilket är ett skämt med tanke på hur mina små a:n ser ut i vanliga fall, särskilt när jag är inne i mer intensiva träningsperioder.