Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Angående amning och fertilitet...jag trodde att bara mensen kommit igång så har man ägglossning? Eller menar ni att ni inte fått mens än?
Man kan även ha ägglossning utan mensblödningar 
Nu har vi fått ner nattamningen till en gång - tidig morgon runt 05.30. :) I natt vaknade han vid två tillfällen före det och fick då vanlig röd mjölk på flaska. Jag tänker byta ut mjölken mot vatten sen, men för att han över huvud taget ska acceptera flaskan nattetid såhär i början så börjar vi med mjölk.
mammalund
Som det är nu så ammar jag 2-3 ggr/dygn. Jag tycker att det känns helt ok egentligen, men min mens är så himla hattig. Den kan går från att vara 25 dagar en månad till att vara 35 dagar nästa. Det blir svårt att pricka in ägglossningen då. Innan jag blev gravid med sonen så hade jag en cykel på konstant 28-29 dagar.
yamma
Den kom igång när sonen var 3 månader. Men den har varit oregelbunden sedan dess. När vi ville bli gravida med sonen så tog det sig på första försöket, nu har vi försökt tre gånger och inget har hänt. Det är väl egentligen inte så lång tid, men vi vill ju gärna ha syskon hyfsat tätt. Nu får vi se om det blir så.
Behöver lite stöd :(
Vi är bjudna på ett bröllop (igen!) i slutet på november. Bröllopet är endast för vuxna vilket klart och tydligt står i inbjudan. Bruden är mkt noga med att det blir som hon tänkt om ni förstår vad jag menar...Min man kommer att vara bestman på bröllopet då det är en mkt nära vän till honom som är brudgumm. Vår son är då 17 månader och det är tänkt att hans farmor och farfar skall passa honom. Han känner dem mkt väl och är trygg med dem. Speciellt med farmor som han älskar. Jga känner mig ändå så tveksam till att lämna en hel natt. Bröllopet är 2 timmars bilfärd från oss och det är brunch dagen efter också. Detta innebär att han vi kommer vara borta från honom 1 dygn och jag gillar det inte.
I slutet på augusti var vi på bröllop där barn inte heller var välkomna (fasen också att vi gifte oss först och fick barn först...det är så krångligt allt detta tycker jag) och där varken sonens farföräldrar eller morföräldrar kunde passa. Han fick då vara med en nära vän till mig som vi i princip träffar dagligen med henne son som är lika gammal. Vi två har lika synsätt på barn osv. Vi tog med lillen till kyrkan men lämnade honom hemma 16.00 med kompisen det gick bra till en början men han åt ingenting :(
Han hade vart lite ledsen och gick till dörren och letade efter oss och kompisen sa att han hade letat och längtat utan att vara ledsen också. Jag hade telefonkontakt med kompisen hela tiden under bröllopsmiddagen och mådde så dåligt över alltihopa. När vi äntligen hade hållt vårt tal kastade jag mig i bilen och var hemma ca 23.00 och då hade han sovit ca 1,5 timma. Var borta 16-23 alltså. Mår dåligt över det som hände och kände att jag lämnade sonen i sticket. Det var första gången någon annan än vi föräldrar lade honom på kvällen.
Han var 14 månader då detta hände och kommer att vara 17 månader nästa gång. Vad tror ni? Är de inte inne i någon känslig fas då?
Min man tycker absolut att vi skall lämna honom och ser inga problem i det. Annars stöttar han och tycker i princip samma angående AP och följer det själv till stor del.
Usch! Hatar just nu alla dessa barnfria bröllop...!
De brukar väl ha en fas runt 18 månader, men jag upplever att den har inträffat några månader senare för sonen. För oss har det ju varit uteslutet att lämna bort honom över natten på grund av att vi har upplevt att han har, eller åtminstone har haft, lite speciella behov kring det här med sovandet. Han vill absolut inte somna tillsammans med någon annan än mig, något vi försöker "arbeta bort" nu när han inte längre behöver bröstet för att somna (dvs, vi går allihopa och söver honom).
Hur som helst tycker jag att du ska känna efter vad som känns bäst för er, både er son och er. Jag skulle inte ha känt mig bekväm med att lämna bort min son så länge, men som sagt, det är ju för att jag är den jag är och han är den han är (jag tycker att det är jobbigt att lämna honom över dan nu när vi ska iväg och göra rutinultraljud, 30 mil tur och retur). Det här med att leta efter oss gör sonen också när han blir trött eller ledsen, de gånger vi har haft barnvakt till honom. Min son brukar förresten inte bajsa när han har barnvakt, han sparar sig tills han/vi kommer hem.
Hade det varit jag hade jag åkt hem på kvällen, trots att resan är dryg och ni kommer hem sent. Men det är jag. Ni känner nog er son bäst och hur han kan reagera, så fundera på det innan ni bestämmer er.
Vi har förresten slagits idag av hur otroligt mycket det kan hjälpa att förklara för ens barn, även om de är små. Sonen ramlade och slog sig i munnen och hade så ont att vi fick fara in akut. Jag förklarade flera gånger att doktorn skulle titta honom i munnen och sade att då ska han gapa och säga aah som vi gör när vi borstar tänderna. Den här gången hade vi ju en läkare som tog det lugnt, jag förklarade igen för sonen att läkaren skulle titta honom i munnen där det gör ont. Och det gick kanon! Läkaren sade att han aldrig har varit med om ett så litet barn som vår son som har suttit stilla och låtit sig bli tittad i munnen. Jag är helt övertygad om att det beror på att sonen hade full pejl på vad som skulle hända.
Jo, det känns inte helt 100 det här. Han sövs bara av mig på kvällarna. Då han sövs av farmor när han är där så somnar han i vagnen och där funkar det ok. Hemma är det alltid hos mig i selen 9ggr av 10 på dagen och 10ggr av 10 på kvällen är det jag som lägger.
Sist då vi var på bröllop som jag skrev om så åt han dåligt. Det gör han nästan alltid om inte jag är hemma trots att han är pappig.
Måste nog fundera en smula på det här....Det värsta är att min man absolut tycker att vi skall lämna och att svärmor ser fram emot det OERHÖRT mkt. Jag vet att det inte spelar någon rol...men men! Ammar också fortfarande 1g/dygn och det är sen natt/tidig morgon... Tack så jättemycket för att du delade med dig av dina tankar! Det betyder jättemycket för mig. Jag har också svårt att lämna långa stunder på dagarna om han inte är med mig eller pappa. Nu när vi lämnar hos farmor och farfar så är det oftast 3-4 timmar och då funkar det kanon. Förutom att han inte vill äta så mkt mat då.
Mammalund: Jag vet inte om det är praktiska råd du är ute efter men kan inte du köra hem själv på kvällen och din man stannar? Jag förstod det som att det ändå var hans vän som gifter sig, eller att han har starkast anknytning till brudparet. Att du är med på bröllopet, festen och sen åker sent på kvällen. Brunchen dagen efter är din man med på. Jag har oerhört svårt att lämna mina barn för natten, jag vet inte vad det är. Kanske jag hade börjat introducera min 2.5-åring till att sova hos farmor/farfar nu om vi inte hade haft en sexmånaders också. Men det är först nu jag känner det skulle vara aktuellt.
Förra året gifte sig mig bror. Då var storebror 14mån. Vi gjorde så att farmor och farfar skulle passa honom där nere så vi båda kunde gå på festen och sova hos honom. Väldigt generöst med tanke på att det var 27mil att köra en väg. Det slutade med att han skrek konstant så sambon fick gå efter maten och farmor och farfar fick åka hem efter varit där 2h i kaos. När en vän till mig fyllde 30 år tog mamma och hennes man honom (han var då 10mån) och hade honom. Det gick bra, mamma har alltid dugt åt honom. De tog med henne till deras vänner i staden där festen var, hämtade mig vid 23 och sen åkte vi hem. Våra föräldrar har minst sagt ställt upp men samtidigt är det ju exempel på hur saker kan lösa sig. Man kanske inte kan vara med och festa hela vägen till mrogonen men frågan är väl om det ens är intressant längre.
Ville bara dela med mig först att du ska göra det som känns rätt för dig och sen att det går att lösa om man tänker lite Lycka till!
Jag hade samma tanke som madeleineh, men skrev den visst aldrig, om att man ju kan dela på sig.