AP-snack & babbeltråd

Frösöblomster: Vad roligt med så härlig feed-.back på utvecklingssamtalet! Måste kännas jätteskönt att höra att de är så goa med varandra (även om du redan vet det ). Alltid skönt att höra att pedagogerna beskriver samma barn som man har hemma. Jobbigt om man inte skulle känna igen sig i beskrivningen... 

Madeleineh: Kan du inte prova ha honom hemma några dagar för att känna efter? Säger han att han vill vara hemma?

Vi har nu haft lite hit och dit med dagis. Förra veckan var hon bara där de timmar som jag var på sjukhuset med lillebror. I övrigt var hon hemma. I måndags skulle hon absolut gå och var jätteglad över det. Igår skulle hon inte gå och idag skulle hon. Verkligen hit och dit! Det är lite för tidigt att utvärdera hur det går att ha det så flexibelt men klart är i alla fall att hon var väldigt mammig i måndags eftermiddag och ville som sagt inte gå igår. Hon kräver just nu otroligt mycket fysiskt närhet och även om jag försöker så räcker det liksom inte till. Om jag håller lillebror med ena armen så är det absolut just den handen hon ska hålla i just då. Om jag ammar honom på vänster bröst så ska hon just precis då sitta i mitt vänstra knä Det är som om hon ser vad jag inte kan för tillfället och så ska hon ha det just precis då! Ändå tycker jag att jag är väldigt noga med att ge henne mycket närhet, ge henne tid osv men det kanske är så här det ska vara

Igår hade jag nog min sämsta dag någonsin tror jag... Jag hade ingen ork eller energi att ha dottern hemma (upptäckte jag lite för sent...) och hela dagen kändes så jobbig. Jag störde mig på allt och kände mest att jag ville dra mig undan. Mår si så där för tillfället då jag känner mig så otroligt ensam. Vi har ingen släkt där vi bor (förutom farmor som har övernattningslägenhet och brukar komma ganska ofta på helgerna) och de få vänner jag har i den här staden jobbar ju på dagarna och bor en bra bit bort ändå. Känns så tomt och känner att dagarna blir så otroligt långa. Vad gör ni som är/har varit hemma med större barn på dagarna? Hur får ni dagarna att gå? Känner att det skulle vara skönt med lite avbrott i vardagen med lite sällskap. Det blir så tradigt att få dagarna att gå... Så dela gärna med mig hur era dagar ser/såg ut när ni är/var hemma?  

Skrutt: Jo jag tänker ju det får handla om att ta hem han på prov. Idag fick jag tips om att det finns en öppen förskola som är ute och fokus är på större barn. Jag började tänka ut en ny vecka för oss direkt. JAg har liksom inte tänkt så mycket på alternativ utan när lillebror varit liten har dagis för storebror verkat som en bra idé. Nu när lillebror är större och hemmadagarna får ett annat innehåll, bebis sover inte så mycket blir det nytt läge. Jag funderar faktiskt på att ta hem storebror ett tag. Vi träffar en kompis på måndagar, jag jobbar tisdagar och barnen är med mamma, "fridag" onsdagar, öppna förskolan torsdagar och fridag fredag. Känns helt plötsligt som en lockande upplägg istället för att passa förskoletider med ett barn som uttrycker han inte vill vara där. Det som jag tycker först måste ske är att vi får ordning på nätterna. Det funkar inte för mig att nattamma och vara pigg med två barn. Ja, mitt till först synes olösliga problem verkar få en lösning, kanske en bra sån till och med   

Dina kompisar skrutt, du kan inte ta med lillebror och luncha med nån kompis som jobbar? Jag gjorde det lite i början innan han blev rörlig. Finns det andra föräldrar som har barn på förskolan som slutar samma tid, jag gick till lekplatsen med nån mamma nån gång. Just det blev ingen hit men är man ute tycker jag det blir lite socialt. Vet ju inte riktigt hur du bor. Sen har jag gjort så att jag varit mycket ute med barnen men bestämt något socialt på kvällen med nån kompis. Då tog jag med lillebror när han ammade och nu går jag själv. Men då blir det ändå nåt socialt att se framemot.  

Ang böcker:

Vill tipsa om "Innan du föder" av Anna Wilsby.
Mycket bra bok som på ett enkelt sätt tar upp olika frågeställningar inför födseln. Tror den är matnyttig även om det är andra barnet; kanske har man funderingar från första födseln? Den ställer frågor om hur man ser på smärta, vilket förhållande man har till den egna kroppen. Finns också övningar; massage- och andningsövningar, men även tankeövningar (i brist på bättre ord).

Sen så tycker jag att Signekursen är bra, om än väldigt kortfattad kanske.
Googla på "Signekursen".

Skruttpåväg: jag är inte "uppdaterad" om det var första gången du födde, men vad var det som du kände var så passa annorlunda den här gången? Och då tänker jag främst på din egen inställning, för det är den, enligt mig, som går att förbereda och på något sätt "kontrollera".

Peap: Den stora skillnaden mellan de två förlossningarna var att andra gången var jag fullt närvarande Första förlossningen gick snabbt och jag har hela tiden sagt att det var en jättebra förlossning. På många sätt var den ju det. Den gick snabbt, ingen smärtlindring (men det var mest för att jag inte hann), jag sprack inget, dottern mådde bra och allt var tämligen okomplicerat. Ändå så närmast förlamades jag av smärtan och jag har väldigt många minnesluckor som min man har fått fylla i i efterhand. Nu sista gången var jag väldigt mycket mer förberedd på hur smärtan visade sig och jag hade en strategi (dyktekniken med inslag från lite av tankarna i "Föda utan rädsla") som jag kände mig trygg med. Jag var helt avslappnad och fullt närvarande i varje värk. Så pass avslappnad att bm var övertygad om att jag sov under de värsta värkarna . Egentligen tappade jag bara fokus en enda gång och det var i övergången mellan öppningsskedet och krystningsfasen. Men ganska snabbt var jag på banan igen. Klarade hela förlossningen utan smärtlindring och jag yppade inte ett ord under värkarna utan var fullt fokuserad på vad som hände i min kropp. En superhäftig upplevelse!!

Madeleineh: Tack för tips! Att luncha funkar nån gång men Stockholm är stort och de jag umgås med jobbar på andra sidan stan och enkel väg är det drygt 4 mil... Så jag gör det inte alltför ofta då jag inte vill fastna i trafiken på våg tillbaka till dagis. Men det händer. Sen ska jag försöka bli bättre på att haffa andra föräldrar som är föräldralediga på dagis. Jag är en mycket social person men konstigt nog blir jag väldigt blyg och tillbakadragen när jag verkligen måste anstränga mig för att få lite sällskap. Men jag SKA bli bättre! . Ska bli spännande att höra hur det går för er. Rapportera gärna tillbaka hur det går om du nu väljer att ha storebror hemma.

Oj jag kunde inte tänka mig du bodde i sthlm Tänkte nog mer Norrland eller nåt hehe, typ landet. Då förstår jag det blir lite lurigt. Hoppas du hittar på nåt iaf för jag märker jättestor skillnad på när jag är social och inte. Jag träffar ju en kompis och hennes sjövilda tvååring och lilla bebis på måndagar. Våra stora killar drar verkligen fram det sämsta ur varandra och det är alltid smått kaos då vi ses Men det är så värt det, efter lunchen blir det kaffe för oss mammor medan barnen sover i vagnar och selar. 
 

Madeleineh: Du är inte helt fel ute. Jag är norrlänning, nedflyttad till Stockholm lite mot min vilja Så norrlänning i hjärtat! Ja, jag är verkligen en person som hämtar energi av att umgås med andra så nu när jag går hemma på dagarna blir det ju extra viktigt. När jag jobbar får jag ju en hel del socialt där...