• Me like coffee

    AP-snack & babbeltråd

    Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.

  • Svar på tråden AP-snack & babbeltråd
  • Me like coffee

    Mammalund: det är Susanne Helis som har skrivit boken "Föda utan rädsla" som jag tipsade om. Och ja, den är riktigt bra!

  • mullemeck

    Ah! Då har jag missuppfattat! Jag menade "Att möta förlossningssmärtan" av Abascal. Har hört mkt gott om Helis bok och den måste definitivt inhandlas innan nästa förlossning. Jag hade stor nytta av att googla och läsa ALLT om dyktekniken innan förra förlossningen och det hjälpte mig oerhört. Men nu är det ju ny graviditet och det sitter ju inte i ryggmärgen så det är bara att läsa på och träna inför nästa :)

  • chokladkaffe

    Imorgon har vi möte med förskolan. Ska reda ut saker då, jag vet varken ut eller in längre. Vill veta hur lite sonen kan vara där och det ändå funkar för honom och se om det är något jag kan trivas med. Sen vill jag veta hur de jobbar för att han ska ha det bra där och inte bli riven och annat.

  • Makadam

    Madeleinh: Har läst ikapp lite men blir inte riktigt klok; vill du ha båda barnen hemma (för att du vill vara med dem)? Eller, vill du att sonen ska vara på dagis för att du ska sova på dagen? Det här är inget konstruktivt råd, jag blir bara provocerad över att ni, som jag förstått det, har tillgång till far-/morföräldrar och som sonen trivs med och de vill och kan spendera tid med honom och att ni inte "nyttjar" den förmånen.

  • Flickan och kråkan
    chokladkaffe skrev 2011-11-29 16:14:32 följande:
    Okej tjejer, jag behöver lite input i en situation.

    Jag och barnen (2år 9mån, 8mån) träffar som sagt en kompis varje måndag med hennes 2åring och 6-mån. Vi börjar alltid utomhus på lekplats och alternerar varannan vecka vem vi är hos. Vid lunch går vi in. Problemet är att båda våra stora har svårt att dela, slår varandra, tar saker ifrån varandra, ska alltid leka med det den andra inte har. Stundtals leker de "fint" också men de destruktiva dominerar. Jag känner mig lite ställd i hur jag ska hantera dessa ständiga konflikter. Det naturliga är ju att man säger tiil det slående barnet, lär ut att man säger förlåt och att man itne slåss. Men det blir ju hela tiden så ibland känns det som man bara är pedagogisk. Ska jag som mamma till mitt barn alltid trösta honom, så han känner sig trygg när jag är där? Det blir väldigt mycket tröstande coh det känns som man tar sida. Ska man ta sida eller vara mer neutral. JAg vet inte riktigt hur jag ska hantera allt det här. Det är lättare att vara ute och vara där det inte finns lösa ting att slåss om. Jag tror det jag vill ha från er är lite input, feedback och tankar om situationen. Tips på hur man kan göra våra dagar bättre. Jag tror ju ändå det är bra att ha en kontinuerlig kontakt med andra barn men som det är nu är det ganska kaotiskt.
    Hehe . Been there, done that. Fast för oss handlade det om våra två, inte kompisar . Generellt tror jag på att mycket aktivt delta i barnens lek. Då hinner man föregå och hindra våldsamheter i rätt stor utsträckning. Man märker när det börjar pyra kring något de inte kan hantera på egen hand och så går man direkt in och visar konkret hur man gör/löser konflikten...och hindrar beteenden man inte gillar. Det handlar ju väldigt mycket om att lära dem hur man delar, väntar på sin tur etc och även hur man hanterar frustration och besvikelse över att någon annan exempelvis har det man själv skulle vilja ha utan att "flyga på" honom/henne. Jag skulle tippa på att det inte är enbart är en bov i dramat här utan att konflikten byggs upp. Så är det ju mellan våra fortfarande ibland. Någon gör något som gör den andre lite arg eller ledsen eller irriterad och så gör den något litet tillbaka och så blir både argare och mer frustrerade och så är det någon som nyper och så knuffar den andre etc och så står de plötsligt där och fäktar på varandra. Självklart säger man till den som slår, men jag brukar även säga till den som precis innat restats eller dragit något ur händerna eller något liknande. Man kan ju trösta på olika sätt. Är de ledsna för att de inte fått som de vill så brukar jag mest lite hurtigt bekräfta att jag förstår att han ville vad det nu var, men att han får vänta på sin tur och ge lite alternativ på vad han kan göra istället. Min erfarenhet är att barn i den åldern behöver mycket aktiv vuxennärvaro och vuxendeltagande. De behöver helt enkelt hjälp med att lära sig hur man gör och hur man hanterar jobbiga känslor. Föregå.

    Sedan ser man till att ta undan ytterst känsliga föremål innan kompisar kommer. Är ute i möjligaste mån där det här med "mitt" inte är riktigt lika känsligt. Försöker helt enkelt göra det lite enklare för dem .  
  • chokladkaffe
    Makadam skrev 2011-12-01 06:45:42 följande:
    Madeleinh: Har läst ikapp lite men blir inte riktigt klok; vill du ha båda barnen hemma (för att du vill vara med dem)? Eller, vill du att sonen ska vara på dagis för att du ska sova på dagen? Det här är inget konstruktivt råd, jag blir bara provocerad över att ni, som jag förstått det, har tillgång till far-/morföräldrar och som sonen trivs med och de vill och kan spendera tid med honom och att ni inte "nyttjar" den förmånen.

    Vadå inte utnyttjar förmånen? Mina svärföräldrar jobbar merän heltid, har sjuka föräldrar och nån form av önskan av att göra nåt själva. De hjälper oss alltid(!) när de kan. Mina föräldrar bor 20mil härifrån och väljer ändå att hjälpa mig en dag i veckan för jag ska kunna jobba. Men det kanske är fel för folk som blir försörjda av sina män i tid och otid! Det sista var inte heller särskilt konstruktivt men jag blir arg över att all, (läs du) tror att alla har vilka förbannade möjligheter som helst ekonomiskt samt att far och morföräldrar kan utnyttjas hejvilt som det passar en själv. Det är inte så vår verklighet ser ut Peap.
  • chokladkaffe

    Frösöblomster, och ni andra som tänkt till lite här. Som jag tänker handlar det nog mest om att vi vuxna inte deltar i barnens lek riktigt. Vi gör ju det men samtidigt, bebisarna som ska matas, lunch som ska förberedas gör att det blir stunder då vi inte är med riktigt. Om det ska bli lugnare är det nog att vara ute och sen vara mer med när vi är inne. 

    Idag pratade vi med förskolechefen. Hon menade på att storebror är där något lite för det ska bli bra kontinuitet för honom. Jag sa att jag inte vill ha honom där fyra dagar i veckan för det passar inte oss. Det är inte rimligt att han ska vara där fyra dagar i veckan för att jag ska kunna sova en halvtimme om jag har tur att lillebror sover då han är där. Nej det blir ett jullov nu som får fortsätta om det funkar. Känns bra faktiskt att kommit till den insikten. Känns väldigt spännande för mig som inte varit så säkra på detta som många här i tråden är men också bra. Jag får förmånen att vara med mina barn i 9mån om jag vill det   

  • Me like coffee

    Madeleineh: Ska bli spännande att höra vad ni bestämmer över jullovet! Jag går ju själv i tankarna att eventuellt ta hem dottern men just nu verkar hon trivas igen. Men det betyder ju inte att hon inte skulle ha det bättre hemma... Ska följa er utveckling med spänning!

  • chokladkaffe

    Skrutt: Han har ju också det bra på dagis, enligt personalen verkar han trivas och ha roligt men att det är slitigt med hämtningar ohc lämningar. Det här handlar nog mer om mig, jag tänker att det gör det när det gäller så här små barn. De har det bättre hemma Därmed inte dåligt på dagis om det är det som passar men nu gör det inte det här...itne just nu men det kan ju ändra sig. Ska iaf uppdatera här, kommer nog att behöva lite goda råd på vägen

  • mullemeck

    Vad skönt Madeleineh att du har kommit till ett beslut nu iallafall. Jag tror det kommer att bli jättebra att ha honom hemma.

    En nyfiken fråga... Och den är inte ironisk och inte elakt menad. Jag bara undrar...ni som väljer att lämna till fsk när ni är hemma med ett annat barn. Varför gör ni det? Jag har ju själv bara ett barn och kanske är för naiv när jag tänker att jag kommer kunna vara hemma med båda två sen?

Svar på tråden AP-snack & babbeltråd