Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Jag älskar att mitt tålamod är tillbaka!!
Jo det får jag hålla med om
Citatet föll bort men det var svar på ditt mskitten
Även om den värsta perioden är över finns det dagar då jag bara längtar tills barnen ska somna på kvällen. Fast egentligen, över och över, det lär ju komma fler *dunka huvudet i väggen* perioder.
Jag tänkte bara tipsa er som snart ska föda barn igen. Jag kom i kontakt med dyktekniken under min graviditet och veckorna innan förlossningen läste jag boken "Föda utan rädsla" och detta hjälpte mig så oerhört under förlossningen. Jag var inte rädd innan men jag ville ändå vara mer förberedd och komma ihåg mer från denna förlossning än vad jag var första gången. Sista förlossningen var en otroligt fantastisk upplevelse som alla borde få uppleva! Så ni som nu väntar ny bebis, kolla upp det ni hittar om dyktekniken och låna boken "Föda utan rädsla" på bibblan.
jo perioder lär ju alltid komma. Tycker det blir väldigt tufft när de är sjuka och sover dåligt. Det är jag och min sömn alltså.
Jag har för mig vi i tråden haft barn som inte velat bli lämnade på förskolan. Vi har lite den situationen här nu och jag vet inte hur vi ska göra. Jag vrider och vänder på det och funderar på att ta hem honom. Det är verkar vara det självklara för andra men jag vet inte. Jag är så sömnkänslig och det är risigt med lillebrors sömn vilket gör att jag är trött och behöver sova lite på dagen för att orka. Mitt tålamod tryter direkt när jag är trött och det går såklart ut över barnen. Jag ser det kanske därför inte som ett alternativ att storebror är hemma även om jag nånstans känner det kanske vore nåt. Usch...är det bara jag som tärs så av sömnbrist? Så hur gör man då timmarna på förskolan bättre? Vad är dte han försöker säga? Är det nåt i den här åldern, 2 år och 8mån?
Igår var vi på utvecklingssamtal för våra barn. Det var kul. Dåda trivs väldigt bra och det var så roligt att få höra att de båda, framför allt storebror, är så fantastiskt omtänksam och omsorgsfull gentemot andra. Båda lyssnar av och smälter lätt in i alla konstellationer (lillebror lekandes, storebror huvudsakligen observerandes). De var också lite fascinerade över att de var så tajta och "fysiska" = gillar att kramas och ta på varandra och bara ligga i typ ormgrop 
. Alltid måna om att den andre har det bra. Det värmer i hjärtat och sätter saker och ting i lite perspektiv. Herregud, våra konflikter handlar ju oftast om bagateller och beror oftast på att jag är trött och grinig och saknar tålamod.
Lite "skryt" så här en grå, mörk tisdagsmorgon .
madeleineh: Är det jobbigare att ha storebror hemma? Jag tänker mest på det faktum att man ofta blir stressad/käner dåligt samvete när de inte vill och det kanske blir småjobbiga morgnar när ni ska iväg etc. och att det kanske tar mer på orken än att ha honom hemma? Jag tärs också av sömnbrist. Tappar tålamod och blir lättirriterad.