Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Svärmor vill förresten låna sonen för att "träna" på att söva honom. Det känns inte riktigt hundra det heller och jag vet inte vad jag ska svara. Det är ju inte så att vi har hittat till vårt sätt att söva honom på dagtid ännu, han har ju som sagt alltid somnat till bröstet men det funkar inte längre.
Tack snälla för era tankar!
Jag har också tänkt tanken att vi skall dela på oss för jag dricker typ aldrig längre mer än en mun vin(först gravid och sen ammat)och har oftast kul till sisådär 23 sen när de andra är för fulla så pallar jag inte med dem... Så var det på bröllopet sist, då drack jag inget och sen körde jag hem strax före 23.
Men nu är saken den att det är 2 timmars bilfärd hem. Känns långt...men vad gör man inte liksom?!
Ni har rätt...det är min mans bästa vän och han har starkare anknytning till honom än vad jag har till bruden. Hon är så hispig så hon kommer bli typ sur för att jag åker hem är jag rädd för. Och alla andra kommer fråga... Jag är så mesig i såna här sammanhang! Mne jag gör det som känns bäst för vår son. Måste tänka lite till...
Mammalund: Jag kan bara utgå ifrån vad jag själv skulle göra och hur jag känner inför den situation du beskriver. Mitt val skulle absolut vara att resa hem på kvällen. Om du har en sån stark känsla att du inte vill lämna honom över natten så tycker jag att du ska lyssna till den känslan. Sen kommer säkerligen fler än en ha åsikter om ditt val men i slutändan är det ändå viktigast att själv komma överens med sitt beslut.
Fan alltså, det här med amningen, min kille är 15 månader och ingen av oss vill eller är klar för att sluta amma än på ett tag.
Men jag börjar känna mig mer och mer ensam. Mer och mer udda. Tycker att det är jobbigt när vi är "bland folk" och han vill ha bröstet, känner mig utsatt och uttittad.
Hur orkar man? Vad ska jag göra? Fortsätta gå undan i den mån det går och säga nej (vilket inte är populärt) när det inte gör det? Det var ju inte alls såhär det skulle vara.
Ibland ammade jag och sket fullständigt i vad folk tyckte. Ibland gick jag undan, och ibland sade jag "nej, du får vänta". Hans mormor skrattar fortfarande åt den gången då han ville amma och jag sade "när mormor åker hem ska du få tisse" - vad händer? Jo, han tar mormor i handen, går med henne till hallen, vinkar och säger hej då och rusar iväg till soffan för en amningsstund. 
Det var förvisso inte så länge sedan, 1,5 år gammal.
Många gånger hjälpte det att erbjuda lite vatten (då var han törstig), så att han inte fick höra ett "nej" i första hand utan "är du törstig Hugo? Skulle du vilja ha lite vatten?".
Jag kände mig jättekluven för att jag ju egentligen kände mig stolt över att amma och glad åt den stunden med min son. Och jag skiter i vad folk tycker. Men ibland kändes det bara olämpligt, eller som att det så att säga var "bäst att låta bli". Jag pejlade av sällskapet och miljön, helt enkelt.
Jag tycker faktiskt att det är jätteskönt att han aldrig efterfrågar bröstet när vi är borta längre. Trist att man ska behöva känna så, men så känner jag.
Mammalund: ang bröllop... Vet inte om du innerst inne har bestämt dig och behöver lite vatten på din kvarn? Jag vill bara påminna om att man faktiskt får tacka nej till bröllop, födelsedagskalas och stora släktfirande 
Nu är det ju ändå inte så lång resväg, 2h, även om två timmar en sen kväll i november kan vara nog så osäkert rent trafikmässigt. Jag förstår att bruden inte vill få sitt "ja" i kyrkan överröstat av barnskrik Det är inte så att ni ska ta en tur tillsammans hela familjen? Ta med en barnvakt som kan vara i kulisserna, som ni arrangerar allt för. Jag har varit på barnfria gräddbakelsebröllop där de som ammas var välkmna med ;) Hade då själv inte barn, likväl som bruden var barnlös, vilket spelade stor roll. Lite OT men jag tycker att det ofta ställs så stora krav på brällopsgäster numera. Brudparet vill att man reser långt, det blir merkostnader och ofta övernattning etc och har man då barn man vill vara nära, så... Jag skulle själv inte lämna vår dotter för bröllop, men det är jag det ;)
Tack för ditt svar också Peap! Jag kan hålla med om att det ställs höga krav på bröllopsgäster numera...tycker jag med! Det där med barnfria bröllop är ju också som du säger rätt så jobbigt när man själv har barn och reser långt, sen så har just jag lite svårt att förstå det då vi hade ett där barn var välkomna och vi hade nog allt som allt ca 10 barn med vilket fungerade toppen.
Ja, det är nog så att jag vill få lite vatten på min kvarn...Jag VILL gärna gå på bröllopet men jag vill inte lämna min son. Så just i dagsläget lutar det åt att jag åker hem på kvällen. Dte är ett jättebra förslag att göra det till en familjehelg, men jag vet att mina svärföräldrar inte är av samma åsikt. De vill passa honom hemma hos dem. Mina föräldrar bor också 2 timmar bort, fast åt andra hållet så de kan inte heller komma ner "bara för att" passa. De är liksom inte den typen som gör det.
Lottilina: Jag förstår hur du känner! Jag ammar också min 15mån son men han vill endast ha på natten så därför känner jag inte samma när vi är bland folk. Däremot om någon frågar om vi ammar så känner jag ibland att jag inte vill svara då jag vet personens åsikt i amningsfrågan. Dock är jag egentligen oerhört stolt över att vi ammar så det är så dubbla känslor det där...