chokladkaffe skrev 2011-11-29 16:14:32 följande:
Okej tjejer, jag behöver lite input i en situation.
Jag och barnen (2år 9mån, 8mån) träffar som sagt en kompis varje måndag med hennes 2åring och 6-mån. Vi börjar alltid utomhus på lekplats och alternerar varannan vecka vem vi är hos. Vid lunch går vi in. Problemet är att båda våra stora har svårt att dela, slår varandra, tar saker ifrån varandra, ska alltid leka med det den andra inte har. Stundtals leker de "fint" också men de destruktiva dominerar. Jag känner mig lite ställd i hur jag ska hantera dessa ständiga konflikter. Det naturliga är ju att man säger tiil det slående barnet, lär ut att man säger förlåt och att man itne slåss. Men det blir ju hela tiden så ibland känns det som man bara är pedagogisk. Ska jag som mamma till mitt barn alltid trösta honom, så han känner sig trygg när jag är där? Det blir väldigt mycket tröstande coh det känns som man tar sida. Ska man ta sida eller vara mer neutral. JAg vet inte riktigt hur jag ska hantera allt det här. Det är lättare att vara ute och vara där det inte finns lösa ting att slåss om. Jag tror det jag vill ha från er är lite input, feedback och tankar om situationen. Tips på hur man kan göra våra dagar bättre. Jag tror ju ändå det är bra att ha en kontinuerlig kontakt med andra barn men som det är nu är det ganska kaotiskt.
Hehe

. Been there, done that. Fast för oss handlade det om våra två, inte kompisar

. Generellt tror jag på att mycket aktivt delta i barnens lek. Då hinner man föregå och hindra våldsamheter i rätt stor utsträckning. Man märker när det börjar pyra kring något de inte kan hantera på egen hand och så går man direkt in och visar konkret hur man gör/löser konflikten...och hindrar beteenden man inte gillar. Det handlar ju väldigt mycket om att lära dem hur man delar, väntar på sin tur etc och även hur man hanterar frustration och besvikelse över att någon annan exempelvis har det man själv skulle vilja ha utan att "flyga på" honom/henne. Jag skulle tippa på att det inte är enbart är en bov i dramat här utan att konflikten byggs upp. Så är det ju mellan våra fortfarande ibland. Någon gör något som gör den andre lite arg eller ledsen eller irriterad och så gör den något litet tillbaka och så blir både argare och mer frustrerade och så är det någon som nyper och så knuffar den andre etc och så står de plötsligt där och fäktar på varandra. Självklart säger man till den som slår, men jag brukar även säga till den som precis innat restats eller dragit något ur händerna eller något liknande. Man kan ju trösta på olika sätt. Är de ledsna för att de inte fått som de vill så brukar jag mest lite hurtigt bekräfta att jag förstår att han ville vad det nu var, men att han får vänta på sin tur och ge lite alternativ på vad han kan göra istället. Min erfarenhet är att barn i den åldern behöver mycket aktiv vuxennärvaro och vuxendeltagande. De behöver helt enkelt hjälp med att lära sig hur man gör och hur man hanterar jobbiga känslor. Föregå.
Sedan ser man till att ta undan ytterst känsliga föremål innan kompisar kommer. Är ute i möjligaste mån där det här med "mitt" inte är riktigt lika känsligt. Försöker helt enkelt göra det lite enklare för dem

.