• Me like coffee

    AP-snack & babbeltråd

    Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.

  • Svar på tråden AP-snack & babbeltråd
  • mullemeck
    k girl skrev 2011-10-13 21:05:48 följande:
    Vi har fått problem med nattningarna här hemma... Han slutade ju amma för en liten tid sedan, har sedan dess somnat på min axel i vår säng. Övergången har gått jättesmidigt och majoriteten av gångerna har han somnat på några minuter sedan vi har gått upp och lagt oss.

    Men nu är det precis som att han inte vill sova.   Han kan gå upp i sovrummet, vi läser ett par böcker, men sen ska han krypa ur sängen. Och göra någonting annat. När vi väl har fått honom att lugna ner sig och slappna av somnar han på nolltid, men hur sjutton ska vi göra det då? Han kommer ju till ro när han väl ligger där och känner närhet - men han vägrar lägga sig ner. Och han blir så arg, så arg om vi håller kvar honom i sängen. Han har till och med slagit mig i ansiktet ikväll vilket aldrig har hänt förr. 

    Jag fattar inte riktigt varifrån den här kovändningen kommer. Några råd?  
    Vi har haft samma med vår som för ett tag sedan. Han är snart 16 månader och när vi slutade kvällsamma för ett tag sedan (har bara nattamning nu) så gick det först bra såsom du också beskriver och han somnade i min famn och allt var frid och fröjd. Sen började vi söva honom liggandes brevid mig och det funkade också toppen till en början. Tills han kom på att han kan gå ut ur rummet och ut i vardagsrummet igen... Sen efter ett tag så ville han absolut inte gå och lägga sig, Han kan inte somna vid tvn eller så, så det var inget alternativ. Vi försökte några kvällar men det funkade inte han blev bara så ledsen som du skriver. Det som bröt cirkeln för oss var att börja söva honom i ergoselen. Jag och sonen gick in i sovrummet och så satte jag honom i selen med musik på och gick runt och sjöng. Då somnade han gott!  Någon gång i början blev han ledsen precis när jag skulle sätta honom i selen men det gick över efter några sekunder med musik och vaggande. Nu har vi kunnat lägga undan selen vid läggdags igen för nu föredrar han att somna i sängen igen och pekar dit själv. Just nu är det skönt att gå och lägga sig tycker han. Vet inte om det funkar för er men så gjorde vi. Det var skönt at bryta cirkeln. För när han skulle börja leka och ville hoppa ner från sängen hela tiden så känns det inte hållbart.

     Får svara er andra angående min situation med väninnan senare....
  • k girl
    mullemeck skrev 2011-10-13 21:43:47 följande:
    Vi har haft samma med vår som för ett tag sedan. Han är snart 16 månader och när vi slutade kvällsamma för ett tag sedan (har bara nattamning nu) så gick det först bra såsom du också beskriver och han somnade i min famn och allt var frid och fröjd. Sen började vi söva honom liggandes brevid mig och det funkade också toppen till en början. Tills han kom på att han kan gå ut ur rummet och ut i vardagsrummet igen... Sen efter ett tag så ville han absolut inte gå och lägga sig, Han kan inte somna vid tvn eller så, så det var inget alternativ. Vi försökte några kvällar men det funkade inte han blev bara så ledsen som du skriver. Det som bröt cirkeln för oss var att börja söva honom i ergoselen. Jag och sonen gick in i sovrummet och så satte jag honom i selen med musik på och gick runt och sjöng. Då somnade han gott!  Någon gång i början blev han ledsen precis när jag skulle sätta honom i selen men det gick över efter några sekunder med musik och vaggande. Nu har vi kunnat lägga undan selen vid läggdags igen för nu föredrar han att somna i sängen igen och pekar dit själv. Just nu är det skönt att gå och lägga sig tycker han. Vet inte om det funkar för er men så gjorde vi. Det var skönt at bryta cirkeln. För när han skulle börja leka och ville hoppa ner från sängen hela tiden så känns det inte hållbart.

     Får svara er andra angående min situation med väninnan senare....
    Så det skulle kunna vara någon slags backlash? Jag har funderat på om det kan vara det, att han liksom har börjat protestera mot förändringen. Det är ut till tv:n min son vill, och han blir verkligen superarg om vi säger nej. Märker han själv att han börjar bli trött ska han upp och klättra eller hoppa eller göra någonting annat som håller honom vaken.

    Samtidigt är han ju två år, så jag tänker att det kanske hör lite till åldern? Att det är en sådan där sak som han känner att han kan kontrollera, i en liten värld, och därför vill kontrollera det (och därmed protesterar när vi säger att det är dags att sova).

    Eller är han inte tillräckligt trött, i alla fall? Det har vi också funderat på.   
  • mullemeck

    Vår son blev också jättearg och ledsen när jag sa att han skulle sova och han inte ville. Det skulle busas och springas runt osv. Vet inte om det är någon backlash.. Kan ju vara så! Han är ju lite äldre din son och kan säkert "protestera" mot förändringen. Jag sökte faktiskt aldrig nåt svar utan körde det som funkade och det gjorde det med selen men nu är vi som sagt tillbaks på banan igen. Kanske en reaktion på det som hänt, eller åldern som du säger. Funderade också på om han inte var tillräckligt trött och han fick vara uppe med oss ett tag till men han var verkligen jättetrött! Behöver ju inte betyda att din son är det, men så var det för oss. Hoppas ni löser "problemet". Känner jag att jag inte har så mkt att komma med till dig men jag ville bara dela med mig av hur det var för oss. Lycka till! 

  • Flickan och kråkan

    konichiwa girl:

    Jag säger åldern. Ska försöka komma med tips, men har inte tid just nu. Har haft två stycken 2-åringar och i mina öron låter det som en 2-åring snarare än en backlash på avslutad insomningsamning 

  • Me like coffee

    Jag känner också igen insomningssvårigheter från när dottern var runt 2 år. Hon har i och för sig alltid haft ganska täta perioder då hon har haft svårt att somna men jag kommer ändå ihåg den väl. Det gick över efter en tid och under tiden den varade förlängde vi lässtunden ganska mycket och såg till att hon fick mycket tid innan vi släckte. Sedan började hon även sova lite kortare pass på dagarna. Efter en tid gick det över och hon började somna lätt igen.

  • Me like coffee

    Här hemma har vi fått en lillebror! Han föddes natten till tisdag och förlossningen var helt fantastisk och gick jättebra både fysiskt och psykiskt. Han kom ut i fot- och sätesbjudning (typ i skräddarställning). Vi åkte hem redan dagen efter och det var en mycket glad och förväntansfull storasyster hemma. Hon gillat verkligen lillebror! Först hade vi tänkt att hon skulle vara hemma med oss nu när vi ändå är hemma båda två men hon pratade så gott om dagis så hon fick gå ändå. Det har funkat jättebra. Idag var döhon dock hemma och vi har fått prova på att vara en hel familj en hel dag och jag är helt slut! Mjölken rann till idag så det har ju knappast underlättat... Det har helt klart varit otroligt jobbigt för dottern idag! Hon vill inte göra någonting, inte klä på sig, inte stanna inne, inte gå ut, inte det å inte det. Jag har dock fått tillbaka mitt tålamod som försvann under graviditeten så vi har verkligen försökt att möta henne på ett bra sätt. Den absolut största svårigheten är dock att jag inte kan bära henne. Hon är ju van att jag när henne lite då och då men ku kan jag ju inte det och det är verkligen jätte jobbigt för henne! Jag har pratat mycket med henne om varför jag inte kan, hur mycket jag längtar tills jag har läkt och kan bära henne igen och hur mycket jag saknar det. Sen har jag även bekräftat hennes känsla. Ändå känns det så otroligt jobbigt! Hon blir så enormt ledsen och bara skriker att jag ska bära henne. Om jag sätter mig ner och antingen tar henne i famnen eller säger att jag jätte gärna vill att hon kommer till mig så skriker hon bara att jag ska stå upp och att jag bära henne. Allt känns bara så jobbigt! Jag vet ju att allt är nytt och att jag ska ge det tid men det känns tungt

  • mullemeck

    Vill skicka lite styrkekramar till dig skruttpåväg! Jag har inte varit i situationen själv så jag har inget br att komma med tror jag. Det överlåter jag åt dem med fler barn än jag har :)

  • Flickan och kråkan

    Skruttpåväg:

    Jättestort GRATIS GRATTIS!!!

    Det är en jätteomställning när man blir fyra. Försök att inte känna dig otillräcklig när du inte kan bära storasyster. Finns du där med famnen så finns du där . Mina bästa tips är att försöka att ta det lugnt med allt. Mys hemma och strunta i en massa aktiviteter. Parkera på något mjukt på något golv eller i en säng och ladda upp med en massa bra böcker som ni kan högläsa, dockor, lego, pussel eller vad nu storasyster gillar för tillfället....pärlor, leklera eller annat och var bara tillsammans alla tre eller fyra (är pappa hemma?) i lugn och ro. Låt storasyster få vara arg och sörja lite........och se det inte som ditt/ert misslyckande.

    Min yngsta som är jämnårig är precis likadan med just bärandet för tillfället......utan nyförlöst mamma och småsyskon .

  • k girl
    Me like coffee skrev 2011-10-14 17:41:50 följande:
    Här hemma har vi fått en lillebror! Han föddes natten till tisdag och förlossningen var helt fantastisk och gick jättebra både fysiskt och psykiskt. Han kom ut i fot- och sätesbjudning (typ i skräddarställning). Vi åkte hem redan dagen efter och det var en mycket glad och förväntansfull storasyster hemma. Hon gillat verkligen lillebror! Först hade vi tänkt att hon skulle vara hemma med oss nu när vi ändå är hemma båda två men hon pratade så gott om dagis så hon fick gå ändå. Det har funkat jättebra. Idag var döhon dock hemma och vi har fått prova på att vara en hel familj en hel dag och jag är helt slut! Mjölken rann till idag så det har ju knappast underlättat... Det har helt klart varit otroligt jobbigt för dottern idag! Hon vill inte göra någonting, inte klä på sig, inte stanna inne, inte gå ut, inte det å inte det. Jag har dock fått tillbaka mitt tålamod som försvann under graviditeten så vi har verkligen försökt att möta henne på ett bra sätt. Den absolut största svårigheten är dock att jag inte kan bära henne. Hon är ju van att jag när henne lite då och då men ku kan jag ju inte det och det är verkligen jätte jobbigt för henne! Jag har pratat mycket med henne om varför jag inte kan, hur mycket jag längtar tills jag har läkt och kan bära henne igen och hur mycket jag saknar det. Sen har jag även bekräftat hennes känsla. Ändå känns det så otroligt jobbigt! Hon blir så enormt ledsen och bara skriker att jag ska bära henne. Om jag sätter mig ner och antingen tar henne i famnen eller säger att jag jätte gärna vill att hon kommer till mig så skriker hon bara att jag ska stå upp och att jag bära henne. Allt känns bara så jobbigt! Jag vet ju att allt är nytt och att jag ska ge det tid men det känns tungt
    Grattis, skruttpåväg. Vad härligt att förlossningen gick bra.
Svar på tråden AP-snack & babbeltråd