Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Jag märkte ingen skillnad, däremot blev cyklerna 45 dagar istället för 27-28. Mensen blev heller aldrig regelbunden innan jag blev gravid igen (för att jag aldrig slutade amma). Jag har ammat sen 11 mars 2008 
Är det någon som kan ge ett bra tips på barnböcker som behandlar ämnet att få syskon och vilka känslor och situationer som kan uppstå när syskonet kommer. Dottern älskar böcker så det känns som en bra öppning för samtal Gärna bra tips på vuxenböcker kring ämnet också, alltså hur man kan tänka kring olika situationer som uppstår. Ja, alltså ingen bok om metoder men det kanske ni förstod själva 
Har Juul skrivit något om detta?
Fått lugnande besked från Gyn på stadens sjukhus så, nu är det bara och vänta då.... Mens eller bebis.
Skrutt; ingen direkt boktips men jag tycker det låter klokt att titta och läsa tillsammans:
biblioteket.se/default.asp
Finns det någon i din systers omkrets som nyligen fått syskon, någon som ni kan "jämföra" med om du förstår vad jag menar?
Skrutt: Jag lånade en som heter "Uffe syskonbror", tror det var så. Storebror älskar den. Sen gör jag om historien lite, tar bort svartsjukan eftersom vi inte har den, läser bror istället för syster osv.
På tal om böcker. Jag köpte nån om en groda som var arg. Tänkte storebror ofta är arg, sätta ord på känslor och det där. FUnkar bra, han älskar boken och man får nåt att prata om i arga situationer.
. När storebror hade en period av "mörkerrädsla" som läste vi "Grodan är rädd" om och om och om och om och om igen .
. När storebror hade en period av "mörkerrädsla" som läste vi "Grodan är rädd" om och om och om och om och om igen .
Skriver här för att få hjälp med att bryta en destruktiv trend. Storebror, 3 år vill aldrig åka hem efter en rolig dag på stranden, lekparken osv - och vem vill det egentligen?! Såklart så uttrycker han detta än starkare om han är trött och/eller hungrig. För några veckor sedan i en desperat situation när lillasyster var väldigt ledsen, och jag var trött och hungrig så hotade jag med att han i så fall fick stanna kvar själv på stranden om han inte ville följa med. Det funkade hur bra som helst. Storebror följde med utan problem. Därefter har jag använt mig av denna "metod", allt som oftast, utan att ens reflektera över vad det gör med honom. Vad säger jag till honom nu för att få honom att förstå att jag såklart aldrig skulle överge honom, och vad gör man för att ändå få honom att vilja följa med ? Jag har testat allt känns det som och det är bara detta med att hota och att fysiskt förflytta honom som funkat tidigare...