Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
madeleineh: Följ magkänslan. Innerst inne vet du... Så brukar det vara i alla fall.
Tänk, idag hade de verkligen utbyte med varandra en lång stund, min på dagen treåring och den lille 4,5 månaders. Han sprattlade, hon härmade, båda hade kul!!! Så roligt att se, hoppas jag spanar in i framtiden så att säga.
En fundering har jag. Det förekommer naturligtvis att storan inte gör som man ber henne. Exempelvis har hon för vana att ibland fräsa ut snor rätt ut i luften, dvs utan snytpapper. Hårt! Är hon förkyld så flödar snoret. Uräckligt. Fastän jag ber henne både snällt och på skarpen, så händer det ofta att hon fortsätter gång på gång. Jag påpekar då att man i en familj måste lyssna på varandra. Om inte hon lyssnar på mig, så blir inte jag sugen på att lyssna på henne när hon sen vill något, exempelvis att som vanligt titta på någon kort film på datorn i samband med läggning (vi tittar tillsammans när jag ammar bebisen till sömns). Tycker ni det är ett hot om indragen filmtittning (det skulle aldrig falla mig in att faktiskt inte låta henne titta)? Är hon tillräckligt stor för att på riktigt förstå ett sådant resonemang, eller ställer jag för stora krav på henne?
Men jag får tillägga att jag har en så underbar liten unge. Det går många dagar utan några konflikter alls i princip.
Rent allmänt tycker jag på tal om att hamna i konflikter med sina barn, att man ibland fastnar i något mönster, hamnar i samma konflikt gång på gång etc. Så läser man något på internet, en blogg, här på fl, en bok, eller kanske får input från samtal med annan förälder på förskolan etc. Plötsligt börjar man reflektera över sitt eget sätt att hantera situationen, och vips så är knuten löst och man ser andra möjligheter i bemötandet gentemot sin lilla unge. Skönt att man kan utvecklas!
fågelungarna, våra stora är ju ungefär lika gamla på nån månad. Jag hade nog inte använt hot mot honom. Dels för det inte är något jag tänker genomföra, dels för jag tror det skrämmer merän det ger. Vad händer om du ignorerar snorandet, tycker hon det är skönt att gå runt med det hängande t ex? Jag tänker, utifrån min erfarenhet med att slå lillebror här och det görs för att få uppmärksamhet, att om exempelvis snorandet retar dig lite extra vet hon om det. Då är det ju ett väldigt effektivt sätt att få uppmärksamheten, om negativ sådan. Jag förklarade, blev arg osv när storebror slog lillebror. Inget hjälpte. Det enda som faktiskt hjälpt är att ge lillebror uppmärksamheten genom att trösta och helt ignorera storebror i den stunden. Sen kan man vara pedagogisk i andra stunder då man har chansen att avbryta. Typ när jag ser leksaken i luften på väg mot lillens huvud tar man storas hand och stoppar och säger att vi inte slåss i den här familjen och liknande.
msKitten, jag ska fundera lite. Han blir tre år nu i februari så han är ju inte för liten för dagis tycker jag. Var mer att han inte velat gå en tid och jag känner att det är påfrestande att ha ett barn som inte vill. Det känns fel när jag själv inte jobbar. Men nu får vi väl se, egentligen tror jag han kan ha utbyte av andra barn och verksamheten några timmar i veckan. Om jag inte minns fel, hade inte ni en sån här period också då din inte trivdes?
Ja, alltså, det är ju inte i syfte som ett hot, utan mer som ett exempel om varför man ska lyssna på varandra. Och jag tror inte hon uppfattar det som ett hot heller för den delen. Ibland försöker jag att strunta i det med, men resultatet är det samma. Hon leker att hon nyser, oavsett om jag bryr mig eller inte. Ja, just det här exemplet med snorandet är väl inte det viktiga, utan mest principen, det där med att lyssna på varandra... Jag funderar vidare.
fågelungarna: Jag tycker inte att man ska hota med något man faktiskt inte kan tänka sig genomföra. Dessutom har ditt hot ingenting med hennes snorande att göra.
Jag hade talat om att jag tycker att det är äckligt och att jag vill att hon ska snyta sig i papper. När hon låter bli att göra som du vill skulle jag säga: "Jag har ingen lust att vara här med dig när du gör sådär så då går jag till ett annat rum, jag gillar inte snor överallt, jag tycker att det är äckligt. Ropa på mig när du har snytit dig i papper".
Det är ju också helt sant. För du vill ju inte umgås med någon som snorar sådär. Det hade man ju inte gjort om det hade varit en annan vuxen. Det finns ingen anledning att göra annorlunda med barn, bara för att de är barn.
Jag tycker också att det är en konsekvens som är helt vettig. Tv-tittande har ju faktiskt ingenting med hennes snorande att göra, däremot har ju ditt umgänge med hennes snorande att göra.
För övrigt tror jag att det är oerhört svårt för en treåring att förstå principer. Det är för abstrakt. Med små barn måste man vara väldigt konkret från situation till situation. De har dessutom dåligt minne. Jag tror att barn främst lär sig principer och får en värdegrund baserad på konkreta situationer.
Tack.