k girl skrev 2010-09-25 10:20:47 följande:
Här var det klockrent vid intåg i Kategorivärlden.
När det är sådana där dagar känner jag mig så handfallen och otillräcklig och jag känner mig som världens sämsta mamma för att jag tycker att det är jobbigt. Det är ju inte så att jag ägnar mig åt en massa annat sådana dagar. Vissa dagar är det inga problem att tacklas med hans humör och andra - när jag är lite stressad, har ont eller när det händer mycket - är det jobbigt och dränerande. Jag är ju medveten om att det här sitter hos mig och inte honom. Tror att det framför allt är tuffast att jag känner att jag inte räcker till och får skuldkänslor för att jag tycker att det är jobbigt.
Det blev bättre igår, vi gick på en promenad och han somnade i selen och vi satt mest och mös när vi kom hem. När pappa kom hem blev han som en solstråle (även om han mest ville vara hos mig).
Jag (tror?) jag förstår hur du menar - jag vet att allting ligger hos mig när jag kan känna mig dålig, det är ju JAG som känner att jag inte räcker till då, och så blir jag ledsen för att jag känner så för jag utgår från att dottern känner av alla mina känslor; om jag är stressad, obekväm eller trygg.
Som jag skrev tidigare så försöker jag att bara följa med! Och det är väl det som är det viktigaste - att låta saker få vara som det är! Så enkelt, och samtidigt så svårt
Som Madeleineh skrev, det viktiga i att låta känslor få vara som de är, och jag vet inet hur det är med er andra men jag kan jättesvårt att förklara/förstå inför mig själv vad jag känner och hur svårt är det inte då för någon som är 10 månader att förstå och lyckas förmedla det till mig?
Som sagt, jag försöker att bara vara däroch följa med.
Men, det är också en helt annan sak kan jag tycka nu när "mirakel-lösningen" inte är att dottern ligger i famnen och jag erbjuder bröst. Det är stor skillnad på 6 och 10 månader. Det är en stor skillnad på att vara 45 eller 46
veckor gammal. Och precis som allting är nytt (HELA TIDEN!) för vår dotter så är det även nytt för oss, hennes mamma och pappa, det rä ju inte bara som nyfödd allting är nytt.
Och så finns vi/ni här! Och då får man skriva av sig lite om man känner att man behöver lite kram på distans från andra mammor som kan känna sig gråtmilda