Yamma skrev 2010-09-27 07:51:34 följande:
Ger ni dem bitar som är stora så att de kan hålla i dem och äta på dem eller delar ni bitarna smått så att de "inte kan" fastna i halsen? När jag har läst så verkar det som att man ska ge dem bitar med "handtag", stavar men jag är rädd att hon då kommer suga på dem och då få ner något i halsen. Eller att hon får loss en för stor bit som kan fastna i halsen.
Nackdelen om man gör små bitar är väl att det är svårt för dem att få tag på bitarna när de är 6 månader....
I natt har vi haft en ovanligt stökig natt. Hon somnade tidigare än vanligt igår ca 19, sen vaknade hon och var hungrig vid 02 - åt och somnade om. Sen vaknade hon vid 04 - åt och somnade INTE om. Hon ligger och gnisslar som en osmord dörr, biter och sliter i täcket eller nappen eller vad hon nu får in i munnen. Klöser sig i ansiktet och drar sig i håret. Jag antar att det kliar i munnen så jag låg och försökte assistera med bitring, hålla om henne osv så efter nån timme eller två så somnade hon om. Hon gråter inte men visar sig klart missnöjd. Sen vaknade hon vid 7 och då gick vi upp. Jag vet att vi annars är bortskämda med att hon sover så bra på nätterna - detta är förmodligen en lugn natt för de som har småttingar med "sömnproblem".
Har ni kunnat hjälpa era småttingar på nåt sätt när det varit tänder på gång? Jag tycker det verkar tidigt med tänder redan? (eller det kanske är önsketänkande

) Det kanske kan irretera länge i munnen innan tänderna kommer fram?
Vi gjorde bitar som var för stora för att han skulle kunna sätta dem i halsen, alltså så stora att han inte skulle kunna stoppa in hela biten i munnen. Detta var innan han fick tänder. Han var 7,5 månader när han fick sin första tand och vid det laget hade vi märkt att han hanterar bitar i munnen bra.
Angående det allmänna resonemanget med mat är jag övertygad om att det ska vara lustfyllt jag också. Jag fattar inte varför folk ska ha så bråttom med att fasa ut amning och ersättning för att bara köra på mat. Trots att sonen äter riktigt bra - han älskar mat och när han är på det humöret är han en gapande fågelunge - så har han perioder då han helt enkelt inte vill äta. Som nu, han tvärvägrar och äter ett par skedar/näågra tuggor, sedan leker han och vill inte öppna munnen. Hur skönt är det då inte att veta att han får i sig det han behöver genom amningen, istället för att stressa och "lura i" honom mat eller truga och bli allmänt stressad - klart att de känner av föräldrarnas stress!
Angåendse amning och mat tyckte jag själv att jag tydligt märkte när Hugo kom på att han ville och kunde äta sig mätt på mat. Det är bara någon månad sedan!
Minns för övrigt på föräldraträffen när de andra skulle börja med smakportioner, Hugo är ju några månader äldre än de flesta andra bebisar i föräldragruppen - då berättade jag att han ratade potatis helt men älskade vårt (osaltade) hemmalagade potatismos. Sköterskan frågade hur vi smaksatta det - med smör och mycket svartpeppar, svarade jag och hon rynkade på näsan och såg bekymrad ut. Hon gillade INTE att vi gav honom kryddad mat.