AP-snack & babbeltråd

Självvalt, eller pga. svårigheter?

Hehe jag känner precis tvärtom msKitten, tack gud jag har fått ut mina ungar och det börjar kännas roligt med bägge Aldrig mer gravid...eller kanske, om ett par år och jag ev inser jag saknar småbarnslivet.

Här är vi också nöjda och glada med två......men så kom en kollega och hälsade på med sin halvåring i fredags.....och nog drabbades jag av lite bebissug . För tillfället är våra bindgalna och sjövilda och tvärtemot det mesta man förslår så jag vet inte riktigt vad som kom över mig.......kanske för att jag var på jobbet, i lugnet där  . Inskolning av lillebror går förresten sådär. Håller tummarna för en bättre dag i morgon. 

Håller tummarna...men vad är det som känns sådär? Vi ska skola in storebror igen efter sommarlovet, tänkte ta det helt i hans tempo. Han har ändå pratat om dagis så jag hoppas det går bra igen.

Håller också tummarna för en bättre dag! Du får skriva sen vad det är som händer. Hur går det att jobba då?

Oenighet i familjen.

Det som går sådär är att han inte vill bli lämnad.....surprise! . Sambon tar hela inskolningen själv. Första dagen så gick han iväg en sväng och lillebror var inte minsta ledsen när han gick, men sedan när han upptäckte att pappa verkligen gått och var borta sådär en 20 minuter senare så blev han jätteledsen. Försökte "rymma" och stod och ryckte i dörren och bankade på fönstret och skrek. Det slutade med att hela avdelningen fick gå ut ....och så blev han glad rätt omgående när han hittade en cykel på gården . Efter det har sambon inte lämnat honom utan varit där med honom. Personalen tyckte att sambon skulle lämna honom idag även om han blev ledsen. Vi har pratat mycket om det hemma och att vi inte är så förtjusta i tanken att lämna ledset barn och att vi ska försöka avvakta lite och förhandla etc. för det brukar fungera, men idag lämnade sambon honom skrikandes......sambon tyckte inte att det kändes bra alls.....vi har en liten kille med ett humör som heter duga så han skrek och ålade runt på golvet och hela baletten. En halvtimme senare ringde personalen och han lekte glatt.....hade varit urförbannad och ledsen i ungefär en kvart och de hade inte fått komma i närheten (vilket är han i ett nötskal) sedan hade han sprungit runt och lekt glatt. Han och storebror var kvar över lunchen och dagen gick för övrigt jättebra. Båda åt en massa och har lekt och varit glada. Han hade även sagt till att han var kissnödig och det hade gått jättebra. Han är glad och alldeles sitt vanliga jag här hemma nu och har berättat för mig att det var kul på förskolan idag och allt han gjort. Kom skuttandes upp i famn och berättade med ett stort leende att han blev ledsen idag på förskolan. Och att pappa kom och hämtade. Så egentligen går det väl rätt bra. Vi har ju så olika barn. Vår äldsta är mer eftertänksam. Är han ledsen, särskilt i en situation där han lämnas, så är han verkligen ledsen....ledsen ledsen så att säga. Lillebror blir arg så det ryker ur öronen och tårarna sprutar för än det ena än det andra. Det känns som det är det det handlar om vid lämning nu. Han blir jättearg för han vill verkligen att pappa ska vara kvar, men han visar för övrigt inga tendenser till att vara rädd eller orolig på förskolan som sådan. Han har velat gå varenda morgon (även efter första dagens härdsmälta) och han säger att vill gå i morgon. Får se hur det går i morgon. Vill han gå och är glad i morgon bitti så känns det ju som att det är OK, att det handlar om stark vilja och ilska huvudakligen....och lite saknad med så klart. 

Storebror är för övrig helt lyrisk. Han ville gå till förskolan i lördags och söndags också . Känns som om även han har fått en "kick" av att lillebror är där. Trygghet. Känns verkligen jättebra att de har varandra där. 

Skruttpåväg:

Att jobba? Tja, lite småoff känner jag mig, men i det stora hela så känns det som om det var "igår". Alldeles lagom att jobba 70% känner jag. Jag har en riktigt lång tisdag men övriga dagar är korta så jag känner att jag har tid med barnen ändå (även om det inte är som innan) och så vet jag ju att sambon har en massa tid med dem också så de har det bra .      

Jag hade så otroligt lätta graviditeter, det som var svårt var när graviditeterna var över  Men den där kommentaren om att vilja ha barn igen var bara ett infall. 

Men helt ärligt så känner jag mig inte helt färdig med barn. Jag skulle nog vilja ha en till, men den får då vänta ett par år. Tills den minsta är i alla fall 3-4 år.  Men vi får se då :)

Vilket babbel det blev här inne nu

Skräckblandat förtjusning från min sida, just ang samtalsämnet att vilja hafler barn/vara gravid. Kanske ska undvika den här tråden ett tag...? *hmm* Är väl bara jag som har ett barn här numera, och jag känner mig liet "utanför".

Skrutt & Konichiwa - ni vet att jag gratulerat er (hoppas jag..?? *skäms*)

Frösö: hur går inskolningen till egentligen? Är det meningen att föräldern ska lämna barnet redan första dagen?! Har de inte spenderat några dagar där tillsammans först? I alla fall några timmar per dag?