• Me like coffee

    AP-snack & babbeltråd

    Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.

  • Svar på tråden AP-snack & babbeltråd
  • chokladkaffe

    Gällande plockmat (jag visste inte ens det hette något särskilt) så var jag rädd att han skulle sätta i halsen. Jag föredrog att han åt gröt med händerna och puréer, inte så plockigt, mest kladdigt men jag var nojjig helt klart. Efter ett tag provade jag kokta grönsaker som var väldigt mjuka att plocka med. Vi gav vanlig gröt i början och sen när han blev större blev det industrigröt. Dock har jag alltid sett det som ett dåligt alternativ men det var väldigt enkelt och han gillade verkligen den gröten. Jag har aldrig varit nån direkt sockerfashist (hur det stavas) utan har lagt på lite av vår hemmagjorda lingonsylt på havregröten och så, då har det gått lättare. Har också haft en del hemmakokt äpplemos som är osockrat vilket uppskattats.

    Det finns många sätt med maten, det bästa tror jag är att inte göra sån grej av det som bvc gör. Dels när det gäller schema, näringsämnen men också hur de ska äta. Nästa gång kommer jag att köpa puréer på burk, inte stå och koka själv, känns så meningslöst , och erbjuda det. Äter vi nåt den lilla kan plocka så fine. Hemmagjord gröt eller industri, det får ge sig. Det viktigaste, inte göra nån grej av det på nåt sätt utan bara låta det komma för det är jag övertygad om att det gör.

  • Hervor 1
    örtagård skrev 2010-09-26 23:15:10 följande:
    Hon ammar ca varannan-var tredje timme och har ett längre nattuppehåll på en så där fem timmar tror jag.

    Ärligt talat har jag en negativ erfarenhet av matningsituationer och barnmagar så jag tycker det är så skönt att ha amningen som grund. Jag är rädd vi förstörde den äldstas mage med för tidig matintroduktion och för häftig sådan och även hennes och vår gemensamma relation till hennes ätande. VIsst är det säket ett mått för mycket dåligt föräldrasamvete men jag finner amningen så mycket tryggare så det är inte jobbigt för mig. Jag kan dock bli orolig att detta bidrar till att minstingen inte äter men jag gör ju som man "ska" . Vi erbjuder vid alla måltider och hon får plocka fritt (utom gröten som jag försöker med sked lite grann under lite annan stimulans) och vi hinner faktiskt knappt titta till henne för de andra två tar så mycket tid under maten! Jag hoppas på att denna vägen ska gå bättre.

    Vi har inte haft några gapande fågelungar, så vi vet inte hur det är! Vi har inget att jämföra med.
    Ok, men då verkar hon ju stå sig riktigt bra på bröstmjölken ändå! Jag tror att ni gör helt rätt, att lära känna mat skall vara lustfyllt så det är ju fantastiskt att ni har "råd" att låta henne ta tiden på sig.
    Appropå det där med att amningen gör att matlusten dröjer, jag vet inte hur mycket jag tror på det. Till viss del stämmer det säkert men barn är ju menade att så småningom äta fast föda och det vore ju, rent biologiskt (och utvecklingsmässigt) väldigt underligt om amningen hindrade den naturliga utvecklingen mot annan mat, tror du inte? Jag tror nog att om det enskilda barnet av en eller annan anledning låter vänta på sig så finns det ett skäl till det och jag tror nog inte att det hade löst sig av att plocka bort amningen (jag vet att det inte är så ni resonerar men jag kan nog tänka mig att det välmenta rådet "sluta amma" säkert delas ut till föräldrar i samma situation som ni lite varstans....
  • Hervor 1
    chokladkaffe skrev 2010-09-27 07:52:57 följande:

    Gällande plockmat (jag visste inte ens det hette något särskilt) så var jag rädd att han skulle sätta i halsen. Jag föredrog att han åt gröt med händerna och puréer, inte så plockigt, mest kladdigt men jag var nojjig helt klart. Efter ett tag provade jag kokta grönsaker som var väldigt mjuka att plocka med. Vi gav vanlig gröt i början och sen när han blev större blev det industrigröt. Dock har jag alltid sett det som ett dåligt alternativ men det var väldigt enkelt och han gillade verkligen den gröten. Jag har aldrig varit nån direkt sockerfashist (hur det stavas) utan har lagt på lite av vår hemmagjorda lingonsylt på havregröten och så, då har det gått lättare. Har också haft en del hemmakokt äpplemos som är osockrat vilket uppskattats.

    Det finns många sätt med maten, det bästa tror jag är att inte göra sån grej av det som bvc gör. Dels när det gäller schema, näringsämnen men också hur de ska äta. Nästa gång kommer jag att köpa puréer på burk, inte stå och koka själv, känns så meningslöst , och erbjuda det. Äter vi nåt den lilla kan plocka så fine. Hemmagjord gröt eller industri, det får ge sig. Det viktigaste, inte göra nån grej av det på nåt sätt utan bara låta det komma för det är jag övertygad om att det gör.


    håller helt med dig, det viktigaste med att introducera mat är att göra det lustfyllt och roligt! Vi börjar nog med lite gröt eller annat "pureeigt" först så får det bli plockmat när hon (eller kanske mer jag..) blir lite van
  • örtagård
    Hervor 1 skrev 2010-09-27 07:59:28 följande:
    Ok, men då verkar hon ju stå sig riktigt bra på bröstmjölken ändå! Jag tror att ni gör helt rätt, att lära känna mat skall vara lustfyllt så det är ju fantastiskt att ni har "råd" att låta henne ta tiden på sig.
    Appropå det där med att amningen gör att matlusten dröjer, jag vet inte hur mycket jag tror på det. Till viss del stämmer det säkert men barn är ju menade att så småningom äta fast föda och det vore ju, rent biologiskt (och utvecklingsmässigt) väldigt underligt om amningen hindrade den naturliga utvecklingen mot annan mat, tror du inte? Jag tror nog att om det enskilda barnet av en eller annan anledning låter vänta på sig så finns det ett skäl till det och jag tror nog inte att det hade löst sig av att plocka bort amningen (jag vet att det inte är så ni resonerar men jag kan nog tänka mig att det välmenta rådet "sluta amma" säkert delas ut till föräldrar i samma situation som ni lite varstans....
    Ja, det är helt ok att amma. Bättre än att torka matkladd arbetsmässigt . Och ja, vi känner oss lycjigt lottade att kunna ta det i hennes takt. Maken ska vara hemma nästa höst och då äter hon nog lite i alla fall sockerkaka !

    Nej, jag tror heller inte amningen förhindrar  matlusten. Man kanske tvärtom kan framtvinga en tillvänjning till mat om man drar ner på amningen - vilket vi delvis gjorde med den äldsta men så har vi ju vid snart sex år en delvis matvägrare också...Dessutom funkade det nte så att hon åt massor med mat utan började klunka välling istället.... Men råden kommer säkert att hagla så småningom. Dock tror jag en del blir förvånade hur hon går upp i vikt och utvecklas normal och tom tidigt motoriskt utan att kräva mer "riktigt mat". Hon går snart och rör sig ständigt och behöver minsann ingen gröt .  Så som amningen ser ut i dag, kommer jag inte sluta på länge .
  • örtagård
    chokladkaffe skrev 2010-09-27 07:52:57 följande:

    Gällande plockmat (jag visste inte ens det hette något särskilt) så var jag rädd att han skulle sätta i halsen. Jag föredrog att han åt gröt med händerna och puréer, inte så plockigt, mest kladdigt men jag var nojjig helt klart. Efter ett tag provade jag kokta grönsaker som var väldigt mjuka att plocka med. Vi gav vanlig gröt i början och sen när han blev större blev det industrigröt. Dock har jag alltid sett det som ett dåligt alternativ men det var väldigt enkelt och han gillade verkligen den gröten. Jag har aldrig varit nån direkt sockerfashist (hur det stavas) utan har lagt på lite av vår hemmagjorda lingonsylt på havregröten och så, då har det gått lättare. Har också haft en del hemmakokt äpplemos som är osockrat vilket uppskattats.

    Det finns många sätt med maten, det bästa tror jag är att inte göra sån grej av det som bvc gör. Dels när det gäller schema, näringsämnen men också hur de ska äta. Nästa gång kommer jag att köpa puréer på burk, inte stå och koka själv, känns så meningslöst , och erbjuda det. Äter vi nåt den lilla kan plocka så fine. Hemmagjord gröt eller industri, det får ge sig. Det viktigaste, inte göra nån grej av det på nåt sätt utan bara låta det komma för det är jag övertygad om att det gör.


    Jag ger helst den vanliga då jag är rädd för hård mage av industrigröten men när det gäller sötat är jag heller inte extremt rädd utan er vanlig äppelmos på den vanliga. Tycker inte den smaksatta industrigröten är bättre i det avseende då den är extrem söt fast med fruktsocker.  Men nu försöker vi industrigröt lite grann -milda försök och hon får äta med händerna med då hon inte äter den så låter jag helst bli att skapa en rengöringsprocess mitt imorgonkaoset - då får hon hellre ta den när hon är redo för matning eller kan hantera sked eller faktiskt slukar med händerna!  Men som det är nu är hon tämligen avig!
  • Flickan och kråkan
    örtagård skrev 2010-09-27 08:19:18 följande:
    Ja, det är helt ok att amma. Bättre än att torka matkladd arbetsmässigt . Och ja, vi känner oss lycjigt lottade att kunna ta det i hennes takt. Maken ska vara hemma nästa höst och då äter hon nog lite i alla fall sockerkaka !

    Nej, jag tror heller inte amningen förhindrar  matlusten. Man kanske tvärtom kan framtvinga en tillvänjning till mat om man drar ner på amningen - vilket vi delvis gjorde med den äldsta men så har vi ju vid snart sex år en delvis matvägrare också...Dessutom funkade det nte så att hon åt massor med mat utan började klunka välling istället.... Men råden kommer säkert att hagla så småningom. Dock tror jag en del blir förvånade hur hon går upp i vikt och utvecklas normal och tom tidigt motoriskt utan att kräva mer "riktigt mat". Hon går snart och rör sig ständigt och behöver minsann ingen gröt .  Så som amningen ser ut i dag, kommer jag inte sluta på länge .
    Vår yngsta ammade ju i praktiken enbart tills han var 8 månader....inget intresse alls innan. Tyckte också att det var grymt mycket lättare än allt matkladd . Han gick upp finfint i vikt trots att han inte fick annan mat. Båda mina har rasat viktmässigt med annan mat . Hur som helst gick det rätt fort när intresset väl infann sig hos honom och han är rätt lätt med mat idag. Äter glatt det mesta. Med äldsta så kände vi oss stressade att introducera mat eftersom BVC påpekade att hans kurva dalade......gissa vems viktkurva som varit "sämst" och vem som är mat"vägrare" idag .
  • k girl
    Yamma skrev 2010-09-27 07:51:34 följande:
    Ger ni dem bitar som är stora så att de kan hålla i dem och äta på dem eller delar ni bitarna smått så att de "inte kan" fastna i halsen? När jag har läst så verkar det som att man ska ge dem bitar med "handtag", stavar men jag är rädd att hon då kommer suga på dem och då få ner något i halsen. Eller att hon får loss en för stor bit som kan fastna i halsen.

    Nackdelen om man gör små bitar är väl att det är svårt för dem att få tag på bitarna när de är 6 månader....

    I natt har vi haft en ovanligt stökig natt. Hon somnade tidigare än vanligt igår ca 19, sen vaknade hon och var hungrig vid 02 - åt och somnade om. Sen vaknade hon vid 04 - åt och somnade INTE om. Hon ligger och gnisslar som en osmord dörr, biter och sliter i täcket eller nappen eller vad hon nu får in i munnen. Klöser sig i ansiktet och drar sig i håret. Jag antar att det kliar i munnen så jag låg och försökte assistera med bitring, hålla om henne osv så efter nån timme eller två så somnade hon om. Hon gråter inte men visar sig klart missnöjd. Sen vaknade hon vid 7 och då gick vi upp. Jag vet att vi annars är bortskämda med att hon sover så bra på nätterna - detta är förmodligen en lugn natt för de som har småttingar med "sömnproblem".

    Har ni kunnat hjälpa era småttingar på nåt sätt när det varit tänder på gång? Jag tycker det verkar tidigt med tänder redan? (eller det kanske är önsketänkande ) Det kanske kan irretera länge i munnen innan tänderna kommer fram?
    Vi gjorde bitar som var för stora för att han skulle kunna sätta dem i halsen, alltså så stora att han inte skulle kunna stoppa in hela biten i munnen. Detta var innan han fick tänder. Han var 7,5 månader när han fick sin första tand och vid det laget hade vi märkt att han hanterar bitar i munnen bra.

    Angående det allmänna resonemanget med mat är jag övertygad om att det ska vara lustfyllt jag också. Jag fattar inte varför folk ska ha så bråttom med att fasa ut amning och ersättning för att bara köra på mat. Trots att sonen äter riktigt bra - han älskar mat och när han är på det humöret är han en gapande fågelunge - så har han perioder då han helt enkelt inte vill äta. Som nu, han tvärvägrar och äter ett par skedar/näågra tuggor, sedan leker han och vill inte öppna munnen. Hur skönt är det då inte att veta att han får i sig det han behöver genom amningen, istället för att stressa och "lura i" honom mat eller truga och bli allmänt stressad - klart att de känner av föräldrarnas stress!

    Angåendse amning och mat tyckte jag själv att jag tydligt märkte när Hugo kom på att han ville och kunde äta sig mätt på mat. Det är bara någon månad sedan!

    Minns för övrigt på föräldraträffen när de andra skulle börja med smakportioner, Hugo är ju några månader äldre än de flesta andra bebisar i föräldragruppen - då berättade jag att han ratade potatis helt men älskade vårt (osaltade) hemmalagade potatismos. Sköterskan frågade hur vi smaksatta det - med smör och mycket svartpeppar, svarade jag och hon rynkade på näsan och såg bekymrad ut. Hon gillade INTE att vi gav honom kryddad mat.
  • örtagård
    k girl skrev 2010-09-27 08:30:08 följande:
    Vi gjorde bitar som var för stora för att han skulle kunna sätta dem i halsen, alltså så stora att han inte skulle kunna stoppa in hela biten i munnen. Detta var innan han fick tänder. Han var 7,5 månader när han fick sin första tand och vid det laget hade vi märkt att han hanterar bitar i munnen bra.

    Angående det allmänna resonemanget med mat är jag övertygad om att det ska vara lustfyllt jag också. Jag fattar inte varför folk ska ha så bråttom med att fasa ut amning och ersättning för att bara köra på mat. Trots att sonen äter riktigt bra - han älskar mat och när han är på det humöret är han en gapande fågelunge - så har han perioder då han helt enkelt inte vill äta. Som nu, han tvärvägrar och äter ett par skedar/näågra tuggor, sedan leker han och vill inte öppna munnen. Hur skönt är det då inte att veta att han får i sig det han behöver genom amningen, istället för att stressa och "lura i" honom mat eller truga och bli allmänt stressad - klart att de känner av föräldrarnas stress!

    Angåendse amning och mat tyckte jag själv att jag tydligt märkte när Hugo kom på att han ville och kunde äta sig mätt på mat. Det är bara någon månad sedan!

    Minns för övrigt på föräldraträffen när de andra skulle börja med smakportioner, Hugo är ju några månader äldre än de flesta andra bebisar i föräldragruppen - då berättade jag att han ratade potatis helt men älskade vårt (osaltade) hemmalagade potatismos. Sköterskan frågade hur vi smaksatta det - med smör och mycket svartpeppar, svarade jag och hon rynkade på näsan och såg bekymrad ut. Hon gillade INTE att vi gav honom kryddad mat.
    jag kan väl  förstå att man blie stressad. man kan kanske inte så mycket om bröstmjölk o ersättning io bvc är ju öndå en del av hälsovården o vi vill ju våra barn det bästa. det är särskilt som försagångsförälder svårt att bortse från råd. så kanske man inte riktigt trivs med amningen eller ska börja jobba o barnet ´tar ej flaska. sen att barnet skulle göra det om inget alternativ är säkert sant men man kanske tycker det är tryggare att etablerat maten, o så är det ju normen...ammar just nu skriver lite konstigt,,,
  • k girl
    örtagård skrev 2010-09-27 08:48:51 följande:
    jag kan väl  förstå att man blie stressad. man kan kanske inte så mycket om bröstmjölk o ersättning io bvc är ju öndå en del av hälsovården o vi vill ju våra barn det bästa. det är särskilt som försagångsförälder svårt att bortse från råd. så kanske man inte riktigt trivs med amningen eller ska börja jobba o barnet ´tar ej flaska. sen att barnet skulle göra det om inget alternativ är säkert sant men man kanske tycker det är tryggare att etablerat maten, o så är det ju normen...ammar just nu skriver lite konstigt,,,
    Jo, det har du förstås rätt i. Jag har märkt att flera tror att "helamning i sex månader" innebär amning i sex månader och avvänjning därefter. Låt mig omformulera mig: jag önskar att fler förstod fördelarna i fortsatt delamning.  

    Vi blev ju också stressade när sonen gick upp dåligt i vikt och bvc var på oss om först ersättning och sedan mat. Dock har min syster ett matstrulande barn och det gjorde faktiskt att vi tänkte efter och taggade ner.
Svar på tråden AP-snack & babbeltråd