Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Du är så klok Frösö 
Ja, det låter ju väldigt vettigt, att göra så. Jag ska försöka ha ditt tips i åtanke nästa gång. Det är väldigt mycket skrik och gap här hos oss just nu. Lite smått kaotiskt med allting....
Lättare sagt än gjort alla gånger, men att försöka se saker i perspektiv och att prioritera det allra nödvändigaste tycker jag är två förutsättningar.
Om man ser till hur ens barn utvceklas och förändras så är ju inte en "skrikig dag" (eller vecka, eller månader) inte någonting som är så för evigt.
Sen så brukar jag få tänka till om att vad är det som är viktigt, vad måste vi göra?
Och svaret är: äta. Mat måste vi får i oss, stora som liten, allt annat är ganska oviktigt. Mat, och sömn. Sen är vi inte såna som far och flänger till olika aktiviteter och släktingar, även om jag kan känna att man "ska" det (och speciellt på semestern). Det skulle kanske vara kul att åka 6 mil för att besöka en fin hamn och äta en glass, men att påstå att det skulle vara för dotterns skull..? Näe.
Barn har ofta så mycket roligt i det lilla, det stora världen som finns nära - medan vi vuxna är "hemmablinda".
. Jätteeffektivt . Gör istället färdigt det du tänkt som du sagt och ta samtalet med honom när du är färdig och allas känslor har svalnat något. Vad gör det om det ligger schnitzel på golvet en liten stund? Eftersom det troligtvis låter en del så tittar man givetvis efter vad som hände, men konstatera mer att det ligger mat på golvet.....fråga om han tycker att det är en bra idé att slänga ner maten på golvet och gå sedan tillbaka till köket och det du höll på med. Resultatet för honom blir kall schnitzel på golvet, samma trista kanal på TV och en mamma som när hon är färdig med det hon sa att hon skulle göra kommer in och tar ett samtal med honom om vad som gäller när man äter i soffan och vad han kan förvänta sig av andra människor = inte servicemaskiner. Även göra det klart att det inte går att äta mat någon annanstans än i köket om den slängs i golvet. Och sedan hjälps ni åt att plocka undan maten.
nåt helt annat. Var och vägde lillebror på bvc idag. han har gått upp endast 150g på en månad och stannat av på längden också. Tanten där började dilla om tillägg och smakisar om inget hände, han är 4mån och några dagar. Jag vill helst inte detta innan han är 6 månader. Nån som vet vad jag kan göra med amningen, försöker amma på så gott jag kan men problemet är att han bara äter bra när vi ligger hemma på sängen. Det är inte alltid det går bra att liggamma. Nån som har nåt bra tips bland er kunniga ammerskor.
Annars har jag mjölkat ur och gett ur flaska - hon är dock lite tveksam till flaska så det har gått sådär.
Hon var jättehungrig och bara skrek men vägrade äta när jag satt.
Det är liksom inte att han måste titta på allt som det var med storebror. Han blir mest arg över att ha huvudet på min arm när jag sitter, han vill helt enkelt inte äta så mycket då. Får han ligga går det bättre men bäst är det om det dessutom är tyst. Svårt med storebror hemma också men jag försöker tillgodose det så gott det går. Liggamma borta går finfint, verkar vara mer ställningen i sig han vill åt.
Jag får för mig att det faktiskt är bättre med ersättning än smakisar nu men det är mest en känsla. Helst inget alls eftersom jag är så övertygad om att allt med amning går att lösa om man bara luskar lite. Bvc-tanten är så inne på det här med mat och där skljer vi oss verkligen åt. Samtidigt är storebror en riktig mini-kille så jag kan liksom inte säga nåt att jag gör rätt för kolla så bra det gick med storebror. Han har utretts för att han växer så sakta. Får faktiskt lite småångest när jag bläddrade i mat-broshyren vi fick idag, det var inget roligt kapitel att få stora att börja med mat.
Annars har jag mjölkat ur och gett ur flaska - hon är dock lite tveksam till flaska så det har gått sådär.
Hon var jättehungrig och bara skrek men vägrade äta när jag satt. och stort tack, att du delade med dig. Har väl inte riktigt orken att ta tag i att pumpa nu, enbart av lathet men ska komma ihåg det om det behövs.
. . Idag är det lillebror som står för "våldsamheterna" i störst utsträckning......han är ju i den ålder.....2 år + 3 månader. Det kastas mycket just nu, vilket är småjobbigt. Det blir ju ett större problem när de inte är ensambarn. Kan komma ett trätåg vinandes genom luften. Storebror duckar (förhoppningsvis) och säger lugnt med ett leende: "Det gick bra" . Storebror är mer sofistikerad i sitt bemötande. Tycker han att lillebror är jobbig så "morrar" han åt honom eller sätter sig lite lätt på en fot eller ett ben, eller så säger han helt enkelt bara högst medvetet emot honom............och så blir lillebror vansinnig och så är cirkusen igång . Det är underbart att vara förälder .