Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Men det är verkligen ingenting som duger och jag tycker att det är skitjobbigt. Han är hungrig men vill inte äta, han är trött men vill inte sova, kliver upp i min famn men trycker bort mig när han kommer till mig osv. Han vill sova i min famn och ligga och tutta hela tiden och sover väldigt lite och vaknar gråtande. Det stjäl ganska mycket energi och vissa dagar orkar jag det, andra har jag mindre tålamod, tyvärr. Sannolikt känner han väl av det och reagerar med att bli ännu gnälligare. Det har varit så här framför allt när tänderna kommit ut, så kanske är det en till på väg.
Men det är verkligen ingenting som duger och jag tycker att det är skitjobbigt. Han är hungrig men vill inte äta, han är trött men vill inte sova, kliver upp i min famn men trycker bort mig när han kommer till mig osv. Han vill sova i min famn och ligga och tutta hela tiden och sover väldigt lite och vaknar gråtande. Det stjäl ganska mycket energi och vissa dagar orkar jag det, andra har jag mindre tålamod, tyvärr. Sannolikt känner han väl av det och reagerar med att bli ännu gnälligare. Det har varit så här framför allt när tänderna kommit ut, så kanske är det en till på väg.
och haft flera torra dar på raken! Nu undrar jag hur man ska göra för att slippa blöja på natten? Hon går alltid på pottan innan hon somnar, men vill aldrig göra det när hon vaknar på natten. Antagligen för att hon aldrig vaknar "på riktigt", det känns väl såklart jobbigt när nån börjar slita i ens kläder när man bara vill pinka och somna om...
Jag kan också känna den där maktlösheten ibland då inget är bra. Men då tänker jag att det måste också få vara tillåtet för dem att känna så. Mitt jobb som förälder är inte alltid att råda bot på en negativ känsla utan vara med i den. Det är jätteviktigt för mig att orka stå kvar i något jag itne kan påverka som tydligen påverkar sonen. Så jag försöker nog tänka att jag gör det jag kan och som Peap säger, inte göra så mycket annat än att finnas där. Värma en middag i micron den dagen.
Här var det klockrent vid intåg i Kategorivärlden.
När det är sådana där dagar känner jag mig så handfallen och otillräcklig och jag känner mig som världens sämsta mamma för att jag tycker att det är jobbigt. Det är ju inte så att jag ägnar mig åt en massa annat sådana dagar. Vissa dagar är det inga problem att tacklas med hans humör och andra - när jag är lite stressad, har ont eller när det händer mycket - är det jobbigt och dränerande. Jag är ju medveten om att det här sitter hos mig och inte honom. Tror att det framför allt är tuffast att jag känner att jag inte räcker till och får skuldkänslor för att jag tycker att det är jobbigt.
Det blev bättre igår, vi gick på en promenad och han somnade i selen och vi satt mest och mös när vi kom hem. När pappa kom hem blev han som en solstråle (även om han mest ville vara hos mig).
Här är en till med en liten som jobbar på kategorivärlden, om det är den vid 37 veckor? Den senaste månaden har varit den jobbigaste sen hon föddes om jag ska vara ärlig. Separationsfasen som ska infinna sig runt åtta månader har gjort det med besked! För någon vecka sedan var vi hemma hos min mamma (vi var gräsänkor båda två) och trots att Lova träffat sin mormor varje vecka minst i hela sitt liv så fick jag inte ens gå på toaletten utan att hon gallskrek (Lova alltså, inte mormor). När till och med mormor säger "nu är hon faktiskt bedrövlig" men på ett kärleksfullt sätt ska tilläggas så är det väl lite illa? Det var faktiskt skönt att hon sa det för jag undrade vad som hänt med mitt tålamod. Sen insåg jag att jag nog har mycket tålamod men att det trots allt finns en gräns...
För att spä på det hela så har vi hunnit med en förkylning med feber, först hos bebis och sen hos mamma och sex (?!) tänder sen början på augusti och en sjunde är på väg såg jag igår.
Nu verkar det vända lite. Just nu sover hon för sig själv i soffan, vilket inte hänt de senaste veckorna då det har varit famnen eller sjal som gällt dagtid. Och hon sov faktisk över tre timmar i sträck inatt, istället för max två som hon ägnat sig åt en hel del. Det vill till att det börjar funka nu, jag börjar jobba nästa måndag...
Jösses, jag tyckte att Hugo hade det jobbigt med tänderna (sex tänder sen i mitten av juli...) Ja, det är precis den fasen.